När det nu händer (Nu ska hon ta livet av sig)

Grejen är att borderlinemänniskor gör just det här med sin omgivning. De driver folk till vansinne, provocerar, spelar ut och framförallt orsakar splittring! Det betyder inte att tjejen inte mår dåligt, och för all del behöver hon hjälp, men beteendet är på intet sätt nytt.
Mamma får höra en sak, pastorn en annan, terapeuten en tredje, pojkvännen en fjärde, och rätt vad det är flyger alla i strupen på varandra, när de skulle behöva förena sina krafter för att få lite styrsel på tjejens elände.

Den första delen bestod till stor del av sarkasm för att svaret till dig förtjänade det. Det grundar sig i frågan "-Hur mycket avbön ska jag göra för att tillfredsställa dina krav?" Jag är rädd för att vad jag än säger så kommer det inte duga åt dig. Resten av inlägget var ett ärligt och uppriktigt försök till diskussion.

Förövrigt, se dig gärna omkring. Flashback forum är mig veterligen Sveriges största diskussionsforum. Här kan man finna en stor mängd intressanta ämnen som passar alla smaker. Det är högst berikande att stöta och blöta sin vilja med en massa andra människor. Jag är själv av den åsikten att man växer som person då.


Ett uppriktigt menat "förlåt" är vid denna tidpunkt utesluten. Den skulle i så fall vara forcerat av dig och därmed innehållslöst. Jag nöjer mig med att förklara mina drivkrafter. Trots allt ger det så mycket mer "kött på benen" än ett förlåt.


Som sagt det är inte min önskan. Det kanske känns så för dig antar jag?


Då får detta bli mitt sista inlägg i ämnet.

..

Den saken står klar för mig, men tack för påpekandet.


Jo, jag vet. Kanske tillsammans med mina "ärliga avsikter" att det aldrig mer ska hända igen? Dessvärre är jag vare sig en spådam eller felfri. Jag är inte mer än mänsklig och jag kommer säkerligen göra fler misstag i min framtid. När så sker ska jag återigen förklara mina drivkrafter så att fler personer kan dra lärdom av dessa mina misstag. Ett "förlåt" är i dessa perspektiv ganska "futtigt"


Det blir nog det bästa. Tråden är tömd på på sin essens, kvar finns nu bara viljornas kamp.

Väl mött på övriga forumet

M.V.H.
Pastorn

Nu är vi inne i fasen där jag ska göra avbön och lova att det aldrig mer ska inträffa. När mamman fått sitt skålpund kött ur mig så är jag syndfri. Jag är dock rädd för att det kommer bli en ganska segdragen diskussion nu på slutet.

Summan av kardemumman är att flickvän och pojkvän arbetat upp ett socialt spel som de av någon anledning trivs med. Hon får vara svag och liten och brista ut i anfall så får han komma och rädda henne. Mysigt mysigt!

Pastorn blir tredje hjulet i den här konstellationen och sitter och super och vill inte alls spela med i det här spelet. Lösningen är som så många andra skrivit att Pastorn måste flytta ut bums!! Varför skall du bo ihop med de här två hopplösa Talkshow-individerna? De kan ju knappt uttrycka sig i skrift?

Till mamma o pappa kan sägas att jag tror inte att dottern någonsin kommer att ta livet av sig, möjligtvis skada levern av misstag, men hon vill nog inte dö.

Pastorn är ute ur huset, men inte ute ur deras liv. Jag tittar fortfarande förbi på en kopp kaffe. I den mån dom vill ha ut mig ur deras liv så förväntar jag mig att dom slutar ringa mig.


I den mån tråden känns som en talkshow så är det mitt fel. Jag kan inte se att dom här två är "talkshowindivider" Dom är helt vanliga människor med helt vanliga problem. Dessvärre råkade dom träffa på mig.

I likhet med Snoflinga och Mrspeed så känns ämnet uttömt för mig. Det är dags att jag lämnar tråden. Om mamman och pappan vill ha sin skålpund kött så finns jag till ert förfogande via pm eller en ny trådstart.

Intressant tråd även om dess existens förrvärrat verklighetens situation. Eller?

Nu vet jag inte huruvida berättelsen är uppdiktad av en och samma människa (pastorn) eller inte, men låt oss säga att jag är i god tro och väljer att acceptera personerna som "sanna". Om inte annat kan resterande del av inlägget förkastas.

Men, vad blev effekten av tråden? Förrvärrade den situationen? Startade den en nödvändig diskussion mellan parterna? Om inte annat orsakade den väl att pastorn kastades ut => positivt? Kanske stärkte den relationen mellan mamman och "gumman" (och det behöver inte betyda en dålig relation innan tråden startades).

