Michaël Borremans

Kanske ironi, men det är just med sådana inlägg en ev konstdiskussion snabbt dras ner till en rätt ointressant nivå.

Jag ställer gärna upp på Litet gult djurs förslag; verket ska ha max 10 år på nacken.


Alternativt skulle jag gärna diskutera konstnären Michaël Borremans. Ett namn jag personligen upptäckte helt nyligen, men har förstått är en målarnas älskling. Han är iaf belgare och är 45 år gammal.

En googlebildsökning med hans namn ser ut så här:
http://images.google.com/images?q=%2...=1&sa=N&tab=wi

(Man ser vad det är tänkt att föreställa )

Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Borremans

Det är ett väldigt "korrekt" måleri, en lätt expressionistisk stil som är kommunikativ och i viss mån skicklig men som delas av många i dagens konstvärld.
Det är drivet, men inte så pass drivet att det kliver någon på tårna, de flesta målare kan träna sig till att måla på det sättet och vet om det. Det är förståeligt, hade någon gjort samma motiv men med en teknik mer åt Vermeers håll (dvs måla på samma sätt men köra ett varv till med finare penslar) hade diskussionen stannat vid det tekniska. Hade färgerna varit mer vågade, livade, hade snacket gått på just om detta. På så sätt kan en något klumpigare nedtonad teknik öppna för att se målningen för vad den egentligen handlar om i stället för att betraktaren stannar vid ytan och tekniken.

Jag måste hålla med. (Det blir inte mycket till diskussion det här )
Väldigt bra formulerat alltså. Fast jag har förstått från kollegor att dom tycker att hans måleri är nog så förföriskt. Jag vet inte om jag ska tycka Borremans motiv pendlar mellan banala och krystade, eller mellan vardagliga och suggestiva. Men så har jag endast sett en grej 'live' och sen lite i böcker och på nätet.

Borremans har ju grejer med på 'Eklips' på Moderna Museet hela sommaren, och om jag går dit så är det ändå Borremans jag är mest nyfiken på.

Tilläggas kan, att M.B. började måla när han var 30 år gammal, alltså för endast 15 år sen. Det bekräftar kanske Litet gult djurs analys att alla målare kan träna sig till hans stil eller nivå.

Jag tror det "förföriska" ligger just i detta att "wow, här är ett verktyg som inte ligger utom min räckvidd som jag skulle kunna ta till för att uttrycka vad jag vill ha sagt". Det inspirerar helt enkelt till en kreativitet som inte kostar på allt för mycket i blod, svett, tårar och risker men ändå fungerar riktigt bra.
Tror dock att denna konst går hem mer hos just andra konstnärer än hos gemene man, många hakar nog upp sig på att en del bilder inte är "färdigmålade".
Jag själv gillar hans mer drömlika bilder (så är jag en informationsjunkie också och har svårt för låginformativa uttryck), däri finns en styrka hos måleriet som knappt går att uppnå i fotokonsten.

Kan bara tillägga att jag har hört en svensk konstnär - inför den (felaktiga) utsikten att hans utställning skulle gå dåligt - säga att 'nä, nu får jag gå tillbaka till ateljén och kolla hur Borremans gör så jag kan bli lite bättre'.

Helt otroligt egentligen! Men jag har hört precis samma tongångar, förra decenniet, fast då var det Per Kirkeby man skulle hem och ta en närmre titt på. Man kanske vågar påstå att utvecklingen går framåt, man vågar visst säga någonting med sin konst nuförtiden, inte bara propagera för sökandet efter ett zen-relaterat ex nihilo.

Ja, jag tror egentligen inte att det är så ovanligt. Måleriet är ett hantverk och det är väl oundvikligt att man sneglar.

Det trista är att vi i Sverige är så redo att acceptera bleka kopior av utländska 'original'. Det är så ofta det finns en förlagomiserad version i det här landet. Och folk verkar tycka det är helt ok.

Han är skicklig på att förmedla en känsla av en tom tillvaro och ett tomt liv samtidigt som han har en rätt skön svart humor, men jag får intrycket att det inte är hans egen känsla han förmedlar utan andras. Som om det är Joy Divisions musik han försöker efterlikna, andra människors tomma liv han har iakttagit eller möjligen svaga minnen från sin egen barndom. Det finns något opersonligt i hans verk som gör att jag har svårt att riktigt uppskatta dom. Han råkar inte ha sysslat med reklam innan han blev konstnär?

Fast jag kanske får en annan uppfattning om jag ser hans verk live, det brukar vara en stor skillnad från att kolla via internet, så jag får väl knalla iväg till Moderna någon gång i sommar. Modern "mörk" konst, som Eklips visar, känns dock så uttjatat vid det här laget att jag drar mig för att gå dit.

Det är korrekt att många av målningarna föreställer "slutna rum" där betraktaren står utanför, men jag tycker detta bidrar mer till mystiken, att man erbjuds scenerier med någon fördold mening att uttolka. Många av målningarna skulle kunna ha en ridå framför som man kunde dra undan för ett ögonblicks intensivt tittande som förstärkande effekt.

Antagligen är det inte så men denna slutenhet skulle kunna tolkas som om det krävs av betraktaren att "gå ur sig själv" för att få tillträde inne i bildvärlden.

Gjorde en ny tråd av diskussionen, skicka gärna PM om inlägg saknas.
/Mod