vad betyder humanism?

Humanism i typ Kina & humanism i sverige är helt olika.

Vad menar Said att humanism är? Jag har börjat läsa hans beryktade bok 'Orientalism' och måste säga att den ser ut att mest vara bullshit. Men någon kanske kan tolka.

"I have called what I try to do "humanism," a word I continue to use stubbornly despite the scornful dismissal of the term by sophisticated post-modern critics. By humanism I mean first of all attempting to dissolve Blake's mind-forg'd manacles so as to be able to use one's mind historically and rationally for the purposes of reflective understanding and genuine disclosure."

Den svenska föreningen Humanisterna är främst en religionskritik förening.

I andra länder har man t.ex. kristen humanism, så något motsatsförhållande behöver inte råda.

Jag kan tycka att om man säger att humanism handlar om människan, som ovan nämnts, så hamnar man ganska rätt.

1. Humaniora handlar om sånt som finns i vårt inre, till skillnad från naturvetenskapen som tittar på världen utanför(där vi i och för sig är med)

2. Att man är Human brukar ju betyda ungefär att man bryr sig om hur andra människor tänker och har det, man sätter människan i fokus. Intressant är att det kanske är viktigare med sjuka själar än med sjuka sälar.(Provocerar lite)

3. Att vänstermänniskor, dvs människor av "bättre bakgrund" som skäms lite för de pengar de inte förtjänat, hittar på någon slags "humanitet", dvs gör sig en världsbild av de "små som det är synd om" kan ju mycket väl sägas vara någon form av fokus på människan, låt vara att de flesta av oss som kommer från arbetande bakgrund har lite svårt att känna sympati för ett sådant synsätt. De som verkligen haft det tufft och hanterar det, har humanismen lite mer praktiskt klar för sig, än den esoteriska bild 68'orna och deras nu aktiva barn har drömt ihop.

4. Liberalisterna säger sig sätta "Individen i fokus", skulle ju kunna uppfattas humant, men det är i praktiken endast den människa som fötts till att bli egen företagare, och det är bara de ytterst få av dessa som lyckas som får något av det göttiga för personen sig till livs. De andra får skylla sig själva, att de fötts till arbete och kan gott slita.

5. Faktum är att religionerna hamnar bättre, i någon mening, än de mer politiska ismerna, de fokuserar ju verkligen på individerna, och hur de skall nå någon slags bra situation. Vad det sedan bygger på och hur det förverkligas är en annan historia...

6. De som nu verkligen hamnar rätt är väl personer som i sitt värv verkligen vill fokusera på människor. Läkare och sjukvårdsfolk. Och än mer kanske de som fokuserar på psykologi, mindfulness eller liknande, och försöker göra det på ett så "vetenskapligt" sätt som möjligt. Hayes, Åsa Nilsonne, Anna Kåver och Russ Harris är människor som har min djupaste respekt, och som verkligen fångar det goda i vad som handlar om människan.

7. Att det krävs stor kunskap om världen och hur man driver och realiserar ett väl fungerande samhälle, att det är sådant som krävs för att möjliggöra ett bra grogrund för människorna att leva sina liv, det stämmer givetvis, det också.

Renässansens humanism förväxlas ofta med sekulär humanism. Den första har ingen speciell status till religiösa strömningar.

Renässansens och humanism uppstod under samma period. Tack vare gynnsamma förhållanden exploderade befolkningen och matproduktionen. Detta ledde till att människorna fick mer fritid och kunde ägna sig åt intellektuella verksamheter. I samma veva förmedlades antika texter, Gutenbergs tryckpress med löstagbara bokstäver introducerades och upptäckten av den nya världen. Allt bidrog med att helt revidera världen och den kunskap man besatt. Ur detta växte en framtidsoptimism fram samtidigt som man återgick till de grekisk-romerska idealen.

Det kanske blev OT, men tidig humanism hänger samman med renässansen, som hänger samman med ovanstående händelser. Renässans betyder just pånyttfödelse. En pånyttfödelse av antiken. Det är också under denna tid som "The dark ages" introducerades. Skolastiken ersattes med den grekisk-romerska bildningen.

Nej, men i Sverige gör det det. Som troende protestant sedan 14 år (bara sådär faktiskt, innan var jag absolut knappt agnostiker) lirar jag ibland med påståendet – gärna till söderhipsterbekanta av manligt kön – att "jag är inte feminist, är ni?"

De blir helt förstörda. Hur kan man bo i Stockholm (jag bor inte i innerstan och definitivt inte på Söder, men ändå) som kvinna och INTE vara feminist. Skäggkillarna jag snackar med är ju fullblodsfeminister. Säger de.
Och då drar jag harangen om att alla människor är lika mycket värda (alltså även män), varpå de rynkar på ögonbryna och betvivlar sanningshalten i att de, med skägg och surdeg, verkligen är lika mycket värda som deras, ska vi kalla dem, dominanta kvinnliga sambos.
De får f-n inte ihop det.

Sen avslutar jag med att jo, jag är humanist. Och då flinar de inåtvänt och säger att humanister, det är ju motsatsen till de troende. Som Björn Ulvaeus t ex.
Varpå jag säger att ok, kristen humanist, då.
Men då har de redan vänt på stegen och gått hem för att sköta surdegen, skäggoljan och hämta lilla Kim och Ronnie på dagis.