Hur upplever ni "stoiska" personer?

Beror helt på vilket sätt personen är "stoisk".

Nästan alla människor drar på sig vissa roller och beteenden när man känner sig ny och/eller obekväm i en situation. För vissa innebär det svårigheter av slappna av och får därför ett stelt yttre i sociala situationer. Sådana personer kan ofta vara svåra att komma nära. När man däremot knackar lite på skalet och lär känna dom så öppnas ofta en ny värld. Det är ofta en väldig massa som ligger och bubblar innanför skalet och det kan bli som en personlighetsförändring. Sådana personer är ofta annorlunda och intressanta, även om dom inte är dom mest spontant sociala.

Värre är det om det stela/seriösa/torra beteendet personens naturliga sätt att vara på. Trötta människor utan leenden, energi eller intressen utöver vardagliga plikter...

Men samtidigt är det väldigt subjektivt. Den som är intressant för en person är ofta trist och stel för en annan.

Beror på, vissa "stoiska" personer kan ju verka mer mystiska och tilldragna än motsatsen då man vanligtvis får reda på allt? Beror på, från person till person..



:)

Med lite sprit brukar det gå till sig! Tycker att dom "stela" på tex. firmafester
blir rena helvetet att umgås med. Samband ?

Jag tycker inte stoisk är detsamma som att vara stiff, tråkig och töntig, utan istället någon som utstrålar värdighet, styrka, lugn, mognad och självdisciplin. Typ motsatsen till "dokusåpsideal" och hysterisk självhävdelse. Och ja, det är oerhört attraktivt - under förutsättning att det är just en utstrålning, inte en person som är humorbefriad, pretto, stel eler nåt sånt.

Edit: ett stavfel smög sig in.

Hur skulle du, konkret, definera det? Kan du ge exempel på någon hyfsad känd person som ger ett "stoiskt" intryck på det sätt som du menar?

Riktigt svårt alltså, kan inte komma på någon alls Men det skulle vara som någon slags nutida Maximus i Gladiator (men betydligt mindre sorgesam och problemtyngd).

Claes Elfsberg?

Men euh! Ok, jag omformulerar mig; oerhört attraktivt under förutsättning att personen är snygg och inte en äcklig gubbjävel på 50+.

Kunde inte låta bli.

Fast han kanske var ett dåligt exempel från början, han är bara "stel" i rutan, för när han svänger förbi Malmskillnadsgatan så förvandlas han till någonting helt annat.

Människor som är så bjuder ju inte på sig själva på något sätt så jag brukar tröttna efter ett tag. Verkar som att de inte ens försöker anstränga sig för att föra samtalet vidare och vara trevliga.. Är ungefär som att samtala med en vägg av stål

edit: givetvis är det okej att prata om formella saker som jobb, väder och annat men att ständigt prata om sådant blir tråkigt. Inte sagt att man behöver berätta precis allting om sig själv men bjuda lite på sig och tillföra samtalet någt kan man iaf göra. Om man inte kan bemöda sig om att ha trevligt kan man lika gärna sitta hemma och prata med sig själv!

Håller med. Om dom är blyga men ändå verkar intresserade av att prata, så är det väl okay, men om dom är dryga när man själv försöker vara trevlig, så blir jag skitförbannad och går därifrån.