Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

De vitnessmål som finns säger att flickan fick en enda spruta. Den var 5 ml stor.
Den minsta teoretiska volym som krävdes för att ta livet av henne var 4 gånger så stor.

Därmed kan hon inte ha fått en injektion som gav upphov till det värde RMV fick fram från läkaren.

Antingen har hon fått mer efter att kroppen lämnade vårdsalen eller så är mätvärdet fel.
Är det alternativ 1 så är det helt omöjligt att säga av vem eller när.
Alternatvi 2 kan vi inte heller säga nått om eftersom RMV inte lämnade nått bevismatrial kvar

Nä barnet kunde inte ha överlevt. Det hade inte förmåga att syresätta sig självt vilket var skälet till att hon las i respirator när hon återkom till sjukhuset. Skulle hon ha haft höga halter av tiopental i kroppen då så hade hon också dött då.

Absolut. Jag skulle vara mycket trygg med det.
Jag skulle vara ännu lugnare att anförtro mina barn åt henne.
hon är och förblir en av landets skickligaste läkare och jag vill att mina barn ska få den bästa tänkbara vården.

Jag tycker lakaren verkar duktig o samvetsgrann.
Men jag undrar vad du bygger detta pastaende pa, att hon skulle vara en av de skickligaste I landet?

Det bygger jag på vilken roll hon hade och var hon hade den plus att jag har läkarbekanta som har jobbat med henne och deras omdömmen väger naturligtvis tungt.

Jag har en viss tendens till att lita på folk som har räddat livet på mig

Det är väl framförallt ni som misstänker henne för brott som hävdar att hon är skicklig, på gränsen till trollkunnig närmast. Hon har inte bara lyckats förvandla en gul vätska till en klar, genomskinlig lösning utan hon har dessutom lyckats få in vätskan i en spruta som är fyra gånger större på insidan än på utsidan. Gör om det om du kan.

Om det verkligen stämmer att polis/åklagare i samband med inledande förhör anklagat läkaren för att ha förgiftat barnet med natriumklorid (en såvitt jag känner till helt genomskinlig vätska) så förefaller det uppenbart att den inledande tesen byggde på uppgifter att barnet mördats medelst en genomskinlig vätska. Därefter handlar det om prestige och politik. Vätskan blev en tiopentallösning, färgen kunde man säkert ha misstagit sig på. Likaså sprutans storlek. Åklagaren trodde att han var skicklig etc. etc. Men framförallt skulle semiaktiv dödshjälp en gång för alla brännmärkas. Hade åklagarsidan bestått av annat än en samling pärlhönor hade man väntat på ett lämpligare fall att föra sin sak. Men nu blev det som det blev och för en utomstående är njutningen av dessa kompletta idioters monumentala fiasko så pass stor att den nästan är värd den bitterhet och sorg man delar med läkaren.

Plus att du glömmer att hon under barnets sista dag var under uppfattning att barnet skulle obduceras.

Hade hon velat ta livet av flickan så hade hon kunnat göra det utan att det hade funits minsta lilla spår för någon att upptäcka i efterhand.

Del 1

SAMMANFATTNING, DEL 1-3 (DEL 1 NEDAN)



Tror att det är dags för en liten sammanfattning av det som anfördes mot läkaren, motiveringen till den friande domen och vad som anförts som i denna tråd anförts som argument utöver tingsrättens motiveringar i den friande domen.

Det som anförts för att fälla läkaren för antingen dråp eller försök till dråp (den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp tillkom efter att rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörland lanserat den teoretiska möjligheten att babyn kan ha dött av morfinöverdosen eller något annat som inträffade samtidigt med att den massiva tiopentalöverdosen tillfördes babyn) är sammanfattningsvis fäljande:

● Att svenska RMV, som var ackrediterat för att fastställa förekomst av tiopental, uppmätt en tiopentalhalt på ca 2000 mikrogram/gram i det provmaterial som plockades ut från babyn.

