Ingen begravning eller avsked?

Tack för svaret, bara undra

Kremeras och sen sprids askan i floden i Bangkok. Inget speciellt med det, troligen gör frun nån ceremoni.
Man finns så länge som anhöriga tänker på en, så en begravningsplats behövs inte direkt. Det räcker gott att man tänker på de som avlidit när ens minne påminner en om dem.

Övrigt inför döden.
Själv tog jag mycket tid att umgås med min mor innan hon dog, vi hade en massa bra samtal om det mesta, så det känns som vi pratat "färdigt", hjälpte henne med det mesta så hon fridfullt fick gå bort i sitt eget hem.

Värre är det väl för de som inte haft kontakt med de som är på väg att dö, när de väl dött får man inga svar på alla frågor som kommer upp.

Sen är döden inte få hemsk, det är mest de anhöriga som lider av saknad efter en, så umgås med de som har halva foten i graven.

Begravningen/avskedet är ju bara till för oss efterlevande, därför de kan ta hutlöst betalt.
Dock tycker jag alltid det hjälpt mig känna ett mer definitivt avslut. Sorgen går liksom in i ett nytt stadie.
Givetvis är det ett rent psykologiskt påhitt, men så har jag alltid känt.

I min släkt har vi haft ganska traditionella och "stora"/"påkostade" begravningar. Väldigt fint, men ingenting jag personligen hade velat ha. Bara kremera och sprida i minneslund direkt, det kan säkert någon handläggare eller annan i kyrkan fixa på en förmiddag.