Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har bara prövat berätta för några få människor om diagnosen. Är så nytt för mig fortfarande. Gått ett halvår sen utredningen. En jag berättade för reagerade med "nej, det tror jag inte att du har" när jag berättade.

Det är "färsk" information med andra ord, å en del kan bli förvånade eller säga
att det märks inte, en del säger att det har jag misstänkt länge.
Det är lite konstigt för en del att få reda på sådana saker. En del kommer att vänja sig med tiden var så säker.

Om jag har svårt att ta in det hela får jag väl acceptera att det är svårt för andra också. Jag kommer på mer och mer saker själv nästan varje dag. Situationer där jag aldrig passat in. Människor jag inte kunnat prata med. Mat jag bara inte kan äta. Rutiner jag inte vill ändra. Ljud jag inte tål.

Vad är det för saker du kommer på mer?



I mitt fall så kändes det som en "lättnad" när jag fick min diagnos. AS
Även om jag var 10-12 år gammal första gången så visste jag redan då att något var galet.
När jag blev äldre så blev det att läsa på ordentligt om allt och veta mina svårigheter.

För mig så blev det en vanesak att kämpa med för att förstå vad jag klarar av å inte klarar av.
Samtidigt så vet jag att jag har mycket kvar att jobba med, Men jag lär mig å ger inte upp i första taget

Jag har funderat på hur jag var runt 10-12. Jag kände mig annorlunda. På nåt sätt passade jag inte in men försökte ändå. Blev aldrig mobbad men jag deltog aldrig riktigt i vad klasskompisarna gjorde, jag såg på.

En sak jag förstår mycket bättre nu är varför jag blir fullständigt utmattad av socialt umgänge. Jag förstod aldrig hur andra människor orkade vara så sociala. Varför de ens ville vara så. Eller utseendet, är ju jättetråkigt att bry sig om.

Åt du ssri den tiden?

Det blir nog lätt så där i början efter diagnos. Jag minns inte riktigt vad du trodde själv innan utredningen, om du misstänkte AS eller så?

Själv hade jag väl vetat om det (tja...) i minst två år innan utredningen (2016) och misstänkt det lite smått ett par år innan. Plus att det var väl en och annan utöver mig som misstänkte det. Men under dom misstankeåren (innan 2014/början på 2015 då jag började förstå) visste jag inte särskilt mycket om autism egentligen. Det är ju ett rätt komplicerat ämne.

En läkare vi kan kalla "Dr. Zloty" (någon form av inhyrd expert) satt som något andra led på vägen till utredningen ställde väl i princip Aspergerdiagnos på mig på 20 minuter. Inget kvalitetstecken på en person (jag då dvs.) direkt.

Nej, varför undrar du?

Jag trodde att jag hade drag av Aspergers men inte att jag skulle få en diagnos. Har aldrig riktigt blivit utredd för något tidigare, vården har bara sett depressionen.

Om man har asperger/ autism har man automatiskt rätt till LSS då eller görs det en individuell prövning?

http://letmegooglethat.com/?q=r%C3%A4tt+till+lss

Eftersom jag gjorde det och tyckte jag drog mig undan och utvecklade symptom på asperger och fick den diagnosen senare. Idag är jag som vilken NT som helst.