Tips på "pampiga" låtar?

Tangerine Dream : Tangram 2 (1980). Lysande ljudkonst - ingen hade låtit riktigt så här med syntar och keyboards tidigare; arbetet med rytm, klangfärger och texturer är oavbrutet spännande. Åtminstone de första tio minuterna här är lysande och både känslomässigt och musikaliskt väldigt starka - jag är säker på att deras gamle landsman Johann Sebastian Bach hade nickat uppskattande om han kunde höra detta från himmelen:

https://www.youtube.com/watch?v=1dWpkhD0jV4

Rainbow- Catch the Rainbow (live i Japan 1977) - utmärkt tagning av vad man möjligen skulle kunna kalla en tidig "power ballad", men mera lågmält och med ett långt, lysande gitarrsolo av Ritchie Blackmore på topp.

https://www.youtube.com/watch?v=dJQwxekvx9A

Håller med. Sedan ska vi inte förväxla pampig med svulstig. För det senare har vi musikklenoder som Meat Loaf.

Jag vill slå ett slag för Vangelis, och i synnerhet låtarna "Conquest of Paradise", "Chariots of Fire" och "Hymn".

Är den här pampig? Jag vet inte vad som menas riktigt, men mäktig är den, den bygger upp.
Den är rätt stark också. Detta går att läsa om låten:

"The Evpatoria Report's song "Taijin Kyofusho" is an instrumental track based on the last conversation between Shuttle Columbia Commander Rick Husband and the mission control station at Houston during their flight over the United States on February 1st, 2003.

The song captures the contemplative silence that came after their last exchange, and serves as a sad yet sombre reminiscence of the flight. The track reflects the solemn mood in which the crew’s fateful end was accepted and internalized, ultimately culminating in the call honoring their memory when they failed to respond."

De har samplat konversationen i början av låten, vilket gör den så mycket starkare tycker jag.

https://the-evpatoria-report.bandcam...aijin-kyofusho

Journey är ju amerikansk stadiumrock så varför inte lite mer av den varan:

Boston: Peace of mind, More than a feeling, Foreplay/Long Time, Living For You, Amanda m.fl.
Kansas: Carry on my wayward son

Sen en svensk "klassiker":

Hugo Alfvén: Festspel, Opus 25

Connie Francis är en artist jag börjat uppskatta på senare tid. Hon sjunger otroligt vackert tycker jag, och musiken är ofta mysig.
Nu så här i juletider upptäckte jag denna jullåt med henne, jag tycker den är riktigt pampig, och väldigt bra.

Connie Francis - Adeste Fideles
https://www.youtube.com/watch?v=ABprJgafgsU


God jul på er