Citat:
Varför är det ingen som har skrivit att Maja Lundgren har blivit våldtagen av en gangster?
Jag har kollat igenom en del av det som skrevs i den vevan och hon blev ju galenförklarad men mycket av det som framkommit senare t.ex om Kulturprofilen visar att hon hade rätt. Hon borde hyllas egentligen eller få en ursäkt av DN. Men värst av allt är nästan att de inte ens nämde att hon blev kidnappad av en camorra. Jag har läst ut Myggor och tigrar nu, körde fast ett tag på mitten men sen blev det spännande igen. Och läskigt, man känner liksom hur omgivningen fångar in henne. En del detaljer hon skriver om fattar man inte förrän i efterhand att de är viktiga. Jag tycker att det om camorran är det mest spännande egentligen.
Jävligt fult av DN att låta någon såga henne igen i år.
Jag har kollat igenom en del av det som skrevs i den vevan och hon blev ju galenförklarad men mycket av det som framkommit senare t.ex om Kulturprofilen visar att hon hade rätt. Hon borde hyllas egentligen eller få en ursäkt av DN. Men värst av allt är nästan att de inte ens nämde att hon blev kidnappad av en camorra. Jag har läst ut Myggor och tigrar nu, körde fast ett tag på mitten men sen blev det spännande igen. Och läskigt, man känner liksom hur omgivningen fångar in henne. En del detaljer hon skriver om fattar man inte förrän i efterhand att de är viktiga. Jag tycker att det om camorran är det mest spännande egentligen.
Jävligt fult av DN att låta någon såga henne igen i år.
För att det är för otäckt? Eller för att de var polare med folk som nämns i kulturella ankdammen.
Det är snårigt att läsa ett tag när hon försöker ta reda på vilken klan som ligger bakom morden, men alltså hon listar ju ut det till slut, och hade väl lika gärna kunnat vara död idag? Eller är det där ett påhitt? Jag håller med om att man förstår mer i efterhand. Jag har läst den två gånger nu och den blev ännu kusligare den andra gången. Det där ödesdigra... eller vad man ska kalla det
Hon kritiserar vänstern hårdast även om hon väl är något slags vänster men det är politisk korrekthet hon är ute efter mest. Grejen med såna här som Schottenius är väl inte att de är vänster egentligen utan att de är opportunister.
Susanna Popova skriver på svenskans ledarsida idag. Trots allt inte illa att en bok diskuteras på ledarsidor tio år efter att den kommit ut.
https://www.svd.se/det-heter-maffia-inte-gang
Citat:
Jag fick av en vän alldeles nyligen Maja Lundgrens roman "Myggor och tigrar", från 2007 (Albert Bonniers förlag), och det tror jag inte var en slump. Väninnan såg helt klart att Maja Lundgren var en föregångare till #metoo.
Lundgren hade fått nog av kulturmaffian, skrev en bok men ansåg inte att det var en roman utan kallade den "camorristisk dokumentärroman". Hon hade fått nog av det misogyna klimatet i Sverige. Ja, manshat har också ett grekiskt ursprungsord – misandri. Men Maja Lundgren hatade inte män. Hon var helt enkelt ute efter att beskriva den nedlåtande attityd som unga kvinnor emellanåt mötte i kulturvärlden. Och hon var helt klart tidigt ute.
Förutom att namnge de män som, framför allt på Aftonbladets kultursida, hade betett sig trist, beskrev hon en vistelse i Neapel. En ung kvinnlig författare från Sverige bestämmer sig för att skriva om den napolitanska maffian, camorran. Det visar sig till en början svårt att få veta något om den och sedan – får hon veta mer än hon vill. De två parallellmaffiorna har sina olikheter, men en likhet är att de kräver tystnad – omertà. För är man en del av camorran tjallar man inte. Den som gör det blir av med sitt beskydd. Det blev Lundgren, som efter boken av vissa i kulturcamorran beskrevs som galen.
Lundgren hade fått nog av kulturmaffian, skrev en bok men ansåg inte att det var en roman utan kallade den "camorristisk dokumentärroman". Hon hade fått nog av det misogyna klimatet i Sverige. Ja, manshat har också ett grekiskt ursprungsord – misandri. Men Maja Lundgren hatade inte män. Hon var helt enkelt ute efter att beskriva den nedlåtande attityd som unga kvinnor emellanåt mötte i kulturvärlden. Och hon var helt klart tidigt ute.
Förutom att namnge de män som, framför allt på Aftonbladets kultursida, hade betett sig trist, beskrev hon en vistelse i Neapel. En ung kvinnlig författare från Sverige bestämmer sig för att skriva om den napolitanska maffian, camorran. Det visar sig till en början svårt att få veta något om den och sedan – får hon veta mer än hon vill. De två parallellmaffiorna har sina olikheter, men en likhet är att de kräver tystnad – omertà. För är man en del av camorran tjallar man inte. Den som gör det blir av med sitt beskydd. Det blev Lundgren, som efter boken av vissa i kulturcamorran beskrevs som galen.
