Varför är det så jobbigt?

Jag kan tänka med ganska gott humör att "nu jäklar tar jag hand om disken" och beger mig in i köket, men i samma veva som jag ser disken kommer ångesten som en stor knytnäve i magen och jag sätter mig uppgivet framför datorn istället. På bråkdelen av en sekund känns ett projekt jag tänkte göra som något lika ouppnåeligt som att klättra upp för Mount Everest utan syrgas.
Ibland får jag faktiskt ändan ur vagnen och diskar maniskt tills allt är borta och händerna ser ut som likbleka russin. Det känns bättre då. När jag sedan möts av ett likvärdigt diskberg några dagar senare känns min uppoffring helt förgäves och den där molande känslan i magen förstärks. Varför ens försöka liksom?

Nånstans inom mig känner jag att det inte handlar om någon vanlig lathet, även om det uppenbarar sig så självklart. Jag sköter till exempel mitt jobb exemplariskt, dock känner jag mig oftast uttömd på energi efter jobbet.

Under dom lediga dagarna på helgen kommer alkoholen fram, när det börjar snurra till i huvudet försvinner all ångest jag har, men istället slutar jag bry mig om sakerna som ångesten har sitt ursprung i. Alltså är det bara en högst temporär lösning. Tyvärr har jag svårt att låta bli den lösningen då jag mår bättre under några timmar. Är jag dessutom ute med kompisar och dricker brukar jag supa tills jag stupar. Somnar antingen på toaletten eller i sängen fullt påklädd.

Avfärda det inte som lathet snälla.. jag har redan försökt..

som att läsa om mig själv

upplever exakt det som du beskriver, och det är tydligen en vanlig grej bland deprimerade, att ha svårt att ta sig för saker och att vanliga vardagssysslor förvandlas till något som verkar ogenomförbart. vet inte hurvida du är deprimerad eller inte men det är iaf ett symptom som stämmer in


hjälp finns säkert att få i form av terapi och medicin, har provat på detta men utan resultat, men det kanske inte var min grej bara

Diska direkt efter du har använt glaset, tallriken etc?

Det handlar inte om bara disken utan alla hushållsbestyr, ofta även sex-biten, förresten är jag medveten om din lösning på disken. Problemet ligger ju inte där utan snarare i hur jag ska ORKA.. är det lite disk är jag lättad och tänker att det kan vänta till imorgon. Rätt vad det är så är det ouppnåeligt igen..

Du ville väl bara vara spydig och vifta bort det hela.. i sådana fall är jag inte intresserad av din "hjälp"

Till att borja med tankte jag citera Dio: Every time i climb the mountain, and it turns into a hill.

Till att fortsatta med: Tag hand om hushallsarbeten nar du ar full.

Det låter onekligen som om du är utmattad eller deprimerad.

Då kan det tyckas omöjligt att utföra de enklaste sysslor som att diska, duscha och äta. Du kanske har någon vän som du kan lägga upp ett system med som hjälper dig. Det är oftast roligare att diska hos andra än sig själv. En annan lösning är att inhandla en diskmaskin, en fantastisk skapelse.

I längden råder jag dig att söka hjälp, hos någon du trivs med för att få hjälp med att få balans i livet. Livet kan bestå av annat än diskångest, jobba, krascha i soffan och supa till du stupar. Är de inte bra på första stället du går till, gå till ett annat om du orkar. Känns det för jobbigt så be en vän följa med dig och hjälpa dig.

Jag brukar försöka sänka kraven på mig själv. "Nu ska jag bara diska tre tallrikar" etc. Och oftast känns det så bra när jag väl har diskat dom där tre tallrikarna att jag kan fortsätta med resten av disken också. Då slipper man den där jättetröskeln. Och så kan man ju förstås diska varje kväll, så att varje disk blir överkomlig.

Dessutom är det viktigt att ge sig själv credit för allt man klarar istället för att vara missnöjd med allt man inte klarar. Att försöka se det som att det är som det är just nu, och allt jag kan göra är en förbättring, snarare än att man har några jättekrav att leva upp till.