● Att finska RMV, som var ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental, med en annan metod också kommit fram på en tiopentalhalt om ca 2000 mikrogram/gram.

● Att rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörland kommit fram till att den uppmätta halten förefaller riktig både i sin rapport och senare i rätten. Jag saxar följande referat av Mörland ur domens bilagedel (notera att försvarsvittnet Olof Beck bara kritiserat svenska RMV:s mätprocedurer och inte det ackrediterade labbet i Finland):

”RMV fann 20 μg fenobarbital per g blod. Metoderna fungerade bra för det analysområdet och koncentrationen ligger inom det område som man önskar uppnå med terapi. Medan Linnéa levde fann man fenobarbital i hennes blod. Man tog även flera prover efter det att man hade slutat att ge henne fenobarbital. Att man fann 20 μg/g blod i blodprovet stämmer rimligen väl med det resultatet. Ungefär 16 timmar före döden var koncentrationen 127 mikromol/l och vid döden 86 mikromol/l. Det är en acceptabel överensstämmelse. Genom att undersöka fenobarbitalet får man ett bra sammanhang mellan värdena in vivo och post mortem som tyder på att det inte rör sig om grova spädningsfel. Det har hävdats att det kunde ha skett en tillblandning av fettsubstans. Det har också varit frågor om att utspädningen kan ha gjort att koncentrationen varit på avvägar. Den kvantitativa osäkerheten ligger på 25-30 procent. En fettillsats kan man utesluta. Om en tredjedel av provet hade varit fett hade man haft en helt annan koncentration.

Han har tagit del av Olof Becks kritik mot RMV. Enligt Jörg Mörland betvivlar Olof Beck dock egentligen inte identiteten utan han är osäker på kvantiteten. Olof Beck har strängt talat rätt. Han vill dock tillägga att provet också är analyserat i Finland. Kromatogrammen från RMV visar mycket fettsyror i blodprovet. Det är dock vanligt i postmortala blodprover. Vävnad går i upplösning kort tid efter att man dör och flera substanser uppstår då i helt andra mängder. Att det innehåller sönderfallna fettceller tror han inte betyder mycket för analysresultatet. Tiopental är fettlösligt, men det finns andra komponenter i blodet som konkurrerar med fettet att ta tag i tiopentalet. Han tycker att resultatet kan läggas till grund för bedömningen utan att det tillför en väsentlig osäkerhet.

Han har i sin bedömning beaktat ett eventuellt bruk av tiopental den 11 och 12 september. Man kan inte förvänta sig inte att det tiopentalet funnits kvar, då det har en halveringstid på tio timmar. En farmakologisk grundregel säger att tiopentalet är borta efter fyra gånger halveringstiden, dvs. efter två dygn. Det finns en studie som visar att halveringstiden kan vara upp till 70 timmar hos små barn som har andningsproblem. Då kunde tiopentalet ha funnits kvar. Man får tro att doserna var terapeutiska. Ett vittne har nämnt 30 mg/kilo. Han vill tro att relativt lite då finns kvar, kanske 1,5 μg/g blod. Om flera doser gavs hamnar man kanske på 10 μg/g blod men inte 2 000 μg/g. Den 19 september var mycket närmare dödstillfället. Han räknar med att det, om en dos har getts, rör sig om 30 mg/kilo även här. Det kan vara situationer då det är korrekt att ge en sådan hög dos. Om det gavs en sådan dos och Linnéa hade dålig halveringstid kan koncentrationen vara högre än 10 μg/g blod, men inte så mycket högre än 15 μg/g blod.

Han drar samma slutsats idag som han har dragit tidigare.”

● Att den åtalade läkaren uppgett att hon haft en 10 ml spruta med tiopental (250 mg tiopental, alltså) på sjuksalen men destruerat den oanvänd efter att babyn dött. Att hon själv uppger att hon destruerat den tiopentalspruta som är den enda realistiska förklaringen till en uppmätt tiopentalhalt på 2000 mikrogram/gram (om man nu inte totalt skall underkänna det mätvärdet) binder henne vid brottet till skillnad från morfinöverdosen som ingen speciell person kan knytas till.


