Ursprungligen postat av vrz
Igår var det tänkt att jag och en till kompis (Joel kan vi kalla honom) skulle testa den hallucigena drogen 2-CB (30 milligram). Har alltid varit sugen på att få uppleva hallisar, så när chansen kom tog jag den givetvis. Vi svalde varsin kapsel klockan 21:00 hemma hos en annan kompis. Samtidigt rökte vi riktigt bra gräs under den första timmen och lyckades få i oss 3-4 öl. Klockan 22:00 började effekten verka. Till en början var allting väldigt häftigt; allting blev färgglatt samt ändrade form. Mina vänners ansikten blev hela tiden större och mindre samtidigt som jag började tappa mer verklighetskontakt.
Vi satt på min kompis veranda och när jag tittade ut i trädgården såg jag att det växte enorma, rödaktiga pumpor på buskarna. Allt rörde sig i slowmotion, och när jag pratade hörde jag min egen röst bara som ett mummel samtidigt som jag såg bokstäver och noter komma ut ur munnen på mig. Allt jag sa var bara nonsens, osammanhängande meningar som mina nyktra vänner inte begrep alls. Joel, som också tagit drogen, sneade relativt snabbt och karateslog mig på munnen. Han började svettas, tappade helt kontrollen över sig själv, gick in och ut ur huset, blev paranoid och aggressiv. Efter karateslaget ändrades hela trippen.
Joel blev min antagonist som jag var livrädd för resten av kvällen. Varje gång Joel kom ut på veranden, svettig och impulsiv, blev hela omgivningen mörkare. Efter ytterligare några timmar blev ruset ännu intensivare och kullkastades hela min bild av universum. Jag trodde att livet var ett dataspel och att jag genom drogen avslöjat sanningen. Faktum var att jag faktiskt aldrig hade haft ett liv. Jag hade varit i huset hela mitt liv, bara att samma scenario spelades om. Alla mina minnen om ett tidigare liv var bara mjukvara som fick mig att tro att de existerat. Istället var vi alla ett program som spelades om, och jag kunde inte göra något åt saken. Vad jag än gjorde så var det det redan förutbestämt. Tanken kan jämföras med filmen "Matrix" grundidé.
Jag fick panik, ramlade runt i huset och blev livrädd för allting. Hela tiden upprepade jag "det går bara om", och vid det här laget kunde jag inte minnas ens vilket år det var. Chocken efter uppenbarelsen om att alla mina minnen om det jag tidigare gjort i mitt liv bara var en lögn gjorde mig frustrerad. Vad mina vänner än sa eller gjorde var jag säker på att jag sett dem göra samma sak förut. Jag kunde inte lita på dem, eftersom de bara var program, och därför började jag göra absurda saker för att visa att jag kunde trotsa dataspelet och skapa mig en egen vilja.
Jag klädde av mig naken och stoppade snoppen mellan benen som en tjej, kissade på mig, ville att folk skulle klappa på min mage och ställde mig på alla fyra och ville att folk skulle hoppa över mig. Vid det här laget hade hallucinationerna blivit okontrollerade och färgspektaklet ännu mer påtagligt. Jag såg inte heller något komiskt i det hela, bara att det var ett måste. Alla mönster rörde på sig och ändrade form, motiven på tavlorna vaknade till liv och rörde sig inne i tavlan. Jag var tvungen att fly från huset utan att mina vänner visste det. Samtidigt skulle de inte få veta att jag avslöjat den universala sanningen. Jag skulle spela lugn och vid rätt tillfälle ta till flykten.
Jag uppehöll dem genom att gå in på toan varpå jag tog någons skor och och tröja och sprang ut genom dörren. Jag hade ingen aning om var jag var och började springa omkring i området, in på tomter och genom buskar. Efter ett tag kände jag igen mig. Mina vänner försökte ringa men jag svarade inte till en början eftersom jag inte litade på dem. Kom jag tillbaka till huset skulle jag bli fast där för all evighet. Efter en halvtimme (nu var klockan cirka 03:00) lyckades en kompis hitta mig, och vi gick hem till honom. Ruset hade börjat avta, men jag stod fortfarande fast vid att livet bara varit fejk. Vi gick hem till honom och sov en stund. 05:00 vaknade jag, gick hem och sov ytterligare några timmar. På vägen hem började jag nästan grina.
2-CB är väldigt farligt eftersom det finns en stor risk att allt går snett. Jag tänker aldrig testa drogen igen. Det som skrämmer mig mest är själva övertygelsen om att alla ens inbillningar är sanna. Även nu, 2 dagar senare, känns det som att trippen har påverkat mig till den graden att jag på något sätt börjat ifrågasätta vår existens mm. Jag har läst att 2-CB är en lugn och harmonisk drog om den intas under rätt omständigheter, men mina omständigheter den dagen var helt fel. Doseringen var förmodligen för hög, samtidigt som gräset och speciellt alkoholen påverkade. Dela gärna era egna tankar kring vad som kan ha gått fel, för jag är väldigt nyfiken.
