Reinkarnation (filosofisk aspekt)

Jag tror inte en ny varelse kan uppstå ur döda atomer.

på den nya planeten, som dina atomer nu hör till, så skapas en konstruktion som har egenskapen medvetande och du, din materia, återföds som en ny varelse.

Jag ser på medvetandet från en egenskapsdualistisk synpunkt: Medvetandet är en egenskap hos hjärnan. Din hjärna har egenskapen att den uppfattar saker.

En dag kommer neuronerna i din hjärna att sluta skicka signaler till varandra, som är nödvändiga för att den ska vara medveten. Du dör och medvetandet försvinner.

Sen om 7.5 miljarder år, på en planet i "the goldilocks zone" - med det perfekta avståndet mellan planeten och stjärnan - så börjar en del av atomerna, som en gång hörde till en betydande del av din hjärna, att forma en komplex, kolbaserad konstellation, som kan uppleva och lagra information om upplevelser.

Solen har för länge sedan slocknat och Vintergatan har krockat med Andromedagalaxen, men på den nya planeten, som dina atomer nu hör till, så skapas en konstruktion som har egenskapen medvetande och du, din materia, återföds som en ny varelse.

Eller tänker du på något annat sätt?

Vi antar att det inte existerar någon Gud, inte heller någon själ. Vårt medvetande är endast ett samling intryck och inget annat.

Vi antar också att tiden är obegränsad.


Då måste det alltså finnas en sannolikhet att samma vandrande atom/molekylklump (jag) kommer att bildas igen?

Den sannolikheten är givetvis extremt liten MEN tiden är ju obegränsad! Ju mer tid desto mer sannolikt att det händer! Så detta måste ske någon gång, alltså att jag/du återskapas.

Reinkarnation är bevisat