Citat:
Lyckas jag inte med det så måste jag hitta ett sätt att glömma henne, jag ligger sömnlös på nätterna och på dagarna har jag ständigt en klump i halsen. Tänk om hon visste? Hur skulle hon känna? Frågorna är många och svåra att få svar på, men värst är nog att hon ständigt finns i mina tankar och känslan att inte kunna göra något åt det.
Jösses, det där skulle kunna vara skrivet av mig själv.
Jag vet inte hur mycket tröst det är men jag vet exakt hur du känner dig då jag är själv helt sjukligt betagen av en kursare jag inte ens känner, så jag vet hur jobbigt det är och hur mycket energi det tar av en.
Det hela slutade i totalkatastrof för mig så jag känner att jag inte är i position att ge några råd precis, men jag vill ändå säga att innerligt hoppas att det går bättre för dig!
Men jag kan säga så här: Var riktigt, riktigt försiktig när du efter en kontakt tolkar det hon gör, allmänt beteende osv när man bara har en person i huvudet som vi båda har så övertolkar man väldigt lätt och ser saker som inte finns där. Försök att alltid se det hela objektivt, snacka gärna om det med någon du kan anförtro dig till så du får en annan människas syn på det, dom starka känslorna rör till det riktigt rejält i huvudet på en så det är bäst att inte helt lita på sig själv så att säga.
En annan sak jag skulle råda dig att tänka på är vad det är du har känslor för, eftersom du inte känner henne, är du kär i henne eller en uppmålad fantasibild som bara finns i ditt huvud?
I mitt fall gällde en väldigt tyst och ensam tjej som blev som en tom tavla vilket min fantasi fritt målade up en falsk bild på som jag förälskade mig i, tänkt på det för det kan göra riktigt ont i slutändan när den bilden kolliderar med verkligheten.
När det gäller att glömma… ja du … jag jobbar fortfarande på det.
. Jag avslutar varje kväll med att kolla igenom hennes bilder på bilddagboken vilket nästan gör saken värre, fan va underbar hon är.