Sedan har vi tingsrättens argument för att fria trots vad svenska RMV, finska RMV och rättens oberoende expert Mörland sagt. Hur man skall kunna förklara en jättedos tiopental i samband med döden med något annat än att läkaren givit den, om man nu godkänner Mörlands och RMV:s slutsats om en jättedos i samband med döden, när hon påstår att hon destruerat 10 ml-sprutan oanvänd går man inte in på (vilket i och för sig är förståeligt om man vill skriva ihop en friande dom vars resonemang ger ett någorlunda trovärdigt intryck).

Tingsrättens argument för att fria läkaren ser alltså sammanfattningsvis ut enligt följande:

● Försvarsvittnet Olof Becks kritik mot svenska RMV:s labbprocedurer innebär att alltför stor osäkerhet råder beträffande mätvärdet för tiopental om 2000 mikrogram/gram som svenska RMV kom fram till.

● Eftersom det provmaterial finska RMV mätte på var spätt 10 ggr hos svenska RMV, vars labbprocedurer Olof Beck starkt kritiserat, så drabbar Olof Becks kritik även finska RMV vad beträffar möjligt spädningsfel. Eftersom fenobarbitalhalten, som mätts kort innan babyn dog samt på det ospädda provet och därför kunde avslöja eventuellt spädningsfel, hamnade under utskriftsgränsen hos finska RMV så indikerar detta att ett massivt spädningsfel kan ha skett. (Jag har som sagt i flera hundra inlägg påpekat att detta var det förväntade resultatet eftersom det provmaterial finska RMV fick var spätt 10 ggr och att det maximala spädningfelet vara 5,26 ggr vilket inte räcker för att komma ner i Mörlands maximala kvarvarande tiopentalhalt om ca 15 μg/g.)

● Ingen påstod sig i tingsrätten ha sett någon injektion som verkar ha varit tiopental i samband med döden. [I polisförhören uppgav sig två släktingar till babyn ha sett att babyn fick en injektion i samband med döden. Väl i tingsrätten blev de dock väldigt svävande på målet. Min egen gissning är att denna omsvängning bottnade i att föräldrarna upprepade gånger frågat personalen om babyn inte kunde få något mer (mot andnöden) och att detta var anledningen till att de i polisförhören underlät att berätta att de sett en injektion i samband med döden. De hade sannolikt efter att de gjort anmälan p g a de frågor poliserna ställde dragit slutsatsen att det kunde vara något skumt med den sista injektionen babyn fick. Notera i detta sammanhang att läkaren enligt uppgifterna i polisförhören faktiskt skall ha sagt att denna injektion eventuellt skulle kunna ta kål på babyn. Och om det var något skumt med denna sista injektion skulle de, eftersom de indirekt godkänt den (s k konkludent handlande), kunna anklagas för någon slags delaktighet, speciellt i ljuset av deras tidigare vädjanden om att babyn skulle få något mer. Att deras uppsåt inte var att ta kål på babyn indikeras dock tydligt av det faktum att pappan blev så arg att han gick ur mötesrummet när man tidigare försökt övertala honom att ”avveckla” babyn med motiveringen att babyn var hjärnskadad. Pappans reaktion var förståelig då han vuxit upp med en hjärnskadad bror och kanske därför upplevde det hela som det då skulle vara legitimt att även avliva hans hjärnskadade bror. Föräldrarna skall dock ha gett med sig och gått med på att babyn ”avvecklades” när man visade en röntgenbild som avslöjade att 80 % av hjärnan var borta och accepterat en argumentation som verkar ha gått ut på att babyn i princip var hjärndöd. Att en del patienter som kunnat ge upphov till liknande röntgenplåtar kunnat uppvisa en IQ på 75 antar jag att ingen talade om för föräldrarna, se denna Aftonbladet-artikel om en fransk statstjänsteman med en hjärna som såg ungefär likadan ut:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11143991.ab . ]


Sedan har det utöver tingsrättens argument i denna tråd och i media förekommit diverse andra argument, som att t ex någon slags fantastisk anrikning av tiopental (ännu oklart hur, inga hänvisningar görs till hur tiopental tidigare visat sig anrikas i lårfett och i vilken grad i så fall). Vi kan dock notera att tingsrätten inte tordes använda sig av sådana resonemang i tingsrätten och att Mörland avfärdade sådana här teorier.

