Varför går det inte dö i drömmar?

Jag var för väldigt länge sen sjuk i anorexi, o då drömde jag att jag dog o vad som hände efter det.

Jag drömde en gång om efter att jag dött.Men drömmen började med att jag dog. När jag var död, stod jag en bit ifrån min kropp, och två stora lejon kom o släpade bort kroppen.HJag minns att jag i drömmen var otroligt sugen på blåbärspaj, men kunde inte käka, eftersom jag var död. Sen befann jag mig bland mina klasskamrater i skolan. Jag gick omkring bland allesammans o såg hur kul dom hade o kände att jag saknade dom. Jag försökte prata med dom, men ingen kunde höra mig. Sen befann jag mig plötsligt bland min familj o de grät för att jag var död.Jag kände mig så ledsen o frusterad, de såg inte att jag stod mitt bland dom. Sen byttes scenen, och jag höll ett barn i min famn. Det var mitt barn (jag har inga barn i verkligheten) och den kärleken jag kände för det barnet var obeskrivlig. Sen försvann barnet o jag stod ensam i tomma intet. Jag grät o grät o önskade att jag levde, det fanns ingen jag hellre skulle vilja, för jag ville inte gå miste om allt det där. O då vaknade jag.

den drömmen förändrade nästan mitt liv. efter den bestämde jag mig för att bli frisk,och har ätit väldigt mkt blåbärspaj de senaste åren.

Sen kom det upp som en spelmeny där det stod Game Over, och det var då jag vaknade.

Som rubriken säger jag vaknar alltid sekunden innan jag ska dö i en dröm om jag faller från en höjd till exempel vaknar jag sekunden innan jag träffar marken, har även kompisar som sagt att det är samma sak för dom. så undrar egentligen bara om någon känner igen sig hur är det har du dött i någon dröm?

Jag har drömt om att jag dör, flera gånger. Oavsett om döden varit våldsam eller stillsam, har den känts som det stilla slocknandet av en ljuslåga, som ett slags inre hopsjunkande, där man en gång för alla andas ut och ger upp. Någon gång har det följts av en epilog, då jag vaknat upp "flera tusen år senare" in i en ny existens, som efter en lång Törnrosasömn.