Man frias från narkotikabrott - påstod sig ha druckit kiss

Jag förstår fenomenet men tycker förstås det är fel. T o m när en kompis som pratar jävligt mycket skit och gör en del olagligheter (men är väldigt trevlig/rolig) blev haffad och blev friad på nån snyfthistoria om att han hade blivit tvingad till det. Nästa gång kanske någon deprimerad 18-åring livet av sig med hjälp av en sån nisses knark. Sen tycker jag iofs inte att livet ska bli förstört för en person för att de blir påkomna med lite knark i blodet om dom i övrigt inte har gjort något fel. Men det är ju en annan femma.

Sen tycker jag absolut att samhället ska vara rättssäkert, oskyldig tills motsatsen bevisats, jag funderar bara på vad för formulering som sög i det här fallet och tillät kryphål.

Det är ändå fascinerande hur vi i Sverige kan sitta år 2025 och fortfarande ha folk som viskar “men tänk om nån 18-åring tar livet av sig… med en nisses knark…?” som om det vore en originell poäng. Vi har haft decennier av misslyckad nolltoleranspolitik, och ändå står vissa kvar som moralens sista väktare – redo att offra rättssäkerheten för att någon “pratar mycket skit och gör olagligheter”.

Och ja, exakt därför fungerar pissförklaringen. Inte för att lagen är “snyggt formulerad”, utan för att den är ett sjuhelvetes moras av moralpanik, juridisk akrobatik och rena lögner om hur verkligheten ser ut.

Att man ens måste säga att man “blev tvingad” eller att man “råkade dricka piss från pundarbruden” säger väl något om lagens absurditet? Det är som att staten vill ha ett rättssystem där alla som rökt på tvingas förnedra sig offentligt för att få slippa livstids stämpel som “missbrukare”.

Och du funderar på “vad för formulering som sög”? Svaret är enkelt: hela lagen suger. Den suger värdighet, resurser, trovärdighet och framför allt: den suger människors liv ur händerna på dem – ofta de svagaste. Men det märks förstås inte förrän en kompis till en med “snyfthistoria” drabbas, eller när pissdrickandet plötsligt rör sig upp mot medelklassens sfärer. Då blir det ett fenomen att “förstå”.

Så nej – det är inte pissförklaringen som är kryphålet. Det är systemet som är en jävla Swiss cheese. Och det är hög tid att sluta låtsas som att hålen inte fanns förrän pissfantasterna började smita igenom dem med skjortan instoppad.

(FB) Kvinna uppgav sig ha haft Wet-Sex med missbrukare. Frias från narkotikabrott mm.

För fem år sedan skrev du detta.

Märk väl att du även här skriver "frågan är"

Jag visste väl att jag hade detta i bakhuvudet. Men det var dock en kvinna.

Säger inte emot i sak eftersom jag tycker lagen borde formuleras om, men lösningen är inte att legalisera. Det kommer alltid vara några jävla gangstas ändå som håvar in pengarna och sen skjuter grannpojkarna över något jävla gnabb.

Jag måste erkänna att jag glömde bort att den här tråden egentligen handlar om kissdrickande. För någonstans där mellan rättssäkerhet, pissprov och pissiga lagar förlorar man lätt fokus. Men nu när det klarnat igen – så är det väl ändå dags att ställa frågan ingen riktigt vågat nudda vid:

Vad händer när någon faktiskt på riktigt dricker kiss… med full fetisövertygelse?

Alltså inte som en nödlögn i rättssalen, utan för att det trendar på någon obskyr Pornhub-kategori och för att Berlin fortfarande är Berlin. Tänk att någon gått “all in” på wet play och sen kommer hem – och BAM, lämnar rött på ett slumpmässigt urinprov i Sverige. Vad gör man då? Ska man be om ursäkt för att man inte hann kolla vätskebalansen i Dominika von Kreuzbergs urin innan man svalde?

Det är ju det här som gör svensk narkotikapolitik så… vackert absurd. Det är inte olagligt att ha begått misstaget att älska fel person, men det är olagligt att ha älskat fel vätska.

Och jo, självklart finns det de som kommer driva linjen att det ändå “bör vara olagligt”, för att det kunde ju ha varit knark med uppsåt! Men samma personer tycker att staten inte har råd att ta emot unga missbrukare i behandling för att “det finns viktigare saker att lägga resurser på”. Som fler batongförråd.

Sen har vi den där gamla klassikern: “ja men du var kaxig mot polisen, så det var du som bad om det.” Jaha? Och när blev vi ett land där att vara käftig = rätt till repressiv granskning av kroppsvätskor?

Så vad har vi kvar? Jo, ett rättssystem där det är mindre farligt att erkänna att man svalt amfetaminpiss från en ravebrud i Neukölln än att titta snett på en ordningsvakt på Stureplan. Och ja – om du råkar vara vit, vältalig och har en advokat som spelar padel med kammaråklagaren – då kanske du till och med slipper undan med en varning och ett snett leende.

Så nej, det här handlar inte om kiss.
Det handlar om klass.
Om moralism.
Och om ett rättssystem som hellre moraliserar än moderniserar.

Men som tur är har vi i alla fall Pornhub och yttrandefriheten kvar. Än så länge. 🧻🍷⚖️

Alltså jag tycker helst att det ska vara en balans i;

1. Ansvaret att ha koll själv som du nämner, vi har ju faktiskt det när det gäller lagar. Vi har ansvar för att vi inte råkar köra rattfulla som ett exempel, sen kanske vi kommer undan med det men den dag man råkar backa på granntanten med för tunga smärtstillande i sig så kommer det inte gå att komma undan med att man sket i att läsa bipackssedeln.

