När rinner dejtandet ut i sanden?

Jag är liksom inte ensam i tråden om att prata om att det naturliga är att hångla på första dejten om attraktionen finns där. Banned till exempel säger samma sak, och hon och jag är väldigt olika som personer.

Men visst, det finns säkert massvis med människor därute som har ett helt annat dejtingmönster än jag och mina kompisar.
Den där Siri-tråden satte djupa spår.

Precis . Så att då framställa det som att det är svart eller vitt blir helt fel i sådana här frågor. Fast det är klart att på ett forum framför man ju sin åsikt och det blir ofta mycket generaliserande. Problemet är bara att du oftast har fel .

Ibland kan det gå skitlång tid innan en dejtsituation leder till hångel, typ om det är en kompis man har börjat dejta eller något. Ibland ligger man innan man ens har börjat dejta. Det kan vara väldigt olika och man får gå på stämningen istället. Och vill man hångla får man visa det.

Att det skulle vara kört bara för ni inte hånglat efter första gången är ju bara bull om du frågar mig... Men sen ska du ju inte dra ut på det mer än nödvändigt, se till att träffa henne igen, och som någon sa, kör lite hårdare and make it happen.

Saken är den att ofta träffar man personen nykter och känner inte den alls sedan tidigare. Då är det rätt svårt att plötsligt initiera hångel. Eller hur ?

Det kanske vore på sin plats med en liten redogörelse för hur ni kom att börja träffas överhuvudtaget, om det nu var så att ni inte kände varandra alls innan ni började träffas. Tjej på krogen som gav dig ditt nummer? Tjej på nätet? Nånting annat?

Och hur har era träffar sett ut? Vad har ni gjort? Allting blir så diffust när man inte har några detaljer.

Några glas vin eller ett par öl är förstås en bra stämningshöjare, men att supa sig full är ingen bra idé om jag får säga vad jag tycker. Fast det där är givetvis individuellt.
I natt var typ första gången på hur länge som helst som jag överhuvudtaget såg dig i en tråd jag postat i, så du är inte speciellt duktig på att tala om för mig när jag har fel.

Nånstans handlar det kanske om meningsskiljaktigheter om vad "dejting" innebär. För mig betyder dejting att man umgås på ett romantiskt sätt. Det råder ingen tvekan om att båda vill mer än bara vara vänner. Har jag träffat en kille tre gånger utan att nånting har hänt säger jag inte till folk att jag dejtar honom utan att jag umgås med honom som en vän. Jag ser inte våra träffar som dejter. Sen kan vänskapen förstås utvecklas till nånting mer i framtiden, men just där och då ägnar vi oss inte åt att dejta.

Vet killen alltid om att ni umgås som vänner? Nu har jag tyvärr väldigt svårt att läsa av folk, både om de gillar eller inte gillar mig, killar som tjejer. Men jag tycker ändå att tjejer ofta är dåliga med att göra klart att de bara vill vara vänner. Personligen har jag ofta kännt mig "lurad" nämligen. Har aldrig försökt bli vän med en tjej men har ändå fått en massa som jag inte vill ha, en del måste jag dessutom ha kvar eftersom det är för trassligt att göra sig av med dem. Själv så har jag alltid undrat varför tjejer tror att man vill bli vän med dem, speciellt i de fallen där de tar kontakt med syftet att bli vänner.