Citat:
Ursprungligen postat av
PR400
Nej jag frstr att du inte vill anvnda nazist symboler vid era mten.
Hur skulle det se ut? Era riktiga politiska lrdom? Hets mot folkgrupp?
Den palestinska flaggan med ett hakkors?
En kvarleva frn nazisten Amin al-Husseini? Som odlade kontakter med antisemiter i Europa i brjan p 1930-talet.
Europeisk antijudisk propaganda versattes till arabiska och spred Adolf Hitlers lra som sedan spreds av denne Amin al-Husseini.
England efter frsta vrldskriget tog hnsyn till Palestina-arabernas oro och begrnsade den judiska invandringen och jorduppkpen.
Trots det anlades under 1920-talet allt fler judiska bosttningar 1/3 av landomrdena var innan 1930 talet judiska bosttningar. .
Var har du ftt dina 7% ifrn? Judarna hamnade i majoritet i omrdet under andra vrldskriget.
De blomstrande omrdena du beskriver var ken och trskomrden. Araberna r av naturen lata och ville inte lgga ner ngot arbete p dessa omrden.
Jag vet inte vilka nazist-arabiska tidskrifter du lser men du verkar lttpverkad.
Direkt efter utropandet av staten Israel anflls de av nazist inspirerande arabiska grannlnderna Egypten, Irak, Jordan, Libanon och Syrien.
Och Araberna frlorade bde kriget och landyta.
Ska man grta ver det? N!
Du har inte svarat p varfr nazist palestinier kte runt hr i sverige och hurrade och flaggade nr 1400 kvinnor, barn ungdomar blev lemlstade vldtagna mrdade och bortfrda?
r det ngot som du r stolt ver?
Jag brukar frsvara araber med att de r ca 600 r efter vriga vrlden i frstnd och utveckling pga deras religion men det finns grnser.
Du snackar bara en massa goja dr du blandar ihop dina perversa fantasier med faktiska hndelser. Vilket indikerar att du inte kan ett skit om denna konflikt.
1922 var frsta folkrkningen, d var det 11% judar. 6-7% som jag skrev har jag ftt frn Benny Morris bok: The Birth of the Palestinian Refugee Problem Revisited. Sida 18,
Arab Palestine in 1947 remained essentially a peasant society. About half the Arab land was owned by small proprietors and much of the rest - worked by tenant farmers - was held by big landowners, who lived in the towns, many in Lebanon, Egypt or Syria. (About 50 per cent of Palestine's land mass - most of it in the Negev - was state land while
Zionist organisations and individual Jews owned 6-7 per cent.)
By the end of 1947 there were one and a quarter million Arabs (about 1.1 million Muslims and 150,000 Christians), 65-70 per cent of them living in some 800-850 villages; about 30 per cent lived in cities and towns. Some 70,000 beduin were concentrated mostly in the northern Negev, their number steadily decreasing as they settled in villages and towns. While the vast majority of the labour force were village dwelling fellahin, a substantial number of town dwellers also worked in agriculture.
Morris skriver ven p sida 50 om hur sionisterna flera r innan kriget, ville etniskt rensa Palestina fr att gra plats t sin framtida etnonationalistiska stat. Deras agenda var etnisk rensning, det r ingen hemlighet
Jag citerar
the 'government' of the Yishuv - discussed transfer. On 7 June 1938, proposing Zionist policy guidelines, Ben-Gurion declared: 'The Jewish State will discuss with the neighbouring Arab states the matter of voluntarily transferring Arab tenant-farmers, labourers and peasants from the Jewish state to the neighbouring Arab states.' (As was his wont, Ben-Gurion at the same time endorsed complete equality and civil rights for the Arabs
living in the Jewish State; some executive members may have regarded this as for-the-record lip service and posturing for posterity.) Five days later Ben-Gurion laid his cards baldly on the table:
I support compulsory transfer. I don't see in it anything immoral.' Ussishkin followed suit: there was nothing immoral about transferring 60,000 Arab families.