Sömnstörning/Depression

Hej !

Har nu arbetat 3 skift på en industri i ca 2 år (mitt första jobb).
Har fungerat någorlunda bra tills för ca 2 månader när jag kände jag att jag inte orkade längre och ringde till vårdcentralen för att få hjälp.

Har alltid varit en nattmänniska och haft svårt med att gå upp på morgonen, jag gick nästan aldrig och la mig innan 02:00 under min skolgång. Nu när jag kommit ut i arbetslivet har det gått sämre och sämre, när jag jobbat förmiddagsskift så har det blivit ca 1-3 h sömn per natt.
Flyttade hemifrån för 1 år sedan och sedan dess har allt bara blivit värre.
När Jag bodde hemma så hade jag alltid en möjlighet att ladda upp batterierna.
Inga tvättider, räkningar, matlagning, disk att oroa mig över, nu däremot så har allt bara byggt på och byggt på. Sömnproblemen har börjat inträffa på både eftermiddags och nattskiftet.
Har varit till vårdcentralen två gånger och blev först sjukskriven en vecka för att sedan bli sjukskriven en månad, stod Sömnstörning/Depression på läkarintyget.
Sjukskrivningen går ut den här veckan och jag känner att det kommer fan inte att funka med att börja jobba igen.

Blev så arg förra helgen att jag slog mina knytnävar blodiga mot ett träd för att få ut mina aggressioner. Grejjen är den att dom här aggressionerna kommer och går, vissa dagar kan jag må bra och så men sedan kommer det en massa tankar i huvudet och det känns som att jag ska explodera.
Det tog mig 20 minuter innan jag kunde gå ner och handla igår för jag var så frustrerad/arg på hur jag såg ut i håret, det slutade med att jag tog på mig en mössa. Har börjat fundera på droger och liknande för att få mig att sluta tänka på alla jävla saker.

Vet inte riktigt vad jag ska göra, min morsa är orolig för mig men jag har ingen lust att snacka med henne om detta och dom på vårdcentralen verkar inte kunna hjälpa till.

Nu ska man inte förespråka sånt men kan det vara så att antidepressiva behövs?
Har Du haft sån här depression tidigare? Kanske är en sen "höstdepression"?
Har också dagar då jag är helt förstörd. Börjar nästan grina för allt känns piss.

Har inte haft någon tidigare depression men känt så här i ett halvår eller nått. Tror dom flesta av mina kompisar skulle bli ganska förvånade om dom visste hur jag känner. Är alltid glad och så när jag är ute med polarna men egentligen kan det vara så att jag bara vill dra hem istället för att sitta i ett hörn på krogen och spela glad.

"Flyttade hemifrån för 1 år sedan och sedan dess har allt bara blivit värre.
När Jag bodde hemma så hade jag alltid en möjlighet att ladda upp batterierna."

Kanske din mamma kan ta anställning som piga= hushållsnära tjänst hos dig? Du har ju lön och kan avlöna henne.

Tror det fattas en dam i ditt liv. Ut och ragga. Kom inte tillbaka förrens Du hittat någon.

Nu verkar det väl vara så att ditt skiftarbete tycks kunna vara en bov i dramat. Många har ju väldigt svårt för det. Det är alltså krävande även för dem som jobbat i ett antal år. Många får hälsoproblem och livslängde förkortas etc. Det vore kanske en idé att söka dig till något 9-17 jobb, så att din tillvaro blir mer stabil? Då ska du se att din sömn kan rättas till.

Jag håller med, skiftarbete suger. Jobbade ett tag i min ungdom 02.30-08.00. Tror jag pajade min sömn permanent av detta...

Jag undrar också huruvida du trivs med ditt jobb?

För övrigt tycker jag det är lite väl häftigt att börja med mediciner redan nu - om någonsin.

Ett gott råd; Börja fan inte med droger, det leder bara i förlängningen till mer ohälsa.