Rädd för tandläkaren

Jag har en lutig..fråga..eller hur man ska säga det.
Jag är inte rädd för borren, även om den är obehaglig, eller ngn behadling alls.
Inte det minsta. Smärtmässigt då.
Men jag är fullkomligt livrädd för tandläkaren!

Och frågan var?

Alla tandläkare?
Dom är ju bara människor dom med.

Jag förstår vad du menar...När jag var liten var jag alltid rädd för tandläkaren också. Men jag kom över det.. kanske för att min pappa sa en sak till mig, när jag var rädd för att gå dit...
- Varför är du rädd för honom? Det är du som betalar räkningen - Det är ju du som är kund, han borde vara väldigt rädd om dig. Jag förstår det inte... (Och så ruskade han på huvudet.. pappa alltså)
Men han är i o f s inte rädd för nån...
Och det finns heller ingen anledning att vara rädd för dom.. Tandläkare är som läkare eller som städerskor eller som IT-konsulter.. dom ska sköta sitt jobb utan kommentarer eller så ber man dom dra.. dom är inga gudar även om dom tror det...

Så min uppmaning till dig är att stå på dig, i ditt förhållande till din tandläkare! Ställ krav om du inte är nöjd och var medveten om att du kan byta om han inte uppfyller dina krav! Och framförallt gör honom medveten om att du funderar på det... då blir det annat ljud i skällan...

Edit: Rättade stavfel

En tandläkare har ju ett visst psykologiskt överläge...

Vad gäller räkningarna så har de knappast stått i kontrast till resultat...

Men frågan kanske blev otydlig, är jag ensam om att frukta tandläkaren mer än borrningen i sig?

du får fråga dig vad exakt det är du är rädd för egentligen. är det smärta? be om mer bedövningsmedel/lustgas/lugnande.

är det en irrationell rädsla så kan du motarbeta den när du har identifierat den.

Den kan vara rationell, tandläkaren gör vad han vill, mitt kunnande är mkt begränsat vad gäller terapival för tänder och jag sitter med en stark lampa i ögonen och har väldigt svårt att göra ngt åt saken.

Jag undviker ofta bedövningsmedel och luganande i dessa oroliga lägen konstigt nog.

Det är inte alls ovanligt, och det finns behandlingsprogram för det. Kognitiv beteendeterapi har visat sig ha positiv effekt.

Finns ett forskningsteam som sysslar med tandläkarfobi vid Göteborgs universitet (bland massa andra).

Kognitiv terapi är bra, men jag kan inte hantera risken.
Jag har fått såna skräckupplevelser och jag vet inte vem näste dr i munskydd är...
När jag fann en tandläkare som förklarade och lyssnade och gjorde allt korrekt utan att hassla mig på mängder och sen bara göra skitjobb var det inga problem. Förtroende.
Men jag har besökt 7 st tandläkare
2 st har varit bra och den ena av dem var bara akutvård.
När jag var liten fick jag på folktandvården en bulgarisk kvinna, som såg ut som en kulstöterska och inte talade svenska och var rå och barsk mot alla sockiplastbarnen.
Oddsen är allså usla!

Privat tandläkare?