Dubbel bokföring, debet och kredit, behöver assistans

Ur ett redovisningsperspektiv är ett bolag alltid ett nollsummespel. Alla bolagets tillgångar som återstår efter att alla skulder betalts tillhör delägarna. När du säljer något för tiotusen så ökar bolagets kassa med tiotusen men samtidigt blir det skyldigt sina delägare tiotusen. Bokningen mot intäktskontot blir ett sätt att hålla reda på hur mycket bolaget är skyldigt sin ägare. Detta blir ännu tydligare när du gör årsbokslut och bokar över resultatkontona på eget kapital.

Jag är också naturvetare och tyckte det var väldigt komplicerat i början. Problemet är att kurserna inte fokuserar på principerna bakom utan på memorisering. Jag tänker t.ex. på matrisen som visar vilken kontotyper som ökar respektive minskar i debet/kredit som man ska lära sig utantill. För mig är detta helt fel sätt att lära sig det på: det enda jag vill behöva komma ihåg är att tillgångskonton ökar i debet. Då är det uppenbart att skuldkonton ökar i andra riktningen (kredit), och eftersom att intäktskonton egentligen är skulder så ökar de också i kredit. Kostnader är motsatsen till intäkter, alltså tillgångar, och ökar därmed i debit.

Hade blivit ännu enklare om redovisningsekonomer släppt sin aversion mot negativa tal. Då hade man helt sluppit debet/kredit och kunnat hantera alla konton som tillgångskonton. Ett skuldkonto blir då bara ett tillgångskonto med negativ balans.

https://www.bissniss.se/bokforing-made-easy/

Jag ska försöka förklara det här så enkelt som möjligt. Vilket ändå kommer att kräva en del utrymme Bear with me! (Jag har inte tagit ChatGPT till hjälp, eftersom jag tar det här som en liten mental övning för mig själv lika mycket)

Dubbel italiensk bokföring bygger på att vi betraktar företagets ekonomi från två olika perspektiv som vi bägge vill hålla reda på:

- Företagets tillgångar och skulder
- Företaget inkomster och utgifter.

Är inte det samma sak, undrar kanske någon? Tänk då på ett företag som tjänat massa pengar några år och p.g.a. det har ett bankkonto på 5 miljoner. Men ägaren har åkt på en långsegling och pausat verksamheten. Så inkomsterna är 0. Fullt möjligt, precis som det kan finnas företag som haft inkomster på 5 miljoner i år, men inte har en spänn i kassan.

Skillnaden mellan tillgångar/skulder och inkomster/utgifter är också central i själva bokföringen:

- Inkomsterna och utgifterna är alltid begränsade till en viss period - vanligen kallat räkenskapsåret. När det är slut sammanställer vi vilka inkomster och utgifter vi haft under året i bokslutet. Det kallas för en resultaträkning. Om inkomsterna är större än utgifterna har företaget gjort en vinst. Tvärtom innebär en förlust.
- När vi gjort bokslutet så nollställer vi också inkomsterna och utgifterna i vår bokföring och börjar så att säga om från noll.
- Tillgångar/skulder är däremot - förstås - inte något som bara försvinner när vi har gjort bokslutet. Däremot så sammanställer vi hur situationen exakt ser ut på bokslutsdagen. Det kallar vi för en balansräkning När vi sen börjar redovisningen av nästa räkenskapsåret så blir saldona i balansräkningen ingående balans på våra tillgångs- och skuldkonton i bokföringen.

Observera skillnaden mellan resultat- och balansräkningen:

- Balansräkning är en ögonblicksbild - en snapshot - av värdet av våra tillgångar och skulder vid ett visst givet tillfälle. Om vi har ett räkenskapsår som följer kalenderåret (vilket långt ifrån alla har) så är det i princip vad vi har på våra bankkonton och hur stora checkkrediter och företagslån är per den 31 december. Samt bedömda värden av våra materiella tillgångar som lager och fastigheter (om vi har några såna). Den säger däremot inget om hur exempelvis kassaflödet sett ut under året.
- Resultaträkningen är däremot en summering av allt som hänt vad gäller vårt företags inkomster och utgifter under en viss tidsperiod. I vårt exempel räkenskapsåret. Men många företag gör naturligtvis resultaträkningar för kortare perioder än så också: Vi lever ju sen många år i den s.k. kvartalsekonomin där börshajar och andra väntar ivrigt på bolagens delårsresultat.

