Ge upp

Jo, jag kunde ju lagt av och haft det sådär...
När det faktiskt hade en viss lockelse...
Nu måste kjag vilja ngt.
Som liten frågade de, vad är du intreserad av...jag svarade att jag gillade saker som historia och psykologi först, mmen han ville höra ngt annt....fiska, sa jag...o sen des har jag gillat fiske, nåt måste man ju vara intresserad av.

Jag antar att vad du försöker säga är att du mer eller mindre har blivit påproppsad saker och ting fastän du egentligen inte har tyckt om det eller velat något annat (rätta mig gärna om jag har fel)?

Med risk för att låta som en papegoja som hakat upp sig tänker jag ställa samma fråga som zodiac ställde; dvs vad hindrar dig från att realisera de drömmar du ändå nånstans måste bära på? Alla drömmer vi om något - varesig det är högst medvetet, omedvetet eller en blandning därutav och detta gäller även dig.

Om inte annat så är det kanske högt på tiden att du sätter dig ner och verkligen funderar på vad som ligger dig närmast och varmast om hjärtat, och sedan inser att det aldrig är för sent till förändring.

Ja, det vore skönt. Jag har inte sovit sen jag vaknade.

Men nu börjar vi prata grandiositet. Universums härskare och den nye jeus.
Det var väl drömmarna.

Idag vill jag vara ifred och få dö när tiden kommer och kunna njuta av gamal-gube-saker. ha OK ekonomi. Men drömarna är slut. Blir inga barn, ingen fmailj, jag blir aldrig en "toppkraft" för jag vet att jag inte orkar. Jag är slut i delar av kroppen. Min föräldrar är döa och jag har ingen nära släkt.

Det känns att det är dags att dö, snart. Trist att göra det inlåst i sthlms folkhav.

Förstår inte riktigt hur du menar?

Menar du att du skulle önska ett vanligt jobb och trevliga arbetskamrater eller?

Onej.
Det är en mardröm. Speciellt arbetskamrater.
Folk du tvingas att vara med och vara mysig, får konflikter där man ofta får köra kallt krig.

Dessutom är svenssonjobben så lågavlönade många ggr att det är ett hån, man måste jobba på två jobb om man ska ha lön, annars blir det socialbidtrag ändå, och ska jag ha det så så...
Nej, jag jobbar för pengar, bra pengar, glatt och gärna, som ngn form av terapi suger arbete fetballe. Det tog mig 15 år innan de kom på det, och fortfrande får jag höra att jag ska ha "sysselsättning" gå på träffpunkter etc.
Problemet med att jobba för pengar är ju att jag är handikappad, inte så farlligt, men det ger mig kanske 50-75% arbetsförmåga när man behöver 125%.

[SIZE=2]Jag vill att du provar en av mina idéer... :-)[/SIZE]
[SIZE=2][/SIZE]
[SIZE=2]Köp dig några e och smäll i dig dom... sen så hyr du dig ett litet cessna med tillhörande pilot... när du är på toppen av e'na så börjar du träna fallskärmshoppning... UTAN fallskärm... givetvis på hög höjd... :-) se till att försöka landa på så hårt underlag som möjligt typ asfalt eller betong... mjuka underlag får du bara brutna lårben och några frakturer av... samt att jepparna på sjukhuset kommer göra allt för att hålla dig vid liv... inte bra alls juh... :-)[/SIZE]
[SIZE=2][/SIZE]
[SIZE=2]Men näe... dålig idé va... istället ska du göra som jag gjorde när jag var längst nere i den dära brunnen; ge sig fan på att man ska ta sig upp till vilket pris som helst... kosta vad det kosta vill... för upp ska du...[/SIZE]

FAN I HELVETES JÄVLA KUKFITTA!!! Nu knarkade vBulletin loss som vanligt igen...

Ja, jag flyger ju inte....

Det blir slitsamt att gå med stenen ochsen rasa gång på gång.