Vad som hände
Det tog väldigt hårt på henne när jag körde med den nonchalanta stilen. Det verkar inte spela någon roll att hon kan ha ignorerat mig i dagar och veckor fast hon lovat att höra av sig. Men när jag inte svarade nog snabbt på Facebook-chatten fick hon damp. Hon hade skrivit:
-Hej...
Eftersom jag tog hand om ett tarmrelaterat problem i ett annat rum i huset hade jag missat det och bara en minut efter hon hade skrivit det ändrade hon sin statusrad till:
Nu börjar jag bli jävligt irriterad
Då skrev jag till henne på chatten:
Du har inte funderat över om jag har anledning att vara besviken på dig?
Då tände hon på alla emotionella cylindrar och skrev i sin statusrad:
Ni får hitta någon ny person att festa med jag känner inte för det här
längre. Jag orkar inte med att människor försvinner hela tiden. Ha det bra nu ska jag gå och lägga mig.
Vår gemensamma tjejkompis, Rödtoppen, ringde och pratade med henne följande dag. Hon sa till Rödtoppen att hon inte visste varför jag var sur på henne. Rödtoppen försökte hinta åt henne:
-Men du brukar ju väldigt ofta lova att höra av dig till folk och sedan gör du inte det eller så planerar du saker med andra människor och sedan ändrar dig och gör något annat det kan inte vara något sånt?
-Nej jag har inte gjort något sådant, svarade hon.
Jag tycker inte det här känns som en mamma på 27-år, det känns mer som att bråka med en elev i första ring på gymnasiet på 16-år.
Jag tror det bara är att försöka glömma henne.