2009-10-12, 09:58
#73
Citat:
Ursprungligen postat av enannanfemma
Sömnparalys är inte ovanligt, och det är någonting man kan träna sig till. De personer som får det "av sig själv" borde skatta sig lyckliga tycker jag. Sömnparalys är ett stadie när kroppen sover men medvetandet är klart. Jag tvingar själv fram det ca 5 gånger i veckan för att enklast uppnå en klardröm (en dröm där man vet att man drömmer)
Har upplevt sömmparalys en gång i mitt liv och skulle knappast skatta mig lycklig för det! En klardröm hade nog varit betydligt trevligare något som jag tyvärr aldrig upplevt (tror jag) . I en sömnparalys är man paralyserad och samtidigt vaken dvs kan titta runt med ögonen utan att röra dig överhuvudtaget, lite som om någon just kört en elpistol i magen på dig, dessutom kan man även ha väldigt svårt att andas. Du kan också se en hel del hemskheter eftersom hjärnan i praktiken fortfarande drömmer, det är bara ögonen som är vakna.
En klardröm verkar betydligt mycket trevligare då man är medveten om att man drömmer och man kan påverka och styra drömmen (speciellt om drömmen är trevlig ). Sedan så slipper man alla vålnader och andra hemskheter.
Min sömnparalysis gick till så att jag vaknade klockan 5-6 på morgonen och var fett förvånad över att jag hade vaknat så tidigt. Sedan när jag försökte röra på mig och gå upp ur sängen märkte jag att det inte gick att ens röra på ögonlocken vilket var extremt vidrigt då ögonen var öppna (jag låg upprätt). Försökte självklart ropa på hjälp vilket förståss inte alls fungerade. Efter ca 10 min (kändes det som) lyckades jag stänga ögonlocken, när jag sedan öppnade dem igen såg jag hur en vålnad satt på min mage. Minns hur jag först blev extremt förvånad och sedan greps av panik, kan helt säkert säga att det var ett av de läskigaste ögonblicken i mitt liv.
Vålnaden som såg ut som en svart skugga (ganska lik bruden i the ring förövrigt) började därefter att långsamt strypa mig möjligtvis att den la sina händer på min hals och jag kände ett konstigt tryck på halsen och framförallt magen. Kunde inte andas, skrika eller rör mig och trodde faktiskt att det var slutet, men lyckades dock med en sjukt stor viljeanstränging efter 5min stänga ögonlocken igen. Började sedan känna hur rörelseförmågan sakta kom tillbaka i kroppen och sprang sedan så fort jag hade fått tillbaka kontrollen upp ur sängen och sedan till duschen o satt där som en apatisk sate i ca en timme. Blir fortfarande skakis idag när jag tänker på händelsen, det var verkligen det vidrigaste jag varit med om.
__________________
Senast redigerad av jedi knekten 2009-10-12 kl. 10:00.
Senast redigerad av jedi knekten 2009-10-12 kl. 10:00.