Finns det perfekta Mobboffret ?

Ett mobboffer ska vara eget i sitt tänkande. Ska inte ha någon naturlig koppling till andra tankemässigt. Det skulle göra honom samhörig med andra, och fler = stark.

Personen i fråga ska gärna vara väldigt självkritisk. Han gör alltså halva jobbet åt dig. Introverta personer är nog bra offer med. Istället för att ifrågasätta utåt vad mobbaren håller på med, frågar dom sig själv, "är jag såhär dålig, är det fel på mig?".

Alltså. Bra mobboffer = tystlåten, lite egen, få kompisar och gärna smart med, så att personen kan gå runt och fundera som fan över varför folk behandlar denne på detta vis. Smarta personer snappar lättare upp dolda pikar också. Är dom tillräckligt smarta, börjar dom eventuellt göra felaktiga associationer. T. ex. att dom missuppfattar vardagliga händelser som hugg/mobbing mot sig själva. Så fort någon viskar i personens närhet, så fort någon skrattar i personens närhet, så fort någon säger något som skulle kunna missuppfattas och tolkas som mobboffrets namn, så tar personen åt sig och tror att dom skrattar/skämtar om personen i fråga.

Vad krävs egentligen för att någon skall platsa som det perfekta mobboffret ? Det vore både kul och intressant att höra den kunniga Flashbackpanelens syn på mobbningsbegreppet.

Ett mobboffer ska vara eget i sitt tänkande. Ska inte ha någon naturlig koppling till andra tankemässigt. Det skulle göra honom samhörig med andra, och fler = stark.

Personen i fråga ska gärna vara väldigt självkritisk. Han gör alltså halva jobbet åt dig. Introverta personer är nog bra offer med. Istället för att ifrågasätta utåt vad mobbaren håller på med, frågar dom sig själv, "är jag såhär dålig, är det fel på mig?".

Alltså. Bra mobboffer = tystlåten, lite egen, få kompisar och gärna smart med, så att personen kan gå runt och fundera som fan över varför folk behandlar denne på detta vis. Smarta personer snappar lättare upp dolda pikar också. Är dom tillräckligt smarta, börjar dom eventuellt göra felaktiga associationer. T. ex. att dom missuppfattar vardagliga händelser som hugg/mobbing mot sig själva. Så fort någon viskar i personens närhet, så fort någon skrattar i personens närhet, så fort någon säger något som skulle kunna missuppfattas och tolkas som mobboffrets namn, så tar personen åt sig och tror att dom skrattar/skämtar om personen i fråga.

Vad krävs egentligen för att någon skall platsa som det perfekta mobboffret ? Det vore både kul och intressant att höra den kunniga Flashbackpanelens syn på mobbningsbegreppet.

Frågorna jag söker svar på är främst:

1) Hur ser det perfekta mobboffret ut ?

2) Hur är det perfekta mobboffret i sin personlighet ?

3) Är mobbandet i sig en försvarsmekanism för att själv slippa bli mobbad ?

Knappast. En stark och intelligent man skiter väl fullständigt i själva skriften, utan bryr sig mer om lynchmobben som tror på det som skrivits eller ryktats.
En solskensaga är ju när Mikael Persbrandt lyckades få uppbackning från dramaten när han anklagades för alkoholism och olämplighet som offentlig person.
Det som plågade Persbrandt var lynchmobben som trodde på artiklarna och inte själva exkrementet som skrevs i tidningen. Han hade tur.

Ett annat exempel där det gick mindre bra är fittstimsdebatten på 90-talet, där den ödmjuke Stig Malm lynchades av en fuktig hjord av rabiata feminister. Han såg ut som en anorektiker efter den mobbingrundan.