Det fiffiga med dubbel italiensk bokföring är att den tillåter oss att i samma transaktion hålla reda på bägge de här dimensionerna av företagets ekonomiska situation. De flesta ekonomiska händelser som inträffar berör nämligen bägge. Det här är det enklaste sätt jag kan förklara principen bakom den på:

1.) Utgå från insikten att det bara finns ett belopp i varje transaktion. Det är det enklaste sättet att svara på den klassiska frågan "Varför måste det vara lika på bägge sidor?" Finns det bara ett enda belopp - en enda transaktion som vi hanterar i en bokföringspost så måste det vara så. Annars förvanskar vi verkligheten. Om vi t ex bokför en transaktion med 1000 kronor på debetsidan och 700 kronor på kreditsidan så har vi skapat en förvrängning och påstår att samma belopp å ena sidan är 1000 och å andra sidan 700.
2.) Acceptera att det inte finns någon bakomliggande logisk förklaring till varför vissa saker bokförs på debetsidan och andra på kreditsidan. Ett vanligt nybörjarmisstag är att man tänker "debet är plus" och "kredit är minus". Men då går man vilse. Det stämmer för vissa kontotyper, men inte för andra. Samtidigt är det tjusiga att internt hänger allt ihop så att om vi bara bokför alla våra transaktioner rätt så kommer både balansräkning och resultaträkning att trilla ut automatiskt som en summering av saldona på alla våra olika typer av konton.

Slut på del 1.

Del 2

Då ska vi börja titta på själva kontona i vår bokföring.

I Jake2s länk finns en jättebra tabell över de s.k. kontoklasserna (https://www.bissniss.se/bokforing-made-easy/) Kolla på den först!

Vi har alltså fyra olika huvudtyper av konton:

1. Tillgångskonton

Tillgångar kan vara allt från bankkonton till maskiner, fastigheter, kundfordringar m.m. Tillgångskonton ÖKAR i Debet och MINSKAR i Kredit. Alltså finns alla aktuella saldon också i Debet-kolumnen.

Det finns ekonomiska händelser som bara berör tillgångskonton. Anta till exempel att vi har 10 000 kronor på vårt konto "Bankkonto" i bokföringen och 5 000 kronor på kontot "Kundfordringar". Nu betalar kunden sin faktura på 5 000 kronor. Vad händer?

- Vi bokför 5 000 i Kredit på kontot Kundfordringar. Detta eftersom vår tillgång Kundfordringar minskar med det beloppet eftersom kunden betalat sin skuld. Kontots saldo är nu 0
- Vi bokför 5 000 i Debet på kontot Bankkonto. För kundens betalning gick in på vårt bankkonto. Kontots saldo är nu 15 000 kronor.

Vi har följt reglerna: Lika mycket i Debet och i Kredit. Men nån undrar kanske: "Fast är inte den där betalningen vi fick en inkomst också?". Ja, det är den. Men vi bokförde den som en inkomst redan levererade varan och skickade fakturan till kunden! Vi återkommer dit när vi kommer till Inkomster!

I exemplet är det "riktiga pengar" som flyttat mellan två konton. Men en otroligt viktig princip att greppa är att bokföringen omfattar alla typer av tillgångar i företaget. Det innebär förstås att det värde vi har på tillgångarna i bokföringen kanske inte motsvarar det verkliga värdet om vi säljer allt. Om vi istället hade köpt en dyr maskin för 100 000 och betalat kontant från vårt bankkonto så hade vi krediterat (alltså bokfört) 100 000 i Kredit-kolumnen på Bankkonto och debiterat kontot "Maskiner" med 100 000. När man gör så blir samtidigt inköpet av den dyra maskinen inte en kostnad (utgift) i vår bokföring just nu. Utgiften för maskinen kommer istället att spridas ut på flera räkenskapsår genom att vi gör avskrivningar varje år med en viss del av maskinens värde. Se vidare nedan!

2. Skuldkonton

Här hittar vi sådant som checkkrediter, banklån som företaget tagit och skulder till leverantörer. Skuldkonton MINSKAR i Debet och ÖKAR i Kredit. Alltså tvärtom mot tillgångskonton!

Anta att exemplet ovan är tvärtom: Det är vårt företag som har en skuld till en leverantör för något vi köpt in för 5 000 kronor, men ännu inte betalat. Nu tar vi ut 5 000 från banken för att betala den. Vad händer?

