Stark eller svag valuta, vilket är egentligen bäst?

Eftersom att definiera begreppet deflation som "fallande priser" innebär att begreppet deflation kommer att användas för två skilda fenomen. Det finns fallande priser på grund av ökad produktion och fallande priser på grund av minskad penningmängd. Att förvirra dem genom att använda ett och samma begrepp för båda hjälper inte. Och i det senare fallet är det ju faktiskt något som deflateras: penningmängden. I det förra är det snarare något som blåses upp: produktionen.

Som du själv skriver:

De är så väsensskilda att det inte hjälper tänkandet att subsumera dem under samma begrepp.

Fantastiskt. Vad gör du åt att 90% av befolkningen använder den andra definitionen?

Sedan undrar jag hur den objektivt överlägsna definitionen av penningmängd lyder? Där är ju inte ens österrikarna överens. Shostak vet jag har en egen.

Uppmanar dem att läsa Mises, Rothbard och Reisman, såklart.

Det måste jag erkänna som en brist i mina kunskaper, Mises Theory of Money and Credit och en hel del annat ligger på läslistan, tyvärr. Men http://mises.org/content/nofed/chart.aspx?series=TMS verkar rimlig.

Enligt Reisman skall Rothbard ha slutat använda de gamla definitionerna i hans senare verk.

Absolut. Alla svenska kronor (och även alla andra valutor) kommer i omlopp genom att de lånas ut. Därför är någon skyldig en krona för varje krona du har i plånboken. Går valutans värde upp är det alltså till nackdel för de som har lån och till fördel för de som har kronor. Går valutans värde ner är det till fördel för de som har lån och till nackdel för de som har kronor.