Ska jag fortsätta min relation?

Exakt detta tror jag på också.

Problemet är nog egentligen inte relationen som sådan, utan TS nu känner att han "anpassat" sig till den grad att det tom skulle vara fel att ta upp saker som inte funkar för honom.

Ta upp det på ett varsamt sätt, vad det är som känns fel för henne osv.

Visst du har gjort fel tidigare i förhållandet, och visst din flicka är sårad.
Men det betyder även att om ni BÅDA inte kan gå vidare, så kommer det inte funka i långa loppet.

Hon: På det sätt hon blir sårad, orolig, knäckt när du tar upp saker, går ut osv.

Du: På det sättet du överanalyserar och ständigt vakar så att du inte kliver henne på tårna.

Det är mer än bara det du nämner själv, att du känner dig "fast" osv som ni måste jobba på, det är där skon klämmer för dig just nu, men i långa loppet har ni mer att reda ut.

Tack för all hjälp!
Era tankar och idéer har inte lett till något livsavgörande men fått mig att tänka i lite nya spår samt våga ta upp mina funderingar med min tjej. Vi får se framöver hur allt kommer att arta sig!

Man kanske inte passar så bra ihop, om man vill att den andre ska ändra på sig? Det betyder ju bara att man inte är nöjd, med allt hos den andre personen, om du förstår.

du kan fortfarande vara i centrum och flörta, så länge du inte knullar brudarna du förmodligen kommer få chansen att knulla.

Du borde fortfarande "släppa" allt ibland och kröka loss och ha en allmänt stökig helg ibland, se bara till att stöka på rätt sätt..

vissa måste göra så emellanåt för att känna sig levande, jag t.ex

dra.
stick medan du kan.
rätt var det är har ni köpt radhus och skaffat barn, och då är du fast på riktigt.
att du ens har tankarna och de är så övermäktiga att du måste dela med dig av dem med andra är ju ett tydligt bevis på att du inte ska stanna.

Jag känner igen mycket i det du skriver. Jag hade en liknande relation med mitt ex i många år. Jag orkar inte gå in på några detaljer, men likt din situation fick även jag jobba med väldigt mycket. Mitt ex var aldrig nöjd med hur jag eller hur vår relation var. Alltid var det något jag gjorde fel, antingen i mitt eget liv eller i relationen. Sista åren tillsammans med henne var proppat med dåligt samvete och ångest över att jag aldrig gjorde rätt osv. Jag var väl ingen fläckfri pojkvän, jag kunde många gånger vara okänslig och verbalt klumpig, men jag ställde alltid upp för mitt ex i vårt och torrt, igenom hennes depressioner och psykiska sjukdomar. Allt jag fick offra för henne, slet på mig något otroligt. Sista året mådde jag piss. Jag kände ingen livsglädje eller lust för någonting. Jag var i din ålder, men kände mig medelålders, trött på allt. Jag ville inte festa, umgås eller ha kul, det enda jag ville var att sitta hemma framför datorn. De lyckligaste stunderna var när jag fick vara ensam framför datorn. Men även det gav hon mig ibland dåligt samvete för.

Lösningen kom när vi gjorde slut. Vips var all ångest och allt dåligt samvete borta. Jag var som pånyttfödd och gav mig ut i ett hägrande singelliv. Perioden som följde var den roligaste och mest lärorika tid i mitt liv. Jag kände att jag kunde släppa alla vardagsproblem och bara leva mitt liv fullt ut. Jag utvecklades massor som människa, lärde känna massor nya människor och vidgade min umgängeskrets till det dubbla. Visst, ibland kunde det bli för mycket av det roliga. Jag brände kopiösa summor på fest och sprit, svärtade ner mitt rykte efter lite för mycket "playande", men oavsett vad jag gjorde så hade jag bara mig själv att tänka på. Gjorde jag något dumt, gick det bara ut över mig själv och ingen annan. Det kunde jag leva med, det lärde mig otroligt mycket.

I våras gav jag mig in i en ny relation med en tjej som jag fortfarande är tillsammans med. Jag var väldigt osäker på om jag skulle våga ta steget och satsa på ett förhållande igen, men jag gav det en chans. Med den erfarenhet jag inbringat under min tid som singel, kan jag idag inte för en sekund säga att jag ångrat mig. Jag trivs kanon med min flickvän och känner hur tiden som ensam "blåste rent" i mitt liv. Bort försvann all skit, all ångest och allt dåligt samvete. Jag återuppstod som människa och hittade tillbaka till mig själv. Detta har jag kunnat behålla tillsammans med min nya tjej vilket gjort att jag numera har hur kul som helst, även att jag inte är singel. Festerna osv är nästan lika roliga som när man var ensam.

Summa summarum. Det är inte du som inte kan vara i ett förhållande, det är ditt förhållande med din flickvän som inte fungerar. Det bästa vore om du gjorde slut och levde livet ett tag. Sup, knulla, festa, LEV! Dyker en bra tjej upp så kan du ju ta beslutet då hurvida du vill satsa igen. För gudarna ska veta att man träffar många bra tjejer så fort man blir singel.

Gör slut.
Hon förtjänar säkert någon bättre än dig.

Har suttit i en princip exakt likadan sits faktiskt. Flyttade ihop med tjejen (exet nu) alldeles för tidigt och kände mig helt instängd. Mådde dåligt psykiskt och tappade den mesta av livsglädjen då jag innan vi blev tillsammans levde "grandiosa-livet". "Lyckligtvis" gjorde hon ett ganska allvarligt snedsteg och jag gjorde slut.