- Vi bokför 5 000 i Debet på kontot Leverantörsskulder Detta eftersom vår skuld minskar med det beloppet när vi betalar. Om vi inte hade några andra leverantörsskulder är saldot på det kontot nu noll (0). I verkligheten hade vi säkert ett gäng andra fakturor som vi ville vänta så länge det gick med att betala. Anta att det var 25 000 innan vi betalade Då blir kontots nya saldo: Summa i Kreditkolumnen (25 000) minus Summa i Debetkolumnen (5 000): 20 000 kronor
- Vi bokför 5 000 i Kredit på kontot Bankkonto. För nu tog vi ju ut pengar och våra tillgångar MINSKAR (Kredit). Nytt saldo på Bankkonto är 10 000 - 5 000 = 5 000 kronor.

Lika mycket på bägge sidor som tidigare (5 000). För det är bara en transaktion och ett belopp vi hanterar!

Egentligen är det inte ett dugg ologiskt att tillgångskonton ÖKAR i Debet medan skuldkonton ÖKAR i Kredit. Tänk dig att du skulle göra en sammanställning över dina egna tillgångar och skulder. Även om du inte kan bokföring är det inte osannolikt att du skulle ställa upp dem med tillgångarna på vänstra sidan och skulderna på den högra. Alla nya tillgångar du förvärvar (=ÖKAR) lägger du då förstås till på vänstersidan (Debet). Och alla skulder du drar på dig (=ÖKAR) lägger du till på högersidan (Kredit). Och tvärtom förstås om tillgångar eller skulder minskar.

Exemplen vi tagit hittills har bara varit interna omflyttningar mellan tillgångar, eller mellan tillgångar och skulder. Alla såna transaktioner ändrar inte egentligen bolagets totala ekonomiska ställning. Likviditeten kan förstås påverkas om vi tar alla pengar på banken och betalar våra leverantörsfakturor med. Men eftersom skulderna har minskat i samma grad som tillgångarna är inte företagets värde påverkat egentligen.

Eget kapital

Det här är ett begrepp som vållar många bekymmer att förstå. I bokföringssammanhang betyder det helt enkelt skillnaden mellan värdet av företagets tillgångar och värdet av företagets skulder. Det står alltså inte för pengar som sitter någonstans på något konto. Du kan ha ett högt kapital och ändå knappt några likvida resurser om tillgångarna i huvudsak består av maskiner, fastigheter och liknande.

Att det kallas "eget kapital" syftar på att det kan betraktas som ägarnas insättning i företaget, även om det inte behöver vara så i verkligheten. Eget kapital kan förstås också vara negativt, om skulderna överstiger tillgångarna. Då brukar företaget vara illa ute...

Slut på del 2

Del 3

Vi fortsätter nu med bokföringskonton för inkomster och utgifter. Titta på tabellen i länken i föregående post igen!

3. Inkomster

Inkomstkontona är till för att hålla reda på vad vi faktiskt tjänar i vår verksamhet

Inkomstkonton ÖKAR i Kredit och MINSKAR i Debit. Det kan man säga att de gör för att de ska passa ihop logiskt med de tillgångar som uppstår i företaget som en följd av att vi säljer våra varor eller tjänster. Här kommer vi nu också till kärnan i principen för dubbel bokföring. Av pedagogiska skäl antar vi t.v. att bolaget verkar i ett land där det inte behöver ta ut moms på sin försäljning.

Anta att vårt företag både säljer nån sorts maskiner och har konsulttjänster som hjälper våra kunder med att köra maskinerna på ett optimalt vis. Nu är konsulterna ett par dar hos en kund och timdebiteringen stannar på totalt 40 000 SEK. Vi skickar en faktura på hela beloppet. Vad händer?

- Vi bokför 40 000 i Kredit på kontot Försäljning konsulttjänster. Detta eftersom allt som ska bokföras och hamna som inkomster i vår resultaträkning måste sättas upp i Kredit på ett inkomstkonto i bokföringen. Vår resultaträknings plussida är helt enkelt (något förenklat) summan av alla bokföringsposter på Kredit-sidan i vår inkomstkonton. I vårt exempelföretag har vi ett konto till som heter Försäljning Maskiner. Hur många olika inkomstkonton man har beror på vilken detaljnivå bolaget har behov att redovisa sina intäkter på. Det kunde lika gärna ha varit ett konto "Försäljning X-maskiner", ett "Försäljning Y-maskiner" o.s.v.
- Vi bokför 40 000 i Kredit på tillgångskontot Kundfordringar. För vi har ju inte fått in några pengar än, bolaget har än så länge bara fått fakturan av oss och de lär inte betala innan sista betalningsdatum.

