2007-02-08, 02:13
#1
Det är få personer som brukar gå ut ensam på krogen ... även vi killar har ju ofta en eller flera kompisar med oss. Men -- för att gå rakt på sak -- är det bara jag som tycker tjejer är makalöst duktiga på att verka vilja ha ett ragg samtidigt som de klänger på sina tjejkompisar som om livhanken stod på spel?
De ger blickar, allehanda antydningar, de ser sig omkring och trånar som om de var verkligt desperata, men när de väl får chansen tyr de sig till sina kompisar så hårt att det omöjligt kan hända någonting. Dansgolvet är förstås ett uppenbart exempel. Tjejer dansar med varann, två och två på ett sätt som killar aldrig skulle kunna göra utan att få stämpeln BÖG bränd i pannan. Ingen nyhet, förstås. Men sen pratar de om att de brukar ragga (jojo, förklara hur du gör), att killar är "svåra" och fan vet vad. För helvete. Som att parkera ett korvstånd bakom taggtråd och tro att man får många kunder.
Jag har råkat ut för det själv och jag har sett andra killar drabbas av det så mycket att jag förlorar lusten att själv försöka ta kontakt med tjejer. Jag har minst en killkompis som pratar om att ha en raggkompis som agerar "sideman" får ta hand om den intressanta tjejens kompis för att det ska hända nåt. Vet inte om det är riktigt sant, men det verkar tyvärr inte orimligt.
Skulle vara intressant att höra från lite tjejer vad ni egentligen tänker, om ni känner igen er i detta. Jag har nämligen känslan av att killar faktiskt ofta tar en hel del initiativ och ändå känner sig "fega", "försiktiga" och "långsamma", medan tjejerna står och håller sina kompisar i handen medan de ger lite kåta blickar och inget mer och tycker att allt är i sin ordning. Det är fan inte rättvist.
Jag kan iofs förstå -- och har märkt -- att man även om man har en kompis vid sidan är helt öppen för nya kontakter. Men jag skulle uppskatta att tjejer vågade "lämna ut" sig lite mer än två decimeter från bästisen emellanåt...
Eller vad säger ni...?
De ger blickar, allehanda antydningar, de ser sig omkring och trånar som om de var verkligt desperata, men när de väl får chansen tyr de sig till sina kompisar så hårt att det omöjligt kan hända någonting. Dansgolvet är förstås ett uppenbart exempel. Tjejer dansar med varann, två och två på ett sätt som killar aldrig skulle kunna göra utan att få stämpeln BÖG bränd i pannan. Ingen nyhet, förstås. Men sen pratar de om att de brukar ragga (jojo, förklara hur du gör), att killar är "svåra" och fan vet vad. För helvete. Som att parkera ett korvstånd bakom taggtråd och tro att man får många kunder.
Jag har råkat ut för det själv och jag har sett andra killar drabbas av det så mycket att jag förlorar lusten att själv försöka ta kontakt med tjejer. Jag har minst en killkompis som pratar om att ha en raggkompis som agerar "sideman" får ta hand om den intressanta tjejens kompis för att det ska hända nåt. Vet inte om det är riktigt sant, men det verkar tyvärr inte orimligt.
Skulle vara intressant att höra från lite tjejer vad ni egentligen tänker, om ni känner igen er i detta. Jag har nämligen känslan av att killar faktiskt ofta tar en hel del initiativ och ändå känner sig "fega", "försiktiga" och "långsamma", medan tjejerna står och håller sina kompisar i handen medan de ger lite kåta blickar och inget mer och tycker att allt är i sin ordning. Det är fan inte rättvist.
Jag kan iofs förstå -- och har märkt -- att man även om man har en kompis vid sidan är helt öppen för nya kontakter. Men jag skulle uppskatta att tjejer vågade "lämna ut" sig lite mer än två decimeter från bästisen emellanåt...
Eller vad säger ni...?
