Varför drömmer jag om min brors död?

Jag har haft samma dröm nu, väldigt många nätter i rad. (Skrev i "Vad drömde du inatt?" också, men fick inga svar)

I drömmen är jag 14 år gammal och i min gamla skola, men den såg inte ut som den gjorde. Min lillebror gick också där. Han hade cancer. Om och om och om igen dör han på olika ställen i skolan, jag är alltid brevid honom när han dör och försöker göra allt för att han ska överleva.
Jag skriker på hjälp men alla runt omkring mig kollar bara på oss som om vi vore dumma i huvudet. Vissa ser oss inte ens. Jag skriker, slåss och gråter. Inget hjälper.

Någon som har någon aning om varför jag drömmer detta? Varje natt liksom.. Det tar väldigt mycket på krafterna då jag aldrig är riktigt utvilad och vaknar upp av att jag gråter och skriker varje natt. Värt att tillägga är väl att min lillebror gick bort i cancer när han var 10 år gammal och jag träffade honom 30 minuter innan han dog.

Drömmar är baserade på vad man har upplevt och därmed tänker mycket, vad man tänker på innan man somnar och vad man tänker på för tillfället. Du drömmar helt enkelt om honom för att du tänker på honom mycket.

Det finns inget övernaturligt svar som att han kommer i dina drömmar för att han försöker kontakta dig eller något sånt där svammel.

Nej, det hade jag inte heller trott, men grejen är den att jag tänker nästan aldrig på honom - jag har stängt ut allt som har med honom att göra, totalt. Jag grät inte ens när jag fick reda på att han dött..

Hmm... det var konstigt. Men då är det nog på ett undermedvetet plan.

Och varför grät du inte när du fick veta att han hade dött? Inte för att förolämpa dig eller så; jag är nyfiken.

Det är nog just det som är grejen i så fall tror jag, det att du stängde ute allt som hade med honom att göra. Händelsen påverkade dig mer än du vill erkänna, du kanske stängde ute händelsen från det medvetna men i det undermedvetna har du en konflikt som söker lösning.
Kanske något i ditt liv nu har triggat minnena?

Vad jag vet så har inget triggat minnena, mamma och hans pappa bor inte längre ihop. Det finns verkligen inget som påminner om honom.
Helt plötsligt började jag helt enkelt att drömma så och det har hållt i sig ett bra tag nu.


Jag vet inte varför jag inte grät, jag har lätt för att börja gråta, men när jag får reda på att någon dör kan jag bara inte gråta, det går inte.