Jag uppförde mig ungefär sådär när jag var i 14-15-årsålder. Jag behövde absolut bekräftelse och jag märkte att det var det enklaste sättet att få det. Jag var väldigt duktig i skolan med MVG i nästan allting, men uppskattningen man fick pga det var liksom "så duktig du är Witticism" klapp på huvudet. Medan uppskattningen man fick av att gå på stan och vicka med rumpan var hurrar-rop, applåder och fyrverkerier i jämförelse. Jag gillade makten jag kände att jag hade över män, ja, det var så jag uppfattade det. Jag tyckte att det var fascinerande att kunna få en vuxen man att helt tappa hakan, stamma och inte kunna sluta stirra på mig, bara med hjälp av några simpla moves, blickar eller andra små trick. Jag förstod hela tiden att det inte var MIG de gillade, utan min kropp och mitt utseende, men ingen verkade ju bry sig om att ta reda på vem jag var innerst inne ändå, så detta fick bli det näst bästa.
Jag mådde väldigt dåligt under denna perioden av mitt liv. Det är verkligen, verkligen synd om fjortisar!!! Jag tycker inte att man ska se ner på dem, eftersom jag själv vet hur det är, jag tycker att man ska försöka hjälpa dem istället. Jag tror att utvikningstjejer och porrskådisar och sånt måste känna sig på ungefär samma sätt, så jag tycker synd om dem också.