Det borde var lätt att förstå varför tingsrätten inte tordes använda sig av något slags fettkontaminationsargument. Eftersom det även enligt försvaret fanns mer än dubbelt så mycket fett som blod i babyn så skulle tiopentalhalten i fettet även om ALLT tiopental skulle ha hamnat i fettet bara bli mindre än hälften jämfört med URSPRUNGLIGEN i blodet. Detta är alltså den teoretiska, matematiska utgångspunkten för alla eventuella beräkningar på hur höga tiopentalkoncentrationer man skulle kunna uppnå i fettet med hjälp av mindre, ”lagliga” tiopentalinjektioner. Eventuell fettkontamination torde således snarare sänka än höja tiopentalvärdet i provmaterialet, liksom all övrig kontamination.



FORTS NEDAN

Del 2



Så utgångsläget skulle alltså vara att man till att börja med skulle börja behöva kompensera upp tiopentalhalten i fett till mer än det dubbla jämfört med det teoretiska utgångsläget. Sedan skulle man behöva hitta någon slags vetenskapliga studier på hur tiopental kan koncentreras till fett i vissa delar av kroppen och i vilken grad tiopentalet kan koncentreras dit, och speciellt då till lårfettet. Och den här typen av studier har man vare sig i domen eller här i tråden lyckats presentera. Det man kunnat klämma fram är i princip diverse jämförelsesiffror på hur mycket tiopental som efter ett tag finns i fettet generellt jämfört med i blodet. Och dessa siffror säger ju i stort sett ingenting eftersom tiopentalet i regel försvinner nästan direkt ur blodet ut i övriga kroppen, bl a då till kroppsfettet. Det naturliga blir då naturligtvis att tiopentalkoncentrationen i blodet efter ett tag blir bra mycket lägre än i fettet. Men detta säger ju ingenting om hur man eventuellt på något konstigt sätt skulle kunna få tiopentalhalterna i fettet att överträffa de tiopentalhalter man precis alldeles i början hade i blodet.

Så man har alltså av förståeliga skäl inte tordats anföra diverse fettkontaminationsargument i domen. Eftersom även försvarets vittne Per-Arne Lönnqvist, professor och överläkare i barnanestesi och barnintensivvård vid Karolinska sjukhuset och kollega till till den åtalade läkaren i 2 år, inte angett en lägre fettandel än 12,5 % var väl förutsättningarna för att kunna förklara högre tiopentalhalter, typ 2000 mikrogram/gram från start tämligen dåliga. Så här skall Lönnqvist ha uttalat sig enligt domens bilagor:

”Hon vägde 3,5 kilo och bestod sannolikt av ungefär 12,5 procent fett. Det skulle ge c:a 425 gram fettväv.”

Eftersom babyn skall ha innehållit ca 2 dl blod, d v s ca 200 g blod, så innebär detta att babyn innehöll mer än dubbelt så mycket fett som blod enligt försvarsvittnet Lönnqvists vittnesmål. Så även om i stort sett ALLT tiopental skulle ha hamnat i fettet och inget skulle återfinnas i övriga delar av kroppen (vilket tydligen inte verkar vara fallet) så skulle alltså tiopentalhalten i fettet bli bara hälften jämfört med ursprungligen i blodet. (Tidigare i tråden har läkaren Sikhander försökt blanda bort korten för läsaren genom att låtsas som att den drastiskt högre halt av tiopental jämfört med i blodet som man efter ett tag får eftersom så gott som allt tiopental efter ett tag försvinner från blodet ut i övriga kroppen innebär någon slags fantastisk anrikningsprocess där tiopentalet liksom av sig själv mångfaldigar sig till fantastiska koncentrationer i fettet.)

