2007-06-01, 21:27
#1
Tänkte påbörja min bana på FB forum med lite anekdoter. Förstår att det är diverse troll som hoppar in då och då och drar till med nån slags "hehe jag är sjuk i huvet" historia bara för att se vad FB folkets reaktion blir, så är dock inte fallet. Jag ska försöka beskriva vad som händer mig ibland.
Vissa nätter kan jag vakna helt panikslagen. Oftast minns jag inte upplevelserna så noga, men vissa har etsat sig fast.
En natt för ett tag sedan vaknade jag av att det kändes som att nån helt plötsligt hade satt sig grensle ovanpå mig och tryckte ner mig mot madrassen med sina händer mot mina axlar. Jag låg på rygg och försökte av hela min kraft resa mig upp men det kändes som att någon la hela sin tyngd mot mig så det var helt omöjligt. Jag vet inte om jag var inen i någon ond dröm men jag vet att jag fick anstränga mig hårt för att få upp ögonen, och föreställde mig en helt svart gestalt som satt ovanpå mig. Jag kunde verkligen inte röra mig, armarna var också som fastlåsta och jag s att rent allmänt som i ett skruvstäd. Det var minst sagt läskigt det hela! Har ingen uppfattning om hur länge det varade, bara att jag "kom loss" genom att vrida på mig eller nåt i den stilen. Har egentligen rätt vaga minnen av slutet men just känslan av att fysikst vara fasthållen och att jag "såg" en svart gestalt ovanpå mig är något jag minns riktigt starkt. Var rätt skakis hela dagen efter det där.
En annan natt vaknade jag med liknande känslor, jag var fastlåst och försökte skrika men det kom så vitt jag vet inte ett ljud, bara något hest utandningspip. Också detta skitläskigt, det kändes som att om jag bara skulle lyckas dra till med ett riktigt vrål så hade allt ordnat sig men det var helt omöjligt att få ut något. Jag kunde inte andas och kände mig helt försvarslös.
Igår natt vaknade jag av att jag hyperventlierade jättekonstigt. Jag andades in-ut snabbt och det var helt ryckigt, precis som någon snabbt klappade mig över munnen som man gör när man ska framställa "indianljud" när man leker indianer och cowboys typ (i brist på bättre beskrivning) eller som jag hade vatten i luftrören eller nåt i den stilen. Jag var tvungen att vrida på mig och flytta mig i sänger och svepa täcket riktigt tight om mig för att känna mig trygg efter den känslan. Blev lite lack också eftersom jag hade en arbetsdag framför mig och hade somnat riktigt sent, konstig reaktion kanske.
Det som slår mig mest i såna här episoder är hur våldsamt jag vaknar och hur försvarslös jag känner mig. Det är bevisligen ingen annan i rummet, jag vet att jag är där själv men just när jag vaknar så är jag så jäkla inne i det att jag blir helt panikslagen. På morgen brukar jag kunna skaka av mig det hela och fortsätta med livet.
Jag skulle vilja påstå att jag är rätt stressad just nu, jobbar heltid och tar mina sista poäng på universitetet (kommer ha tagit ut "högt räknat" 22 poäng denna helvetesterminen, plus ha jobbat). Detta är dock ett medvetet val jag gjort då jag inte skött mina studier ordentligt innan och låg lite back, samtidigt som jag saknade relevant erfarenhet från arbetslivet. Mitt CV kommer se urtjusigt ut när jag tar ut min examen och jag är nästan där! Att jag jobbar så målinriktat för första gången i mitt liv ser jag som mycket positivt, har slackat en del perioder.
Problemet är att jag hade mina första episoder långt innan jag körde igång på "insane mode" så jag undrar om det kan förklaras med stress.
Men men detta är ett forum så: Någon annan som upplevt samma panikslagna minuter under vissa nätter? Och nej, då menar jag inte den skäggiga milfen du drog hem senast Det måste vara "shit jag håller på att dö!" uppvaknanden under en "normal" natt.
ps. steget för mig att söka hjälp på nåt sjukhus är långt. det är säkert 10 år sedan jag var på sjukan om man inte räknar käftis och jag vet inte ens vart jag ska gå för en sån här grej! ds.
