Någon som har gått igenom Anonyma Alkoholister/Anonyma Narkomaners 12 steg, 12 trad.?

Som topic.

Hur var er inställning till det innan ni gjorde det, och hur förändrades den? Vad fick er att gå dit? Hur gick det till?

Hör även gärna erfarenheter från andra som kanske inte gått igenom det själva.

Postade tråden här eftersom vi inte har något rehabiliteringsforum och frågan berörde både alkohol och narkotika (och även psykologi lite grand).

Jag har tagit första steget två gånger. Första gången blev jag underkänd, och jag blev utskriven från behandlingshemmet strax efter första steget andra gången.

Jag är nog obotlig, en av de personer, som är oförmögna att fatta en livstil, som kräver omutlig ärlighet, eller vad det står i stora boken.

Har bara kommit till 4:e steget men sen orkade jag inte åka till min sponsor hela tiden så ja sket i de.
Men min inställning till det innan var att det var ren skit, men efter ett par försök att sluta knarka så fattade jag att inget av mina egna försök funkade, så jag tog tag i dom 12 stegen.
När jag gjort dom 12 stegen ett tag så började jag må bra i mig själv och tänka att det funkade. Men varje gång jag jobbat med stegen med min sponsor och kom hem så var jag i centrum för alkohol och droger vilket var lite svårt att tacka nej till, men ajg klarade mig till steg 4 som är ett av dom svåraste stegen som tar längst tid. Jobbade lite på det steget sen så sket jag i det och orkade inte kämpa längre så jag gick tillbaka.

Jag gick även till AA/NA-möten som är oftast tråkiga om man inte tar till sig vad dom säger. Jag gick dit för jag orkade inte må dåligt av mitt knarkande vilket var svårt att avsluta för att ett beroende är "slugt, listigt och starkt".

Å fan?
Själv gick jag i flera år på möten, men slutade när jag upptäckte att jag gillade att dra en panna på muggen innan mötet. Funkade inte att sluta så bra då.

Jag hade en polare som bodde på ett 12 stegs hem och hade kraftiga blodtrycksproblem. Dom neka han medicin hela tiden med hänvisning till devisen det viktigaste först och att det inte va ok om man gick på möten. Han dog sen i någon utsluss boende på behandlingshemmet pga att han inte fick medicin. RIP Johan Ohlsson