Ingen har heller vare sig i domen eller i denna tråd redovisat några forskningsrön eller liknande som säger att tiopental ens ibland brukar ansamlas i drastiskt högre koncentrationer i vissa delar av fettet. Och man har speciellt inte redovisat några forskningsrön som säger att tiopental brukar ansamlas i drastiskt högre koncentrationer i lårfett (provmaterial togs i låret). Den naturliga slutsatsen av detta är att man precis som Sikhander enbart är ute efter att blanda bort korten med villospår och försöka få det att låta som att den finns någon slags fantastisk osäkerhet om mätvärdet p g a fettkontamination.

Vi kan dock som sagt notera att tingsrätten inte torde använda sig av den här typen av argument för att blanda bort korten. Orsaken var antagligen att denna blanda bort korten-variant mer sannolikt skulle riskera att upptäckas. Det är lättare att inse att fettkoncentrationen snarare bör bli lägre än högre även om ALLT provmaterial skulle bestå av fett (i stället för av blod där tiopentalet ännu inte hunnit gå ut i kroppen) än att erinra sig upplysningen att finska RMV mätte fenobarbitalhalt på ett prov som spätts 10 ggr och därav dra slutsatsen att det naturliga var just att fenobarbitalhalten skulle hamna under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Och att sedan dessutom inse att det maximala spädningsfelet var 5,26 ggr krävde sedan ytterligare ett tankesteg även om själva uträkningen av detta är mycket enkel, vilket jag bl a visat här:

(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Enda möjliga haken med den här uträkningen av det maximala, teoretiska spädningsfelet är väl att finska RMV enligt Bustopher också spädde 5 ggr till, precis som svenska RMV gjorde, och att mätapparaturen hos finska RMV inte automatiskt korrigerade för detta. Denna formulering i domen verkar dock eventuellt ge för handen att de genererade mätvärdena i Finland korrigerades automatiskt för eventuella extraspädningar:

”Resultatet från Finland var 210 μg, vilket får multipliceras med tio då blodet var spätt.”

Men om det nu inte skedde någon automatisk korrigering i finska RMV:s mätapparatur för extraspädningen om 5 ggr så innebär detta att man inte kan räkna ut det maximala, teoretiska spädningsfelet som tidigare (vilket gav ett maximalt, teoretiskt spädningsfel på 5,26 ggr).

I och för sig borde kanske ett rimlighetsresonemang kunna ge för handen att det maximala, teoretiska spädningsfelet inte är speciellt viktigt om man själv vill bilda sig en uppfattning om vad som hänt. Bustopher påpekade ju häromdagen att den här typen av spädningar inte borde vara speciellt svårt för ett labb typ svenska RMV. Det framstår väl mellan tummen och pekfingret inte speciellt sannolikt att svenska RMV spätt så värst mycket fel även om Olof Beck inte tycker att de dokumenterat sina procedurer tillräckligt noga i det avseendet. Frågan är väl också vilket värde Olof Becks synpunkter har utanför det område som handlar om vetenskapliga artiklar och avhandlingar. Man tillämpar ju sannolikt inte några strikt vetenskapliga procedurer när bilister får blåsa i ballongen eller får lämna blodprov. Ändå ifrågasätts inte bevisvärdet. Notera också att det här var första gången i svensk rättshistoria en tingsrätt underkänt ett utlåtande från RMV.

Men om vi ändå skall försöka räkna på det teoretiska, maximala spädningsfelet, trots ytterligare en spädning om 5 ggr som finska RMV:s maskin eventuellt inte kompenserade automatiskt för så får man väl lov att resonera enligt nedanstående.

1. Vi utgår ifrån att det ackrediterade labbet i Finland har haft en korrekt spädningsprocedur. Eftersom försvaret och och dess inhyrde expert Olof Beck inte riktat någon kritik mot finska RMV är väl det ett rimligt rättsligt resonemang.

