Citat:
Ursprungligen postat av
mosesjr
Första gången dom träffa på varandra eller visste man om varandras existens sen innan !?
Det var första, och sista, gången deras vägar korsades. BO Torsten bodde tillsammans med sin bror i Ulfstorp, ca 2 mil söder om Nässjö. Ulfstorp ligger närmare Sävsjö, även om det tillhör Nässjö kommun.
Torsten och hans bror var pensionärer. De hade arbetar hårt med skogsbruk i hela sina liv. Gärningspersonerna var vinddrivna existenser; tre av dem var släkt (resande), den fjärde var en alkoholiserad finländare. Ingen av dessa personer hade någonsin haft ett arbete, och de umgicks knappast i samma kretsar som Torsten och hans bror. Torsten och brodern levde f ö stillsamt och för sig själva, även om de för den sakens skull verkligen inte var några enstöringar. De hade ett gott rykte om sig på bygden.
När sällskapet kvaddade sin bil i närheten av Ulfstorp, skickade de iväg den unga kvinnan i sällskapet, C, för att "ragga" skjuts. C träffade Torsten utanför hans hus, förklarade sin situation och frågade om hon fick låna telefonen för att ringa efter en taxi. Det fick hon, men när Torsten fick höra att hon bara skulle till Sävsjö, en mil bort, erbjöd han sig att skjutsa henne i sin bil. Enligt brodern tyckte Torsten det var synd om kvinnan behövde vänta i 30 minuter på taxi för denna korta färd.
Kort efter att Torsten erbjudit sig att köra anlände kvinnans mormor, S, till huset. Hon hade gått för att se efter var C tagit vägen. C presenterade henne för Torsten och hans bror.
Enligt Torstens bror så var det inget tal om att Torsten skulle skjutsa några andra personer utöver C och S. Brodern uppgav vidare att de båda kvinnorna uppträtt ordentligt (den äldre hade bl a utbrustit "Gud välsigne er" när hon fick veta att Torsten ville köra), och det hade inte funnits någon anledning till oro eller misstanke.
Vad som därefter hände vet bara gärningspersonerna och Torsten. Men man vågar väl anta att Torsten fick veta att två ytterligare passagerare skulle plockas upp, först efter att de kört iväg. Torsten, som likt sin bror var känd som snäll och redig, motsatte sig inte detta, trots att han säkerligen kände ett obehag.