Vissa nätter kan jag vakna helt panikslagen. Oftast minns jag inte upplevelserna så noga, men vissa har etsat sig fast.
En natt för ett tag sedan vaknade jag av att det kändes som att nån helt plötsligt hade satt sig grensle ovanpå mig och tryckte ner mig mot madrassen med sina händer mot mina axlar. Jag låg på rygg och försökte av hela min kraft resa mig upp men det kändes som att någon la hela sin tyngd mot mig så det var helt omöjligt. Jag vet inte om jag var inen i någon ond dröm men jag vet att jag fick anstränga mig hårt för att få upp ögonen, och föreställde mig en helt svart gestalt som satt ovanpå mig. Jag kunde verkligen inte röra mig, armarna var också som fastlåsta och jag s att rent allmänt som i ett skruvstäd. Det var minst sagt läskigt det hela! Har ingen uppfattning om hur länge det varade, bara att jag "kom loss" genom att vrida på mig eller nåt i den stilen. Har egentligen rätt vaga minnen av slutet men just känslan av att fysikst vara fasthållen och att jag "såg" en svart gestalt ovanpå mig är något jag minns riktigt starkt. Var rätt skakis hela dagen efter det där.
En annan natt vaknade jag med liknande känslor, jag var fastlåst och försökte skrika men det kom så vitt jag vet inte ett ljud, bara något hest utandningspip. Också detta skitläskigt, det kändes som att om jag bara skulle lyckas dra till med ett riktigt vrål så hade allt ordnat sig men det var helt omöjligt att få ut något. Jag kunde inte andas och kände mig helt försvarslös.
Igår natt vaknade jag av att jag hyperventlierade jättekonstigt. Jag andades in-ut snabbt och det var helt ryckigt, precis som någon snabbt klappade mig över munnen som man gör när man ska framställa "indianljud" när man leker indianer och cowboys typ (i brist på bättre beskrivning) eller som jag hade vatten i luftrören eller nåt i den stilen. Jag var tvungen att vrida på mig och flytta mig i sänger och svepa täcket riktigt tight om mig för att känna mig trygg efter den känslan. Blev lite lack också eftersom jag hade en arbetsdag framför mig och hade somnat riktigt sent, konstig reaktion kanske.
Det som slår mig mest i såna här episoder är hur våldsamt jag vaknar och hur försvarslös jag känner mig. Det är bevisligen ingen annan i rummet, jag vet att jag är där själv men just när jag vaknar så är jag så jäkla inne i det att jag blir helt panikslagen. På morgen brukar jag kunna skaka av mig det hela och fortsätta med livet.
Jag skulle vilja påstå att jag är rätt stressad just nu, jobbar heltid och tar mina sista poäng på universitetet (kommer ha tagit ut "högt räknat" 22 poäng denna helvetesterminen, plus ha jobbat). Detta är dock ett medvetet val jag gjort då jag inte skött mina studier ordentligt innan och låg lite back, samtidigt som jag saknade relevant erfarenhet från arbetslivet. Mitt CV kommer se urtjusigt ut när jag tar ut min examen och jag är nästan där! Att jag jobbar så målinriktat för första gången i mitt liv ser jag som mycket positivt, har slackat en del perioder.
Problemet är att jag hade mina första episoder långt innan jag körde igång på "insane mode" så jag undrar om det kan förklaras med stress.
Men men detta är ett forum så: Någon annan som upplevt samma panikslagna minuter under vissa nätter? Och nej, då menar jag inte den skäggiga milfen du drog hem senast Det måste vara "shit jag håller på att dö!" uppvaknanden under en "normal" natt.
ps. steget för mig att söka hjälp på nåt sjukhus är långt. det är säkert 10 år sedan jag var på sjukan om man inte räknar käftis och jag vet inte ens vart jag ska gå för en sån här grej! ds.