Citat:
Ursprungligen postat av
thensome
Du förstår inte hur det fungerar i vården.
Man får, och ger, morfin till patienter med andnöd om det är nödvändigt.
En patient som är döende skall inte behöva utstå ångest och smärtor, det är grovt oetiskt.
Syftet är inte på något sätt att påskynda döden utan snarare vilken effekt man prioriterar.
En person som kommer in med ett brutet ben som har mycket ont kan få stå ut med suboptimal smärtlindring av rädsla för andningsdepression, säkerheten väger tyngst. En döende människa med andnöd och ångest, då vägen principen att linda tyngst. Beslut i dessa frågor är inget som görs lättvindligt eller av oerfaren personal.
y2c:s poäng är väl att morfin undertrycker andningen. y2c menar antagligen att man först skulle ha testat ett tag hur babyn andades efter att man kopplat bort respiratorn och först därefter börjat med morfinet.
Den här frågan diskuterades dock inte i domen (och mig veterligen heller inte av åklagaren).
Vad man diskuterade i domen var, när det gällde den tekniska biten, hur tillförlitliga svenska RMV:s mätningar var (ganska ointressant egentligen eftersom man hade ungefär samma värde från finska RMV som försvaret inte kritiserat) och spädningen av provmaterialet. Även finska RMV mätte på det spädda materialet. Det som den friande domen stödjer sig på när det gäller den tekniska biten är som sagt att det kan ha varit fråga om något slags spädningsfel på provmaterial finska RMV mätte på. Man låtsas i domen som om det var oväntat att finska RMV hamnade under "utskriftsgränsen" 10 mikrogram/gram för fenobarbital. Halten fenobarbital skulle ha kunnat verifiera att inget spädningsfel skett. Det tingsrätten dock mörkar är att även med maximalt teoretiskt spädningsfel av svenska RMV, d v s att man inte spätt något alls, så landar man ändå på en tiopentalhalt om minst 210 mikrogram/gram, alltså den halt finska RMV mätt upp. Har man inte spätt något alls blir tiopentalhalten på det provmaterial som kom från babyn minst 210 mikrogram/gram. Hade man trots allt spätt litet underdriver siffran 210 mikrogram/gram tiopentalhalten i det ospädda provmaterialet eftersom tiopentalhalten ju blir lägre när man späder.
Anledningen till att tingsrätten inte försökte med varianten 210 mikrogram/gram är att detta inte räcker för att komma ner till de ca 15 mikrogram/gram som man enligt domskälen ansåg kunde förklaras av eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA
tiopentalinjektioner. Därför fick man låtsas som att det inte fanns några begränsningar nedåt i hur stort ett eventuellt spädningsrelaterat mätfel kunde vara. Och tänker man inte efter ordentligt är det faktiskt lätt att gå på det här. Ingen i media har uppmärksammat det här. Jag tänkte inte på det här först heller utan uppmärksammades på det genom en annan postares inlägg. Anledningen till att det var så pass lätt att luras genom att låtsas som om spädningsfelet kunde vara obegränsat är nog att folk inte tänker på att ju mer man späder provmaterialet, desto mer underdrivs halten i det ursprungliga provet när man mäter på det provmaterial som spätts. Så den ursprungliga tiopentalhalten blir aldrig lägre än för det spädda prov man mäter på. Detta är ett väldigt enkelt faktum. Men uppmärksammar man inte folk på detta så upptäcker de inte detta.