2008-11-04, 19:29
#1
Jag är i stort behov av råd.
Bakgrund: Jag träffade en tjej på slutet av min strafftid. Det här var 2007, i februari. Första gången jag såg henne trodde jag inte jag hade en chans på henne, men det slutade med att det vart vi två. Så fort jag kom ut flyttade vi i stort sett ihop, och hade det ganska bra, vi bråkade lite om olika saker men överlag hade vi det ganska bra.
En bit in i vårat förhållande började jag tappa känslor. Det här tror jag kommer av många anledningar, men en av dom större var att det började kännas lite för mycket och sist jag kände för starkt för någon vart det riktigt riktigt jobbigt där det slutade att jag vart dumpad och mådde skitpiss. Hur som helst så efter ungefär åtta månader (slutet av 2007 nångång) gjorde jag slut. Men det slutade förstås inte där, utan vi fortsatte träffas av och an tills för exakt två veckor sen. Det har förstås tagit slut och vi har blivit tillsammans flera gånger under den här tiden.
Varje gång det tar slut och vi har blivit tillsammans (vilket nu är tre) förutom nu sist har jag känt jättemycket för henne men redan efter ett par veckor har jag blivit totalt ointresserad av henne och typ tänkt på vad sjysst det skulle vara att vara med någon annan. Jag har ganska mycket ignorerat henne. Men sen när det tagit slut har jag inte kunnat vara utan henne. Nu hände det för två veckor sen att det tog slut, hon gjorde slut för att hon inte kände att jag gav henne det hon ville.
Nu till saken. Efter nio dagar fick jag panik. Jag kände att jag saknade henne jättemycket och verkligen inte ville vara utan henne. Så jag ringde men hon ville inte att vi skulle träffas. Ok, fine, skit i det då tänkte jag. Nu i söndags vaknade jag upp och kände att allt var ok. En timme senare satt jag och var skitledsen för att det var slut och saknade henne som fan. Jag kände mig tvungen att skicka iväg ett sms vilket jag gjorde. Fick till svar att hon vart glad över smset och att hon saknar mig också men det är bäst att det är slut. Gick och la mig tio i tolv, fem minuter senare fick jag panik och ringde henne. Vi snackade två timmar och till slut gick hon med på att träffas över en fika dan efter.
Hon ringer dan efter och säger att hon tappat sin mobil i toaletten på sitt jobb (yeah right) och att hon inte vill träffas. Jag blir sne o kastar på luren.
Nu till min fråga. Varför i hela världen känner jag absolut ingenting för henne när jag har henne, men känner att jag älskar henne och saknar henne över allt annat när jag inte är med henne?!!?!
Jag blir helt jävla galen och förvirrad över mina egna känslor. Vet inte riktigt vad jag ska göra eller ta vägen, just nu känns det skit och saknar henne, men det gjorde det sist också och tre veckor efter att vi börjat träffas igen slutade jag känna nåt alls för henne.
HJÄLP!!!
Bakgrund: Jag träffade en tjej på slutet av min strafftid. Det här var 2007, i februari. Första gången jag såg henne trodde jag inte jag hade en chans på henne, men det slutade med att det vart vi två. Så fort jag kom ut flyttade vi i stort sett ihop, och hade det ganska bra, vi bråkade lite om olika saker men överlag hade vi det ganska bra.
En bit in i vårat förhållande började jag tappa känslor. Det här tror jag kommer av många anledningar, men en av dom större var att det började kännas lite för mycket och sist jag kände för starkt för någon vart det riktigt riktigt jobbigt där det slutade att jag vart dumpad och mådde skitpiss. Hur som helst så efter ungefär åtta månader (slutet av 2007 nångång) gjorde jag slut. Men det slutade förstås inte där, utan vi fortsatte träffas av och an tills för exakt två veckor sen. Det har förstås tagit slut och vi har blivit tillsammans flera gånger under den här tiden.
Varje gång det tar slut och vi har blivit tillsammans (vilket nu är tre) förutom nu sist har jag känt jättemycket för henne men redan efter ett par veckor har jag blivit totalt ointresserad av henne och typ tänkt på vad sjysst det skulle vara att vara med någon annan. Jag har ganska mycket ignorerat henne. Men sen när det tagit slut har jag inte kunnat vara utan henne. Nu hände det för två veckor sen att det tog slut, hon gjorde slut för att hon inte kände att jag gav henne det hon ville.
Nu till saken. Efter nio dagar fick jag panik. Jag kände att jag saknade henne jättemycket och verkligen inte ville vara utan henne. Så jag ringde men hon ville inte att vi skulle träffas. Ok, fine, skit i det då tänkte jag. Nu i söndags vaknade jag upp och kände att allt var ok. En timme senare satt jag och var skitledsen för att det var slut och saknade henne som fan. Jag kände mig tvungen att skicka iväg ett sms vilket jag gjorde. Fick till svar att hon vart glad över smset och att hon saknar mig också men det är bäst att det är slut. Gick och la mig tio i tolv, fem minuter senare fick jag panik och ringde henne. Vi snackade två timmar och till slut gick hon med på att träffas över en fika dan efter.
Hon ringer dan efter och säger att hon tappat sin mobil i toaletten på sitt jobb (yeah right) och att hon inte vill träffas. Jag blir sne o kastar på luren.
Nu till min fråga. Varför i hela världen känner jag absolut ingenting för henne när jag har henne, men känner att jag älskar henne och saknar henne över allt annat när jag inte är med henne?!!?!
Jag blir helt jävla galen och förvirrad över mina egna känslor. Vet inte riktigt vad jag ska göra eller ta vägen, just nu känns det skit och saknar henne, men det gjorde det sist också och tre veckor efter att vi börjat träffas igen slutade jag känna nåt alls för henne.
HJÄLP!!!