Återigen har vi följt reglerna: Lika mycket - 40 000 SEK - i både Debet- och Kreditkolumnen. Lika viktigt är att vi har speglat transaktionens dubbla natur:
- Den utgör en inkomst i vårt kommande bokslut
- Den ökar också på bolagets tillgångar. I det här fallet våra kundfordringar.

Det här är alltså kärnan i dubbel italiensk bokföring! Om vi bara skriver upp att vi har fått in 40 000 kronor så vet vi ju inte vad det är för pengar egentligen. Är det en försäljning? Eller en försäkringsersättning p.g.a. en brand i vårt lager? Eller en kreditfaktura från en leverantör? Men genom att beskriva transaktionen i två dimensioner kan vi alltid perfekt avgöra vilken inverkan den har (eller i vissa fall inte har) på både vår balans- och vår resultaträkning. Och beskrivningen i två dimensioner får vi till genom att alltid stoppa in varje transaktion på både debet- och kreditsidan.

På inkomstkonton händer det normalt inte så mycket på kontots debetsida (inkomsterna MINSKAR). Men det finns fall där det gör det (lite beroende på hur man bokför sånt, en riktig revisor får gärna protestera):

- Kunden returnerar varor vi sålt
- Kunden får reduktion på fakturan p.g.a. att den är missnöjd med något
- Kunden kan inte betala hela, eller delar av fakturan.

Anta att vår kund är missnöjd med våra konsulters jobb. Efter ett snack med konsultchefen kommer man överens om ett prisavdrag på 25%. Alltså 10 000 kronor. Vad händer?

- Vi bokför 10 000 kronor i Debet på kontot Försäljning konsulttjänster. Våra inkomster minskar alltså med det beloppet och nytt netto för försäljningen blir 30 000 kronor
- Vi bokför 10 000 kronor i Kredit på kontot Kundfordringar. För vår fordran på kunden minskar naturligtvis med beloppet också.

Samma transaktion kan delas i flera delbelopp

Att vi alltid måste ha samma summa i debet och kredit innebär inte att vi bara får bokföra den i en klump. Tvärtom finns det många fall där vi delar upp beloppet i flera på ena sidan.

Anta att vår kund betalar kontant både vill beställa maskindelar och konsulttjänster samtidigt. "Skicka en faktura på allt" säger deras inköpare. 40 000 SEK maskindelar och 20 000 SEK konsulttjänster. Vad händer?

- Eftersom vi hade olika inkomstkonton för försäljning av maskiner respektive konsulttjänster så bokför vi dels 40 000 SEK i Kredit på kontot "Försäljning maskiner" och del 20 000 SEK i Kredit på kontot "Försäljning konsulttjänster"
- Men eftersom vi skickar en enda faktura till en och samma kund så blir det bara en post på 60 000 i Debet på kontot "Kundfordringar".
- Summorna är dock lika stora i både Debet och Kredit (60 000)

I exemplet antog vi för att göra det enklare att företaget inte säljer momspliktiga varor. I verkligheten ska företag som säljer till konsumentledet betala in 20% på det de säljer (minus den ingående moms de själva betalat på inköp av varor och tjänster som använts för den egna produktionen). Det här löser man i bokföringen genom att dela beloppet så att bara det som bolaget verkligen tjänar själva på en försäljning bokförs som en inkomst.

Anta att bolaget säljer en vara till en konsument för 10 000 SEK, kontant betalning. Vad händer?

- Företaget får för det första rent faktiskt in 10 000 spänn på sitt bankkonto. Kontots saldo ÖKAR och eftersom det är ett tillgångskonto så bokför vi det i Debet-kolumnen.
- Av de 10 000 är 8 000 bolagets egen faktiska försäljningsintäkt, resten ska redovisas till staten. Alltså bokförs bara 8 000 i Kredit-kolumnen på ett Inkomstkonto som t ex kan heta "Butiksförsäljning" (om vi antar att bolaget har en egen butik som säljer till privatkunder)
- Resterande 2 000 kronor bokför man på ett skuldkonto (egentligen ett specialkonto) för redovisning av utgående moms. Det stämmer ju också på så vis att det är en potentiell skuld till staten som ska betalas in vid nästa momsredovisning om det inte finns ingående moms att kvitta den mot.

