Trodde man hade tränat bort sin flygrädsla för gott med hjälp av den här tråden (och andra metoder)
Igår kom jag levande ur en 20 år gammal B737-700 efter en landning i 20 knops crosswind på en blöt bana, det var som att åka flumride på slutet. Inflygningen var väldigt intressant, flera gånger (tror jag) fick man korrigera med gaspådrag för att ligga rätt i kuvertet, jag trodde det var flaren och att vi skulle ta mark men det dröjde. (Beckmörkt ute). När vi väl tog mark åkte vi i sidled fram och tillbaka, inte mycket man känner tydligt hur allt rör sig höger/vänster ett tiotal gånger.
Antar att det var piloten som kompenserade med roder hela tiden?
Det var en extremt bra bromsverkan, tog inte många sekunder för planet att nå taxi-speed.
Metar vid landning: (ICAO KOD) 291850Z 24020KT 9000 OVC006 07/06 Q1014
Frågan är vad som är gränsen för en 737-700 NG, har läst allt mellan 25-40 knop crosswind beroende på underlaget antar jag?
Det var första gången jag flög med flygbolaget men de danska piloterna ingav förtroende, jag inser också att den har landningen var slutet på en väldigt långt dag för dem (14 timmar?) där de var pressade till en snabb turnaround för att hinna med sin slottid på returresan då de var något försenade på vägen ner. De hade 61 minuter på sig för hela rasket, känns tight. Nästan omänskligt att vara på topp då men det var en enormt bra landning.
För övrigt så var det ett satans oljud i kärran hela vägen, utan earpods hade man nog blivit rejält hjärntrött (Rad 22 av 25). Markant skillnad mot A320 som jag brukar hamna i inom europa. (Och kanske till och med föredrar även om nyare 737 varit okej med).
Tycker de här långa dagarna med en tight besättning (2+3) inte kan vara enormt positivt för flygsäkerhet överlag?