Citat:
Ursprungligen postat av Squalo
Så är det. När jag ser folk jag brukar se sminkade utan smink, så brukar jag försöka komma på vad som skiljer. Det är inte så lätt, utan slutsatsen man drar är att det ser lite "blekare" ut osminkat. Mer rafinerad är så är inte en mans hjärna.
Läste en undersökning för ett par år sedan. I någon blaska, typ Slitz. De hade frågat 20 män och 20 kvinnor på stan (ni vet, de stannar folk och frågar, folk svarar sponant) om de själva trivdes med sitt utseende och huruvida de uppfattade sig själva som snygga/attraktiva.
Övervägande delen av männen svarade i stil med: 'Ja, jag trivs med mig själv och tycker jag är snygg'. (Roligt att läsa att folk faktiskt *vågar* trivas med sig själva - trots vårt svenska sinnelag... ;-))
Dock - nästan samtliga tjejer svarade:
'Jag hoppas jag ser pigg ut.'
Här använde i princip *alla* samma uttryck. 'Pigg'. Gärna i kombination med 'hoppas'.
Spekulationer? Någon? ;-)
Visst sjutton tycker jag att jag ser piggare ut med smink?
I övrigt håller jag med någon annan klok här: Hemma, med nära och kära, är man alltid accepterad. Det är ganska skönt att slippa kletet och den taskiga huden som följer därpå. Få vara lite laid-back ugly och veta att man är omtyckt ändå (jag antar att opigg går hand i hand med osnygg här... ? ;-))