Jag tycker givetvis att det var illa av pastorn att utlämna det hela på forumet som han gjort, och bilden av "gumman" och modern var troligen långt ifrån objektivt sanningsenliga från hans sida. Tror snarare att pastorn har utelämnat mer om hur han själv är. Att överhuvudtaget starta en sådan här tråd är tragiskt, enligt min mening. Att läsa den kanske likaså? =)

Men oavsett vilket, vad tycker ni inblandade parter att tråden nu i efterhand, gav för effekt? Positiva som såväl negativa.

Ack den ljuva ungdomen. Jag blir nostalgisk och tänker tillbaka på min suicidala period i livet. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det var min lyckligaste tid. Har aldrig känt mig mer levande än när allt var nattsvart.
Suicide is painless.

Nja jag vet inte riktigt om den förvärrade. Situationen blev väl lite kinkig för alla parter när vi fick veta att den låg här ute.

Jag anser själv att det gått för kort tid för att egentligen se någon större effekt. Iallafall för mig.
Men för mig så förvärrade den inte direkt situationen. Jag blev mer, som jag skrev tidigare, förvånad och chockad.
Däremot kan jag säga att jag ser saken i ett annat ljus. Så som jag och de flesta i min närhet ser situationen uppfattas den ju uppenbart inte av andra. Utan då kanske jag framstår som en tjej som i brist på annat går och tjatar om att jag ska ta livet av mig för att få uppmärksamhet.
En annan sak som jag fått upp ögonen för att det kanske inte var så farligt ändå att tråden hamnade här även om jag blev sårad först.
Nu är det ganska intressant att vara den som iakttar och ser hur tråden utvecklas och att ingen tror på en är faktiskt lite lustigt nu mera, för jag bryr helt enkelt inte om vad andra tycker lika starkt som förut. Då styrdes jag mer av andras tankar om mig. Nu vet jag att ingen av er vet vem jag är och jag vet hur min situation är och det är det viktigaste för mig.


Ja Pastorn åkte ut men som sagt han är inte ute ur våra liv för det.
När det gäller relationen till min mamma så rördes mycket upp och är fortfarande i lite skakigt tillstånd där vi inte riktigt förstår varandra. Mycket över hur var och en har reagerat över denna tråd. Det är med det jag menar att det gått för kort tid. Men som man säger det som inte dödar en stärker en.
Och jag ska väl säga mest frö mig mammas skull att vår relation inte var dålig innan. Men som alla barn och föräldrar har de sin beskärda del av oliktänkande och småbråk.

*Ler* Ja det är ju faktiskt den första reaktionen att man blir arg för att blir utelämnad utan något försvar. Men som sagt, life goes on, inget jaqg kan göra åt det nu.


Kan bara prata för min del och det positiva är att nu kan jag rycka på axlarna. Det som först kändes som ett hårt knytnävsslag kan jag titta tillbaka på och granska istället. Lite kul faktiskt att det involverar så många som vill komma med sin åsikt.
Det negativa är att jag skulle ha velat komma till tals innan hela tråden spårade ur. Och det hela kanske skulle ha kunnat skötts på ett lite smidigare sätt. Som det är nu känns det som jag är i en rävsax mellan Pastorn och min mamma. Där jag eventuellt tvingas välja sida känns det som. Jag måste förklara varför jag tycker som jag tycker och det verkar inte finnas någon gyllene medelväg som jag oftast brukar välja för att slippa undan konflikter.

Det är ju pastorns beskrivning av situationen. Du får inte glömma det ytterligare tolkningsled som existerar mellan honom och "oss". Men visst, innan ni och modern tog er tid att "posta", så hade han givetvis monopol på situationens beskrivning. Vems parti jag nu skulle ta, har jag nog inte själv någon aning om, och inte heller betyder väl det nåt? Dock skiljer den sig markant från trådens första inlägg.

I övrigt får jag önska er lycka till! Jag hyser inga tvivel om att det här kommer att ordna sig. Utifrån era inlägg verkar ni såväl bildad som stabil. Vilket jag inte alls förväntade mig efter min första subjektiva tolkning. Lycka till!

Ursäkta min låga IQ. Men kan du inte utveckla detta lite?

Förstår jag dig rätt: en persons beteende är negativt. Tex självmordstankar som man lever ut väldigt vokalt och får respons på, och då lär sig att det fungerar för att få sympati/empati/annat?

Eller?