Slut på del 3

Notera dock att de flesta mindre företag bokför enligt kontantmetoden, därmed inte aktuellt med att kontera på "kundfordringar" utan det bokförs först när likvid influtit, då ofta till 1930.

Del 4

4. Utgifter

Utgiftskontona är - förstås - till för att hålla reda på vilka kostnader vi har för att kunna tjäna ihop våra pengar: Inköp av råvaror, löner till anställda, hyra för lokaler... Det finns förstås en hel uppsjö av kostnader/utgifter av olika typer som ett företag kan ha.

Utgiftskonton ÖKAR i Debet och MINSKAR i Kredit. Så är det gjort för att de ska passa ihop logiskt med tillgångs- och skuldkontona i företagets bokföring:

- Om det uppstår en utgift så hanteras den i företaget antingen genom att vi betalar kontant, d.v.s. en tillgång MINSKAR, vilket vi alltid bokför i Kredit på tillgångskontot. Eller genom att en skuld ÖKAR (för att vi tar utgiften på faktura eller någon typ av kreditköp eller ev. finansierar den med ett lån). Alla dessa fall bokförs i Kredit på ett skuldkonto.

Anta att företaget köper legotillverkade delar av en underleverantör som ingår i de maskiner det sen säljer till sina egna kunder. Kostnaden är 30 000 SEK och tas på företaget checkkredit. Vad händer?

- Vi bokför 30 000 i Debet på utgiftskontot "Inköp maskindelar" (eller vad det nu kan heta). På det här sättet hamnar summan på det som kommer att bli minussidan i företagets nästa resultaträkning
- Vi bokför 30 000 i Kredit på skuldkontot "Checkkredit" eftersom vårt skuldsaldo på den ökar.

Ett ordinärt företags bokföring, särskilt om det är ett tillverkningsföretag är säkert fullt av såna här poster. Delar som används i det vi själva säljer, eller som utgör förbrukningsvaror i tillverkningsprocessen eller grejer som har ett så pass begränsat värde att det är rimligt att ta hela utgiften för dem direkt på det här räkenskapsåret. Men så har vi ju också de mystiska avskrivningarna som nämndes under punkten 1.

Avskrivningar är helt enkelt ett sätt att fördela en utgift/kostnad över flera räkenskapsår. De finns flera skäl till det, men ett är att det helt enkelt inte är rimligt att stora, dyra investeringar för saker som kanske ska användas i 10-20 år i vårt företag belastar resultaträkningen för det år de råkade köpas in.

I exemplet i punkt 1 köpte företaget in en maskin som skulle användas i den egna tillverkningen för 100 000 kronor. Inledningsvis bokfördes den inte som en utgift, utan vi flyttade helt enkelt bara de 100 000 från kontot "Bankkonto" till konto "Maskiner"

Om vi antar att maskinen har en beräknad livslängd på 5 år så delar vi (på det enklaste sättet) upp kostnaden på dessa fem år, genom att ta upp en utgift om 20 000 kronor i varje års bokslut. Hur gör vi det i bokföringen?

- Vi lägger in 20 000 i Kredit-kolumnen på kontot "Maskiner". Det betyder att tillgångens värde minskar med det beloppet. Om vi inte har några fler maskiner är alltså totalvärdet nu 100 000 - 20 000 = 80 000 kronor
- Vi stoppar in 20 000 i Debet-kolumnen på ett utgiftskonto som heter "Avskrivning maskiner"

Avskrivningen får nu alltså exakt samma effekt som en vanlig utgift som vi bokför direkt: Den ökar utgiftssidan i vår resultaträkning och minskar därför (netto)resultatet med 20 000 kronor. Och den minskar samtidigt värdet av våra tillgångar med samma belopp.

Exempel konto

Här är ett (förenklat) exempel på hur den löpande redovisningen av ett konto skulle kunna se ut i klartext. Det vi ser är vilka "motkonton" varje transaktion är bokförd på.

