Hur göra för att bli inlagd ett par veckor?

Skönt med ett realistiskt inlägg!
Precis så som du skriver ser verkligheten ut.



Nej.. inte om vi pratar personer som enbart är suicidala, då är det väldigt vanligt.
Det ser nog lite annorlunda ut om du kommer in med en psykos eller andra besvär som kan ta tid att få bukt på. Suicidalitet ses av vården som någonting impulsivt, så 24h ska räcka för att släcka branden. Sen får man ta fortsatt hjälp från öppenvården efter det, ungefär ett möte varannan vecka eller i bästa fall ett möte i veckan.

Det där med ‘fortsatt hjälp från öppenvården’ är ju verkligen ett skämt. Ett möte varannan vecka, eller i bästa fall ett i veckan – och i sämsta fall får man vänta månader. Och då ska man vara stabil nog att orka driva det själv.

Det sjuka är att jag har fått betydligt mer samtalsstöd och faktisk hjälp från frivården än från sjukvården. Det är en absurd verklighet när frivården – en del av rättssystemet – erbjuder mer stöd och trygghet än psykiatrin, särskilt för oss som bär på trauman.

Borde man alltså begå ett brott för att få riktig vård? (OBS: skämt. Eller?) 😶

Jag har faktiskt fått det tipset från en som jobbar inom rättssystemet, att begå nåt lämpligt brott för att få hjälp från dom, istället för psykiatrin som inte gör ett skit. Helt sjukt.

Du har även rätt om öppenvården, för mig blir ingenting bättre av att sitta och ha en monolog med en kurator. Att prata med en psykolog har flera års väntetid så det har aldrig varit aktuellt. Jag försökte kapa väntetiden och gick till en privat psykolog men redan på bedömningen konstaterade hon att jag var i för dåligt skick för att få hjälp och hänvisade mig till akutpsyk - som friskförklarade mig

Sveriges vård är ett skämt, en parodi.
Knappast vad TS vill höra men det är verkligheten.

Jag fattar vad du menar, och det är en balansgång mellan att vara realistisk och att inte avskräcka folk från att söka hjälp. Men om vi ser på det ur en psykologisk synvinkel: en av de största riskfaktorerna för att människor hamnar i djupa psykiska kriser är hopplöshet – känslan av att det inte finns någon väg ut. Och det är precis det vi behöver undvika här.

Forskning inom klinisk psykologi och suicidprevention visar att tillgång till vård och upplevelsen av att bli lyssnad på kan vara avgörande. Problemet i Sverige är att många som söker vård känner sig just avvisade, vilket i sin tur leder till ökad misstro och en känsla av att vara bortglömd av systemet. Det blir en ond cirkel: folk söker hjälp, får ingen, mår sämre och slutar tro att det ens är värt att försöka igen.

Det du tar upp om att frivården kan erbjuda mer stöd än psykiatrin är också intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Det kan handla om struktur, kontinuitet och tydlighet – tre saker som ofta saknas inom psykiatrin men som rättssystemet (ironiskt nog) ibland lyckas bättre med. Vi vet från forskning om traumabearbetning att trygghet och stabila relationer är centrala faktorer i återhämtning. Och det är kanske där vården brister mest: folk bollas runt mellan olika instanser och får aldrig den långsiktiga tryggheten som behövs för att på riktigt börja må bättre.

Så ja, systemet är trasigt. Men om vi ser på det rent psykologiskt: bara att prata om det och ifrågasätta det offentligt kan vara en del av lösningen. Att bryta tabun kring psykisk ohälsa, att våga vara ärlig med hur svårt det kan vara att få hjälp, men också att uppmärksamma de små framsteg som faktiskt görs.

För att koppla tillbaka till TS ursprungliga fråga – att bli inlagd i ett par veckor – så är det kanske just detta som är kärnan i problemet: vi har en vårdmodell där akuta insatser prioriteras över långsiktig återhämtning, vilket går rakt emot vad modern psykologiforskning säger om hur psykisk hälsa bör behandlas. Det är en brandkårsmentalitet där vården släcker bränder istället för att arbeta förebyggande. Och det är där vi borde börja ställa krav.

Så nej, vi ska inte sluta prata om det här – vi ska bara hitta sätt att hålla diskussionen både ärlig och konstruktiv.

Jag har funderat på detta också. Kan det vara så att myndigheterna i hemlighet vill att självmordsbenägna ska ta livet av sig? Dom kanske ser dom som en samhälls belastning mindre när de väl är borta? Man vill använda vårdpersonalen inom andra områden än detta?

Sverige har inte haft mentalvård sen 90-talet.

Vill du bli inlagd ska du antingen begå ett brott i samband eller inte kunna ta hand om dig själv till den grad att du får ett rum på ett boende för psyksjuka, och då ska du ha något permanent.

Man åker till psykiatriakuten

Japp, jag har ringt 112 några gånger. Nu senast ringde jag dem kl 18 typ - och landade med huvudet på kudden på psyk kl 03.30. (Tog en timme för sjukresan att komma, 1,5h resa och resten väntan på psykakuten. Läkaren som skrev ut mig dagen efter sa att eftersom helgerna är svårast för dig och den största utmaningen, så måste du hem och öva på det. Jag bara ”eh, what?!”. Allt är så jävla sjukt.

Men jag är 40+ iaf, har komplex PTSD och depression/utmattning plus att jag utreds för autism och ADD.

Får nästan den känslan, ja. För som du säger - man går ju bara runt och kostar pengar.

Kan du ta ledigt från jobbet och resa iväg ett par veckor till något trevligt ställe?

Det brukar hjälpa mig när jag vill dö.

Läkare (dvs medicinering), psykolog och sjukgymnast. De två sistnämnda en gång i veckan. Just denna veckan fick jag extratid till min psykolog nu på morgonen pga min intox förra veckan.

Inte för att göra narr av dig, men snart har du frikort iaf!