2. Spädningen 5 ggr blir alltså fast medan svenska RMV:s spädning får antas variera i spannet ingen spädning alls (rätt osannolikt) till 10 ggr (spädningar mer än 10 ggr ger ett underdrivet mätvärde och är därför rätt ointressanta i det här sammanhanget).

3. Detta ger ett möjligt minsta odetekterat fenobarbitalvärde av följande storlek: 19 / 10 / 5 = 0,38 µg/g. Har man spätt för mycket och kommer ner på, låt säga, 0,379 µg/g eller lägre så är detta alltså inte relevant för då är man inne på det område där mätvärdet börjar underdrivas p g a spädningen i stället för tvärtom. Det som är intressant är alltså de fall där man spätt för litet men ändå hamnar under detektionsgränsen 10 µg/g. Detta innebär också att ju närmare eventuella spädningsfel hamnar det minsta möjliga odetekterade fenobarbitalvärdet desto mer ointressant är det. Det vi är intresserade av är största möjliga odetekterade fenobarbitalvärde.

4. Det fall som ger störst överdrift av mätvärdet är det fall där man i princip inte spätt något alls i Sverige (vilket i och för sig förefaller väldigt osannolikt, men det är ju en annan sak). Det innebär alltså att det då i princip bara blir fråga om finska RMV:s spädning om 5 ggr. Halten i provmaterialet skall alltså vara 0,38 µg/g men vid det maximala spädningsfelet är alltså halten 10 ggr så stor, alltså 3,8 µg/g. Denna halt ligger alltså under utskriftsgränsen 10 µg/g. Det innebär alltså att hela det möjliga spädningsfelet på 10 ggr som svenska RMV teoretiskt kan ha gjort sig skyldigt till kan gå odetekterat om finska RMV själva dessutom spätt 5 ggr. Om finnarna inte spätt något själva kan man däremot inte utnyttja hela det potentiella spädningsfelet i Sverige eftersom man med en viss liten spädning kommer upp i detektionsgränsen 10 µg/g. Och då blir alltså det maximala, teoretiska odetekterade spädningsfelet 5,26 ggr. Om finnarna däremot själva spätt 5 ggr så hamnar man även med maximalt spädningsfel i Sverige och en fenobarbitalhalt på 3,8 µg/g under detektionagränsen 10 µg/g och kan således utnyttja hela det teoretiska spädningsfelet 10 ggr (vilket då alltså skulle innebära att svenska RMV inte spätt något alls).

5. Med ett maximalt, teoretiskt spädningsfel om 10 ggr i stället för 5,26 ggr får vi maximalt skala ner den uppmätta halten 2000 µg/g (eller 2100 µg/g om vi skall vara petiga). Vi får då alltså 2000 / 10 = 200 µg/g i stället för 2000 / 5,26 ≈ 380 µg/g. Skillnaden mot de 15 µg/g som rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörland anser kunna förklaras av eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA injektioner blir då aningen mindre drastisk men ändå högst påtaglig. Och detta är som sagt något som tingsrätten mörkat i sin dom.


Punkterna 1-5 ovan var väl en mer omständlig variant av slutet av Bustophers inlägg, se nedan, ovan där han konstaterar att tiopentalhalten i det provmaterial finska RMV fick måste ha varit minst 210 µg/g. Notera också att Bustopher påpekar att spädning av sådana här prov knappast är ”rocket science” för ett labb som svenska RMV. Det är ju alltså inte speciellt sannolikt att svenska RMV spätt så pass mycket fel.


FORTS NEDAN

Del 3






Det förefaller också osannolikt att de läkare som frenetiskt här i tråden gjort gällande att det är fråga om felmätningar och det ena med det tredje inte själva inser vad det var fråga om. De är inga dummerjönsar. Inte heller Kjell-Olof Feldt (möjligen dock hans fru, http://www.dn.se/insidan/mitt-sexbehov-har-klingat-av/ )

Jag tycker heller inte att det verkar fråga om någon slags övernitisk strävan efter rättssäkerhet. Mörland var nog generös så det räckte när han lanserade alternativet att babyn kunde ha dött av något annat ungefär i samma ögonblick som tiopentalet sprutades in. Och att åklagaren p g a detta kompletterade med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp tyder väl på att de i detta avseende var samma andas barn.

