Citat:
Ursprungligen postat av
HerrGickhan
Bump!
Kommer ihåg att det på 60-talet var ganska vanligt att använda solo för det som nu beskrivs som själv.
Solo hade en rätt tydlig slangkaraktär, vilket väl var en anledning till att det så småningom försvann som
ensam-ord. Jag förknippade det med Stockholmstrakten snarare än med min uppväxts Västerbotten, där
ensam - med långt e, naturligtvis - dominerade mycket starkt. Annars hade det ju fördelen att inte tränga ut något annat ords betydelse, som
själv gör. Den stora nackdelen med
själv i betydelsen
ensam är ju att den tränger ut en betydelse från
själv som vi inte har något annat lämpligt ord för. (
Utan hjälp är en definition, men inte särskilt användbart i löpande språk.)
Citat:
Anledningen var liksom nu att distansera sig från begreppet ensam som förknippas med att vara utanför gemenskapen.
Man skulle kanske lobba för att återuppväcka
solo? Eller använda det sydliga och litet ålderdomliga men likafullt ännu levande
allena för "syndomensam" så att
ensam kunde återfå den neutrala betydelse det behöver ha för att ordet
själv i den betydelse som är unik för det ska kunna gå att använda också fortsatt.