Vilken film såg du senast?

Jag tänker att det kanske beror på lite hur man ser film, alltså vad man uppskattar i film tex. och i vilket syfte man gör det.
Jag ser gärna filmer flera gånger om. Precis som jag gärna lyssnar på en bra låt flera gånger om. Det behöver inte betyda att jag ska se/lyssna på verket på repeat. Det får gärna gå ett tag emellan. Men absolut så återvänder jag till både bra filmer och låtar, precis som jag återvänder till goda maträtter och annat som ger mig en god upplevelse.

Jag har väldigt lätt att glömma detaljer i filmer som jag ser, så många gånger blir det lite som att se dom på nytt för mig, i viss mån.
Sen uppskattar jag det estetiska i filmer... rekvisita, ljud, ljus, färger, stämning osv osv. Jag vill få en viss känsla när jag ser en film, precis som jag vill få en viss känsla när jag lyssnar på en specifik låt eller äter en specifik måltid.

Jag älskar Gudfadern, det är min #1 movie of all time. Känslan, stämningen och det estetiska är fullständigt outstanding. Det är givet att jag vill återkomma till den känslan och upplevelsen igen.

Exorcisten har jag nog sett runt 25 gånger utan att överdriva. Jag älskar den fortfarande lika mycket.

Men det beror väl lite på vad man vill få ut av sitt filmtittande, och hur man tittar etc etc.
Vissa vill ju se en film med spänningen om vad som kommer hända härnäst, och vad upplösningen blir i slutet. Ja.. då förstår jag absolut att man kanske inte ser en film mer än en gång, för sen vet man hur den slutar tex.

Men med det jag vill ha ut av en film, så blir det givet att jag kan se filmer om och om igen, precis som jag kan lyssna på samma låtar eller äta samma måltider om och om igen under livet och fortsätta njuta av det. Eller återkomma till samma sexställning tex.

Men det är en intressant diskussion, helt klart.

Din recension får mig att vilja se filmen så svårt. Och jag är så sugen på att klicka på spoiler-knappen men jag har lyckats behärska mig hittils.

Vad tror du, är filmen något jag ska se?

Du har bra poänger och argumenterar väl. Och jag uttryckte mig nog lite väl hårt i min föregående post inser jag. Det får mig som att låta lite som en kall maskin vilket inte var meningen alls.

Precis som du så har jag en soft spot för allt det tekniska i film. Jag har filmteknisk bakgrund, så det är omöjligt för mig att inte börja fundera på hur si- eller -så har gjorts när det handlar om effekter, eller hur regissören tänkte när h•n valde att göra på ett visst sätt, när jag ser något. Det är en slags yrkesskada antar jag. =)

Det är lugnt, kul ämne att diskutera hur som helst tycker jag.

Pontypool 2008
Det här är en slow burner. Och den är freaking suverän den första timman. Det är en helt ny och fräsch vinkel på zombietemat, och spänningen och stämningen bara byggs på och byggs på till det blir nästintill olidligt - allt utan att så mycket som en droppe blod har spillts. Man har verkligen ingen aning om vad som pågår mer än att någonting hemsk är i görningen. Skådespeleriet är fantastiskt och känns otroligt genuint. Huvudkaraktären påminner starkt om Bryan Cranstons paradroll i från Breaking Bad, fast i en mer flamboyant utgåva. Som jag önskar att filmen hade fortsatt som den börjar ända in i mål.

Det är längesen jag såg en film började så bra men som sen föll så pladask som denna. Att gå in på exakt vad filmen handlar om är att göra alla som läser detta en otjänst. Det här är en film man behöver se och hänga med i för att uppskatta. Min rekommendation är att du trycker på länken och kikar snabbt om du tror att denna är något för dig, men inte mer än så. Denna är bäst att gå in i förutsättningslöst. Men var medveten om att luften går ur filmen fullständigt två tredjedelar in.

28 Years Later 2025
Fortsättningen till 28 Days Later och 28 Weeks Later. Jag ska vara ärlig och säga att jag är ingen större fan av någon av dessa. Den första filmen var ok och kändes lite unik när den kom, tvåan var kass men gick att se och denna är den sämsta i trilogin. Handlingen i sig hade väl kunnat fungera, men det som är riktigt störande är den veritabla ögon-våldtäkten man tvingas uthärda i två timmar. Jag vet inte vad man rökte när de bestämde sig för att det var en bra idé att vrida upp färgmättnaden till 300% i filmen? Sånt kan fungera på ett fotografi men ingen människa vid sina sinnens fulla bruk vill se en långfilm på det sättet. Föreställ dig det gräsligaste instagramfiltret du kan tänka dig - så är hela den här filmen.

Det som sticker ut förutom filmens art direction är att under 20 minuter i mitten av filmen så kastas det plötsligt helt random in några svenska soldater, trots att filmen utspelar sig i England. Logiken för detta får man aldrig något svar på mer än att de ska vara nån slags malajer vars båt har sjunkit och nu är de plötsligt i England, men det riktigt vidriga är att de beter sig som svin. Skriker och gapar och beter sig illa helt utan anledning. Alltså på den nivån att man får lust att slita ut fanskapen genom tv-rutan och dräpa dom själv. Svenskar brukar annars gestaltas bra i media men inte här.

Haveri.

Filmtyckande är väldigt subjektivt, och folk kan tycka väldigt olika om filmer, något vi ofta ser i den här tråden.