2. Om det är så låga nivåer av knark att storyn är rimlig och huruvida man orsakat någon skada eller själv verkat påtänd så man är 'förtjänt' av att straffas.

3. Sen tycker jag själv att innehav eller knark i blodet bör vara som en rejäl fortkörning. Vid en viss gräns kan man få rejäla konsekvenser om man samtidigt är en allmänfara, har rejält höga doser i sig av tunga droger och/eller betett sig allmänfarligt eller hotfullt (framfört fordon i det tillståndet är ju ett bra exempel). Håller man sig under den gränsen räcker det med att man får böter som känns och att man samarbetar med polisen om vart man fått tag på skiten.

Jag tror inte att den svart-vita synen som det ofta är nu är särskilt bra för samhället. Antingen ser man det som sin jävla rätt att knarka i brist på att orka ta tag i sina problem eller kanske i brist på annat skoj att göra på helgerna, eller så ser man det som att alla som ens tänker tanken är satans avskum och borde buras in direkt eller åtminstone dräggiga lodisar.

Vi vill ha vår frihet men ska vi få det tycker jag samhället borde ta t o m betydligt bättre ansvar än det redan gör för lagliga saker (spel, tobak, alkohol) hellre än att peka ut individer som problemen för att de trillat dit. Vissa grejer kanske alltid bör vara olagliga att få tag på om man inte verkligen behöver av medicinska skäl. Andra grejer är lite mer fåniga att förbjuda.

Men det är ju precis det du håller fast vid, bara med lite extra smör på. En formuleringsdans kring ”ansvar” och ”rimlig nivå” samtidigt som du signalerar att du gärna vill se böter, övervakning och moralpoliser – bara inte för alla. Du tycker tydligen det är rimligare att kriminalisera en joint än att ställa krav på ett fungerande missbruksvårdssystem. Eller att faktiskt ge människor värdighet nog att göra val utan att hela jävla rättsstaten ska flåsa dem i nacken.

Du pratar om ansvar, men vad är det du menar egentligen? Att staten ska avgöra om jag var tillräckligt påverkad för att förtjäna ett skadestånd? Att jag ska bevisa att min tolerans är “inom spannet”? Vi har redan ett system för det. Det kallas konsekvensbaserad rättvisa. Skada någon = ansvar. Men innehav i blodet? Hur fan skadar det dig? Eller nån annan?

Och när du säger att vissa grejer “bör vara olagliga” – fine. Men vem sätter ribban? Är det du? Regeringen? Ett gäng batongviftare med noll kontakt med verkligheten? Eller kanske bara de som aldrig behövt fly verkligheten med något starkare än ett glas rödvin?

Slutligen: Det är inte så jävla farligt att folk vill kunna ta en joint utan att få sin framtid förstörd. Det farliga är att vi har ett samhälle som fortfarande – år 2025 – tror att lösningen på sociala problem är mer förbud, mer kontroll, och mindre frihet.

Tack för att du ändå försökte nyansera dig. Nu vet vi att nyanserna slutar ungefär vid: “jag gillar frihet, men bara om du gör exakt som jag tycker.”

Nej jag tror inte att vi människor mår bra av att få välja för mycket själva. Jag vill inte ha tillsatser som barn får ADHD av heller eller typ bly i målarfärg eller elektriska ledningar huller om buller helt oreglerat. Nån jävla gräns får det finnas. Sen förstår jag egentligen inte vad problemet är med 'vem ska välja' om man går på forskningsbaserade metoder snarare än politiska ståndpunkter och 'tycka'-metoder innan något beslut tas. Om något är väldigt dödligt kanske det inte borde vara lagligt eller ha ännu bättre stöttande mekanismer i samhället om man ska kunna motivera det. Typ sprit och cigaretter är ju frågan om det hade varit lagligt idag om det hade styrts av forskning/statistik/folkhälsa snarare än hur kulturellt populärt det är. Jag kan inte tänka mig att heroin någonsin skulle kunna bli lagligt på det viset. Men sedan finns det många lindrigare saker som är förbjudna idag vilket inte heller är så värst forskningsförankrat.

Tillägg: jag undvek med flit frågan om ansvar eftersom det kändes som att det mer halkade in på vem som bestämmer vad som ska vara lagligt och rimligt eller ej vs vem som ska trilla dit. Jag tycker inte man helt riskfritt ska kunna stötta olaglig business, nej, vilket det ju blir om man väljer att ta olagliga substanser. Typ som att blunda för häleri-risken om man köper en begagnad cykel. Ens liv borde inte bli helt förstört för en sån sak om det inte var man själv som stal cykeln, men någon lindrigare form av reprimant är på sin plats när man stöttat kriminell verksamhet. Det är bara vad jag tycker är logiskt så visst blir det delvis subjektivt.

Så jävla sinnessjukt att vi inte legaliserat än, alla såna här historier låter som parodier. Att man inte ska få puffa som man vill, galenskap!

Förundersökningsprotokoll
Fup & Dom
Blekinge tingsrätt
B 942-25

https://files.catbox.moe/zqlqsg.pdf
https://files.catbox.moe/f3hm29.pdf