Detta med känslor

"Ursprungligen postat av Synergy
Det är självklart det finns folk som gillar mina egenskaper. Saken är bara den att komma så långt med en människa att denne kunnat börja lära känna mig.

Jag känner att det är nästintill hopplöst irl. Kan knappt ens hålla upp en konversation med en granne utan att jag börjar känna mig förbannad på både det ena och det andra.

Är inte det minsta charmig med främmande tjejer. Är bara dryg, uttråkad, apatisk och riktigt vilsen.

Jag och tjejen måste känna varandra först innan jag kan slappna av och börja tycka om henne."


Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver.Verkar som vissa helt enkelt har det och andra inte.

Såg att någon även nämnde att internet säkert passar bra då.
Nej, det är fan samma sak där.

Dessutom brukar det ta ett ganska bra tag innan man kan slappna av.

det är från tråden som stängdes det citatet

Japp, internet är schysst om man saknar den sociala förmågan. Man lär sig den på nytt. I somras var jag på gång på allvar. Från ingen tjej i mitt liv till flera tjejer på en månad bara av att faktiskt vara mer öppen.

Den gnistan och det jag uppnådde då förlorade jag i början av hösten och nu är jag på ruta ett igen

Hos mig måste det vara något som ligger långt inne i huvudet. Ungefär som Morgan Freeman säger i "Nyckeln till Frihet" att när man suttit bakom fängelsemurarna i så många år börjar man till slut älska dem och aldrig vilja komma ut igen.

Har du inga kompisar alls?

Jodå, jag har många kompisar.
Det är just biten med det motsatta könet som jag är dålig på till viss del.