BANKKONTO
DEBET_________________________|KREDIT_____________ ____________
Ingående balans: 150 000---------| Leverantörsskulder 10 000
Kundfordringar: 5 000--------------| Löner 80 000
Kundfordringar: 120 000-----------| Maskindelar 20 000
Butiksförsäljning: 35 000-----------| Checkkredit 15 000

... och så två exempel på motkontona där transaktionen bokförts i motsatt kolumn:
- LÖNER är ett utgiftskonto och därför hamnar beloppet i Debet-kolumnen
- BUTIKSFÖRSÄLJNING är ett inkomstkonto och därför hamnar beloppet i Kredit-kolumnen

LÖNER
DEBET_________________________|KREDIT_____________ ____________
Bankkonto: 80 000

BUTIKSFÖRSÄLJNING
DEBET_________________________|KREDIT_____________ ____________
----------------------------------|Bankkonto: 35 000

(Redovisningen av löner är mer komplicerad i verkligheten förstås, eftersom en del av den ska betalas ut till de anställda och andra redovisas och betalas som källskatt till Skatteverket)

Frågor på (allt) det?

Tack! Jag tog det som ett exempel för att visa hur en del av bokföringen kan vara att poster förflyttas mellan olika tillgångskonton. Bokför man enligt kontantmetoden måste man ju för övrigt ta upp det i redovisningen senare som en kundförlust om det skulle bli så att kunden inte betalar, eller hur?

Ja, samtidigt skall ombokning till kundfordringar respektive lev-skulder ske vid årsslut.

Tack för alla svar. Trodde jag förstått till slut. Sedan när jag testade att göra ett exempel på ett dagboksblad (tror jag det heter). Så slutade det med att jag fortfarande inte fattar något.

Som ett exempel:
Jag skapar en app som jag säljer via Apple App Store. Har försökt läsa på och kommit fram till att man i själva verket säljer en tjänst till Apple. Apple är momsskyldiga så momsen tas inte upp i bokföringen.
Säg att Apple efter att ha dragit av moms och sin avgift på 30% meddelar mig att de kommer betala ut 10.000:- till mig ett visst datum. Jag vill nu föra in detta i bokföringen. När jag sedan får pengarna från Apple måste jag bokföra att pengarna kommit in.

Lite frågor:
1. Om man kör manuell bokföring på papper. Krävs något typ av certifierad "bok" eller kan man göra det på utskrivna dagboksblad som man kan ladda ner från nätet? Finns det någon regel för dessa? Måste det finnas försättsblad? Måste de vara ihophäftade i kronologisk ordning, eller är datumen i sig nog? Har man en ny bunt med dagboksblad per år eller fortsätter man på samma tills den blivit tjock som en bibel?

2. Vad är verifikationer? Som jag fattar är det typ underlag. Fakturor osv. Skriver man då verifikationsnummer på fakturan och lägger med som någon slags bilaga till bokföringen i en pärm eller liknande? Om jag t.ex. fakturerar Apple så antar jag att fakturan är min verifikation. Sedan när Apple betalar, vad är verifikationen då? En screenshot på bankkontot?

3. Måste jag ha två rader i bokföringen? Dels en rad med kundfordran till Apple. Sedan en rad till när de väl betalar. Eller kan jag sammanslå det och bokföra på en rad, först när Apple gör utbetalningen? Har detta något att göra med fakturametoden vs kontantmetoden?

Bifogar en bild på hur det eventuellt skulle kunna se ut, men förmodligen helt fel kolumner/konton.
https://imgur.com/a/0SEy1NS

Edit: Ser att jag gjort fel på rad två, där jag har skrivit summan på debit på två ställen istället för debit/kredit. Men vet fortfarande inte var det ska stå, så hjälp och förklaring vore tacksamt.

1. En kassabok från bokhandeln är användbar.
2. En faktura har ett fakturanummer som kunden ref till vid sin betalning. Fakturan ges också ett verifikations-nummer när den registreras i kundfordringar ditt konto 1511. Verifikationsnummerserien består av olika underlag. Inbetalning, utbetalning , ombokning exempelvis.
När Apple betalar blir avin från banken som visar inbetalningen en ny verifikation.
Inbetalningen bokas då konto 1930 i debet (+) och 1511 i kredit (-). Då blir det 0 på 1511 för denna faktura IOM att den betalas= dubbel bokföring i sin prydnad!
Att boka konto 1511 bara när betalning sker blir lite otydligt. Då syns inte vad som är obetalt av det som fakturerats ut. Förhoppningsvis har du många fakturor…! Det ger ju svar på din punkt 3 också.
Rent allmänt är årsvisa nummerserier/verifikationer enkla o tydliga. För kommande år ex 24001, 24002, 24003 osv.