Tråden om Jack the Ripper

Allt började ju med att någon figur i tråden frågade hur intressant gubben var som gärningsman - något du svarade på. Så du kan ju inte säga att du är helt totalt ointresserad av vem Jack Uppskäraren var.

Alla som skriver eller säger något offentligt måste kunna acceptera att detta kan bli ifrågasatt av andra. Men du ogillar alltså att bli ifrågasatt, av olika anledningar? Ja, det är ju inget som jag kan hjälpa dig med direkt.

Så min fråga till dig är fortfarande vad exakt du menar med 'oro' och vad i Rippermorden pekar på detta? Jag tycker ju att gärningsgubben var väldigt kallhamrad.

Oro som utmynnar i mycket känslosamma våldshandlingar, med våld långt utöver vad dödandet kräver, emot människor som GM (högst sannolikt) inte har någon personlig historik gemensam med. Det är antagligen en moraliskt kallhamrad typ, men inte utan känslor vid själva våldshandlingen. Raseri är ett känslotillstånd och kan också vara ett euforiskt sådant ("helig vrede").

Nu är jag ingen expert på seriemördare, men vanligt förekommande verkar vara en succesivt stegrande oro som släpper efter förlösning genom mord. Vanligt är en upptrappning i frekvens, att tätare kickar krävs s.a.s. Det förekommer även att de slutar i perioder då omständigheterna i övrigt blir mer harmoniska. Förekommande är också en förtvivlad upptrappning när de vet att de kommer att åka fast, som om de vill få ut så många dåd som de någonsin hinner med.

Så visst är de kallhamrade på ett sätt, de flesta människor har ju inte lust att döda främlingar eller främlingar av en viss kategori (som prostituerade eller kvinnor av viss utseendetyp). Men jag har svårt att se att de skulle ha ett svagare känsloliv än genomsnittet, jag lutar åt motsatsen.

Nu börjas det igen:
http://www.telegraph.co.uk/news/2017...irmed-genuine/

Hur betraktas författaren Glenn L Andersson bland andra Ripperologer? Han tror tydligen att Jörgen Gustafsson och andra kan hitta sanningen i olösta brottsfall med övernaturlig förmåga.

Utomlands torde Andersson inte alls vara känd, efterson hans bok inte kommit ut på engelska. Inom Sverige har han blamerat sig genom sin aktiva medverkan, som moderator och inofficiell talesman, i den notoriska hemsidan SvenskaMord, som sysslade med nidskriverier om diverse brottslingar, och rena personförföljelserna mot f d medlemmar. Grundarna av denna sida finns alla uthängda med namn och personnummer, och dessa upprepade outningar ledde till att SvenskaMord fick lägga ner verksamheten.

Inofficiell talesman har jag aldrig varit. Jag var en tid med i sidan, men tappade fort intresset på grund av att sidan spårade ur. Medmoderator var jag endast en kortare tid och mest som passiv sådan eftersom jag egentligen inte hade tid - och det var enbart för att den behövde extrahjälp eftersom strukturen skulle läggas om med helt ny uppläggning. Forumet som jag minns det dock hade mer seriös karaktär i starten. Längre fram minns jag mest internt käbbel mellan moderatorerna och den gick i en riktning jag inte kände igen mig i. jag hade själv inget som helst inflytande över sidan utan den styrdes av andra personer. När sidan väl lades ner, så var den redan historia för mig sedan en lång tid tillbaka. Även om jag personligen inte var inblandad i den senare tidens tvivelaktiga uthängning av andra personer med namn och personnummer etc så ångrar jag väl idag att jag inte lämnade den ännu tidigare än jag faktiskt gjorde och det får jag ta på mig som rent oförstånd men alla har vi våra skelett i garderoben. Men det är många år sedan nu och jag hade nästan lyckats förtränga det.

jag är mycket väl känd av mina engelska kollegor i facket eftersom jag känner dem privat och har deltagit i flera Conventions - jag bodde också i England i ett och ett halvt år. Men det är helt riktigt att min bok inte är utgiven i England eller USA eftersom det inte var syftet. Syftet var att skriva ett större övergripande standardverk för just den svenska publiken och den svenska marknaden, eftersom det saknades ett mer omfattande och uppdaterat sådant medan den utländska marknaden redan drunknade i mer eller mindre seriösa böcker i ämnet.