Som du ser så är varken jag eller IMDB direkt lyriska över filmen, men vem vet, kanske slår den an en sträng hos dig.
Så avgörandet får du göra själv.
(Den var inte så lång, så du gör ingen större tidsförlust i ditt liv)

Ja lite dumt att fråga nån annan om man ska se en film kanske kan tyckas. Jag ville nog mer att du skulle tjöta lite. Du är så tystlåten. =)

Jag är inte mycket för att kolla upp film heller. Jag tycker det förstör filmupplevelsen. Det jag ibland gör när jag ser något som jag tror kan vara nått är att snabbt gå in på imdb och bara scrolla sidan hastigt nedåt. Utan att läsa varken recensioner, betyg eller kolla upp några skådespelare. -Det funkar rätt bra som en slags grovt screeningfilter. Om inga varningsklockor tjuter efter det så vevar jag igång rullen och hoppas på det bästa.

En film om världens åttonde underverk! Kan detta vara en av av filmhistoriens mest kända berättelser?

King Kong, 1976.
https://www.imdb.com/title/tt0074751/?ref_=fn_all_ttl_3

Ett företag med tillhörande forskare och experter beger sig för att leta olja, men möter något annat.

På det stora gillar jag denna film. Ska tydligen varit den dyraste filmen skapad när det begav sig och det syns i en del scener. Vissa saker i denna film har åldrats väldigt väl. John Barrys musik till dessa sitter fint.

Denna version är en tydlig blockbuster. Det görs en del "dumma val" i filmen för att krydda handlingen. Vissa saker är orealistiska och andra bara dumma. När filmen är daterad blir det tydligt att det är miniatyrer och liknande som syns på bild. Det är en blandad kompott av "man ser att det är miniatyrer, men ändå bra arbete bakom" och annat ser mest billigt ut.

Gillar skådespeleriet i filmen av Jessica Lange, Charles Grodin och Jeff Bridges m.fl. Den klassiska frågan om vem som är värst mellan odjuret och människan kommer fram bra i filmen.

Jag är helt ense med IMDB gällande betyget. De ger 6,0 / 10 och där landar även jag. En rätt underhållande film som trots sina dumma stunder faktiskt berör också.

Jag såg någon av King Kong-filmerna när jag var rätt liten. Detta var tidigt 90-tal, så någon av dom som gjorde innan dess lär det ha varit, kanske just denna du sett nu, jag vet inte.

Hur som helst minns jag det hela väldigt tydligt, hur rummet såg ut där jag satt när jag såg den, hur jag kände osv.
Jag har alltid sedan jag var liten varit en djurvän ut i fingerspetsarna, så denna film (vilken version det nu än var) tog väldigt hårt på mig. Jag blev så fruktansvärt ledsen

Det är något jag starkt bär med mig än idag, och ibland har jag varit lite småsugen att se om någon av dessa äldre King Kong-filmer, men jag tvekar samtidigt...

Sent i går kväll såg jag om "The Empire Strikes Back" 100 % av ren nostalgi..

Ju-on 2000
Grand daddyn inom modern japansk horror. Jag vet inte hur många uppföljare och liknande filmer denna har inspirerat till men det måste vara massor. Ni vet, ungen med det svarta håret och det klickande ljudet + hon som kommer krälande nedför trappan, detta är denna. Den fick aldrig någon bio-release utan den är producerad för tv och video så som jag har fattat det. Den är i 4:3 format, bara 70 minuter lång och uppdelad i akter som vardera är på runt 10 minuter. Således är den ganska långt i från det man tänker på nu när man ser en film.

Hur man än vrider och vänder på det så kan man inte komma ifrån att filmen är extremt primitiv. Den känns amatörmässigt gjord. Vissa skulle säkert säga att det är en del av charmen med filmen och jag säger inte emot, den har absolut en sån där rå enkel charm över sig, men jag anser att denna skulle kunnat vara ännu bättre med lite större budget och teknisk expertis. Skådespeleriet är lite so-so, effekterna också lite sisådär (snällt uttryckt), men storyn är solid och filmen är härligt kuslig och det är det viktigaste. Det är synd att den aldrig riktigt får blomma ut, filmen peakar aldrig och man lämnas med en känsla att något saknas.

Jag kanske ska tillägga att detta är ingen slasher eller våldsam film utan den spelar enbart på det psykologiska, våra rädslor och känslor. Gillar du japansk horror så är denna en must see.

Sherlock Holmes and the Secret Weapon 1942
En härligt lättsmält matinéfilm med allas vår superdetektiv och sin fumliga medhjälpare Watson i släptåg. Jag har alltid gillat Sherlock Holmes, både de gamla filmerna med honom men också de nya varianterna som utspelar sig i modern tid. Tyvärr så har jag inte sett så mycket av det som finns att se. Jag har tänkt i flera år att jag måste se mer Holmes men sen kommer något annat i mellan och jag glömmer av det.

Det är onödigt att säga så mycket om denna, den är precis likadan som alla andra tusen Sherlock Holmes filmer. Denna gång jagar man ett avancerat bombsikte till flygplan som är på vift. Ärkefienden professor Moriarty på ena sidan och Holmes/Watson/Lestrade på den andra. Det gruffas lite, några revolverskott avlossas, Holmes briljerar som vanligt med sin förmåga att veta allt, osv. Jag tyckte den var helt ok.