Vad det är frågan om för ”läkargänget” i tråden och liknande figurer i mediavärlden är helt enkelt att man tycker att det var rätt att avliva den här bebisen eftersom 80 % av hjärnan var borta och att det generellt är okej att i sådana lägen tumma på regelverket. Detta anser man vara bättre än att skjuta till mer pengar så att man slipper tumma på regelverket.

Anledningen till att man inte varit intresserad av något annat än att försöka desinformera allmänheten och läsare i den här tråden så gott man kunnat är att man helt enkelt tyckt att det varit rätt att avliva den här hjärnskadade babyn. Man struntar också i de konsekvenser det får om sjukvårdspersonal ser att de kan komma undan med nästan vad som helst. Och det beror på att man tar väldigt lätt på om man utsträcker området för vilka patienter man i praktiken får avliva. Uppenbarligen finns det också att döma av inläggen i den här tråden en hel del människor som själva jobbar inom vården som tycker på det här viset och därför frenetiskt kämpat för att få det att framstå som att den här läkaren inte skjutit i den här babyn en massa tiopental. På sätt och vis får man väl dock vara glad för att de på det här visat sina kort. Så nu har vi svart på vitt på att det finns människor som själva jobbar i vården och har hand om patienter och tycker att sjukvårdspersonal skall ha rätt att avliva patienter efter eget godtycke. Mot bakgrund av vad jag skrivit ovan framstår det som sagt inte som speciellt sannolikt att de inte inser vad som hände på sjuksalen där babyn låg. Det sätt på vilket de försökt blanda bort korten och desinformera i tråden visar också att de mycket väl vet vad det var frågan om.

Konsekvensen av att man utsträcker vilka kategorier sjukvårdspersonal medvetet får ta kål på utan att bestraffas blir sannolikt fler fall typ Salme, 93 (som man försökte törsta ihjäl tills dess Salmes familj ingrep):

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab

Något som väl speglar ovannämnda debattörers mentalitet i den här tråden är de här inläggen är där Hamilkar och datja flabbar åt kristen etik i sjukvården:


Hamilkar:

(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11


datja:

(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11


Det här visar väl ungefär mentaliteten hos läkargänget i den här tråden.

PCuri skrev
Och det beror på att man tar väldigt lätt på om man utsträcker området för vilka patienter man i praktiken får avliva. Uppenbarligen finns det också att döma av inläggen i den här tråden en hel del människor som själva jobbar inom vården som tycker på det här viset och därför frenetiskt kämpat för att få det att framstå som att den här läkaren inte skjutit i den här babyn en massa tiopental. På sätt och vis får man väl dock vara glad för att de på det här visat sina kort. Så nu har vi svart på vitt på att det finns människor som själva jobbar i vården och har hand om patienter och tycker att sjukvårdspersonal skall ha rätt att avliva patienter efter eget godtycke.

Dina inlägg är välskrivna PCuri och du närmar dig ett mycket svårt område inom vården.

Hela resonemanget kan avvisas genom ett kort resonemang. Det har inte visats att provet var representativt. Provet kan ha varit kontaminerat med fett - eller nedbrytningsprodukter av fett som innehöll höga halter thiopental. Ett av de avgörande felen som du gör med ditt resonemang är att du förutsätter att thiopentalet skulle vara jämnt fördelat i fettet. Finns egentligen ingen anledning att förutsätta att så var fallet. Därmed faller hela din tankemöda samman som ett korthus. Då har jag inte ens gett mig på vittnesmålen och andra svagheter i bevisningen.

Åklagaren förstod att hans bevisning var otillräcklig och avstod från att överklaga och medgav därmed indirekt att försvaret hade rätt. Du borde göra det samma.