Jag är faktiskt inte ensam bland Ripperologer (och heller inte bland en del poliser, för den delen) att ha en viss tro på psychic mediums och att de kan vara till viss hjälp i en del brottsutredningar där inget annat fungerar - och det står jag för.
Däremot har jag ingen tro på att man juridiskt kan lösa ett brottsfall med de metoderna eftersom de inte kan fungera som bevis i rättssak. Det handlar i så fall mer om att försöka räta ut frågetecken om vad som hände på ett rent personligt plan för anhöriga etc. Men som jag ser det kan man aldrig lösa ett mord med den här metoden såvida inte ett mediums uppgifter kan stödjas av annan information från vittnen, brottsplats etc. som icke tidigare varit officiellt känt.

Vad gäller Jack the Ripper så har det gjorts försök med psychic mediums, vilket naturligtvis är ett lika hopplöst som naivt företag, eftersom så mycket fakta om fallet redan är kända att det aldrig går att kontrollera om ett mediums utsagor är baserade på något hen har läst (vilket är nästan omöjligt att undvika) eller deras så kallade förmågor. Att ett sådant försök skulle bli både fruktlöst och patetiskt krävde knappast någon Menza-kapacitet att räkna ut. Man kunde lika gärna ha hyrt in Karsten Torebjer.

I övrigt tänker jag inte gå in på någon diskussion om det paranormalas vara eller icke vara eftersom det tillhör den personliga sfären och är helt ovidkommande för de brottsfall jag jobbat med, och inte minst Jack the Ripper. Den typen av diskussioner deltog jag i för många år sedan och någonting jag har lärt mig under de debatterna är att ingen sida i den diskussionen någonsin kan övertyga den andra. Därmed är de över för min del och är i övrigt helt irrelevanta för min egen forskning om utvalda brottsfall då jag endast utgår från traditionellt polisiärt material och traditionellt polisarbete.

Tja det är samma gamla vanliga visa.
Vad man äntligen lyckats fastställa - och det är i sig intressant eftersom det länge var en av stridsfrågorna gällande dagboken - är att dagboken är ett äkta tidsdokument från den aktuella perioden. Vissa menade ju att det var en modern förfalskning men skriven på viktorianskt papper (eller rättare sagt ett album).

De nya rönen bevisar dock endast att den narkotiskt beroende Maybrick sannolikt skrev dagboken ifråga, men den bevisar inte att han för den skull skulle vara Jack the Ripper. Under tidsepoken var det inte ovanligt att det författades morbida dokument av det här slaget (vilket de hundratals mer eller mindre grova och sinnesrubbade brev undertecknade mördaren som helt vanligt folk och även kvinnor sände till polis, tidningar och privatpersoner). Dagbokens stora problem är alltjämt att den inte innehåller någon som helst information som författaren inte kan ha erhållit via pressen. Den innehåller till och med ett par felaktigheter som i sig bryter mot de fakta som förekommer i polisutredningarna vilket ytterligare sår tvivel kring tesen att författaren personlig information som ingen annan hade.

Mest troligt är att Jack the Ripper var en person som inte ens fanns med bland någon av de kända misstänkta. Chansen finns att han kan ha förekommit i konstaplarnas noteringsböcker från förhör och intervjuer som idag har gallrats bort och försvunnit.

Att Patricia Cornwell dessutom återigen är igång och inte räds att spendera ännu fler miljoner på att jaga en hopplös gärningsman torde väl inte förvåna någon.
Någon här nämnde "tunnelseende" i sin beskrivning av hennes bok "Case Closed" och det är ett passande omdöme. Jag skulle vilja tillfoga arrogant och naivt. Kombinerat med extremt dålig faktaresearch - hon erkände dessutom i bokens början att hon medvetet valt att inte läsa något om Jack the Ripper som tidigare utgivits, vilket också förklarar ett antal faktafel i hennes undersökningar.

Jag ska inte trötta ut folk här med att ånyo rada upp alla de ändlösa problem som involverar hennes hetsjakt på Sickert - de flesta argument finns i min bok, och hennes teorier har dessutom mycket ingående och framgångsrikt bemötts av flera av mina kollegor.

Jag tror det är History Chanel som kör nu en TV-serie som tar upp Jack the Ripper vem det kan vara.

Serien heter American Ripper.

Någon som har sett den?

Nej, och har dessvärre inte History Channel. Om jag inte minns fel försöker den göra en koppling mellan jack the Ripper och den amerikanske seriemördaren H.H. Holmes, vilket naturligtvis är svårt att tänka sig med tanke på att H.H. Holmes metoder och drivkrafter var totalt annorlunda från Uppskärarens. De flesta av mina forna kollegor debunkar den här teorin och med rätta. Men verkar vara spännande att se på ändå.

Tack för ditt svar, är inte så insatt i detta fascinerande ämne men tycker alla nya teorier kan vara av intresse, därför nämnde jag om American Ripper.