Citat:
Instämmer i att den sammantagna bilden av vad Monika utsattes för tyder på en mer komplex situation än en våldsam relation. Trakasserierna kan ha haft sitt ursprung i vilken konflikt som helst.
Men det finns flera intressanta aspekter att begrunda.
Det intressanta är systematiken, intensiteten över tid, hoten som användes (dödshot och hot om polisinblandning), kunskapen som M hade om Roberts brottslighet, hans koppling till E-vägen 25, M:s presumtiva koppling till E-vägen, samt det faktum att hoten och trakasserierna verkar ha upphört i slutet av 90-talet.
Och om M kände Robert, bör hon också ha känt Vinof, som var betydligt närmare henne i ålder än Robert. Vinof var en naturligare kontakt än Robert.
Vinof var dessutom alkoholist, liksom M och Robert.
Jag håller fö med om att telefontrakasserier som får polisen att besöka en viss person, inte låter som något Robert skulle syssla med. Jag har aldrig uppfattat honom som smart och utstuderad.
Jag har uppfatta honom som en enkel, praktisk och jordnära person, både i påverkat och nyktert tillstånd.
Jag har svårt att tänka mig att han skulle hitta på falska anklagelser mot Monika.
Men det finns flera intressanta aspekter att begrunda.
Det intressanta är systematiken, intensiteten över tid, hoten som användes (dödshot och hot om polisinblandning), kunskapen som M hade om Roberts brottslighet, hans koppling till E-vägen 25, M:s presumtiva koppling till E-vägen, samt det faktum att hoten och trakasserierna verkar ha upphört i slutet av 90-talet.
Och om M kände Robert, bör hon också ha känt Vinof, som var betydligt närmare henne i ålder än Robert. Vinof var en naturligare kontakt än Robert.
Vinof var dessutom alkoholist, liksom M och Robert.
Jag håller fö med om att telefontrakasserier som får polisen att besöka en viss person, inte låter som något Robert skulle syssla med. Jag har aldrig uppfattat honom som smart och utstuderad.
Jag har uppfatta honom som en enkel, praktisk och jordnära person, både i påverkat och nyktert tillstånd.
Jag har svårt att tänka mig att han skulle hitta på falska anklagelser mot Monika.
Utöver det uppenbara - att Monika misshandlades av flera män - är det uppseendeväckande att två män var involverade i de telefonrelaterade trakasserierna, som inte verkar ha haft ett omedelbart, uppenbart syfte.
Som jag förstår det var de inte kopplade till att Monika skulle ta tillbaka anmälningar eller liknande, utan verkar ha skett mer slumpmässigt, som ett sätt att jävlas eller visa att man håller koll.
En kontrollfråga: du skriver att förföljelsen av M upphörde i slutet av 90-talet, men jag förmodar att du menar 80-talet?
Tidigare har det skrivits om att M tappade kontakten med en mycket nära anhörig någon gång i mitten av 80-talet och att kontakten sedan återupptogs ca tio år senare, alltså i mitten av 90-talet.
Ytterligare en nära anhörig distanserade sig från M tidigt 90-tal för att sedermera närma sig henne igen runt mitten av 90-talet, då M slutade missbruka.
Tidslinjen över M:s leverne är tankeväckande att parallellstudera med da Costa-fallet, som du tidigare har gjort.
Efter att fallet varit extremt exponerat under hela senare delen 80-talet publicerades Catrine och rättvisan 1990 och befäste således gemene mans uppfattning om läkarnas skuld.
Därefter kom kammarrättens dom om att läkarna inte skulle få tillbaka legitimationerna, vilket kunde ses som en slags slutpunkt.
Under resterande delen av 90-talet, fram till 99-utredningen och Döden är en man förekom inget egentligt offentligt ifrågasättande av läkarnas skuld, förutom att GW och Guillou gnällde i pressen ibland.
Som presumtiv GM eller person med kännedom om brottet borde därmed 90-talet ha upplevts som relativt lugnt och man hade lätt kunnat föreställa sig att fallet var avslutat för gott och ingen skulle utreda det mer framöver.