vad är det för skillnad på orden "ensam" och "själv"

Solo hade en rätt tydlig slangkaraktär, vilket väl var en anledning till att det så småningom försvann som ensam-ord. Jag förknippade det med Stockholmstrakten snarare än med min uppväxts Västerbotten, där ensam - med långt e, naturligtvis - dominerade mycket starkt. Annars hade det ju fördelen att inte tränga ut något annat ords betydelse, som själv gör. Den stora nackdelen med själv i betydelsen ensam är ju att den tränger ut en betydelse från själv som vi inte har något annat lämpligt ord för. (Utan hjälp är en definition, men inte särskilt användbart i löpande språk.)
Man skulle kanske lobba för att återuppväcka solo? Eller använda det sydliga och litet ålderdomliga men likafullt ännu levande allena för "syndomensam" så att ensam kunde återfå den neutrala betydelse det behöver ha för att ordet själv i den betydelse som är unik för det ska kunna gå att använda också fortsatt.

Javisst har det slangkaraktär, men det har väl i högsta grad även själv eller?

Minns att det ofta förekom att beskriva tillfälligt ensam som att vara solokvist och vi pratar då absolut inte om Stockholm. Det var i de nordliga trakterna.