Mordet på Sonja Karlsson, Tillberga, 1944.

Detta fall finns iaf omnämnt i en bok från 1950-talet samt i en från tidigt 1990-tal.

Sonja Karlsson och "Sven Svensson" träffades 1939 i Avesta. I samband med att tycke uppstod så flyttade fröken Karlsson till fästmannens bostad. Han var banverksarbetare och bodde i Tillberga. 1941 födde hon en son. Paret flyttade därefter ifrån själva Tillberga till Hubbo socken, som ligger i närheten.

Den 2 december 1944 råkade paret i gräl med varandra. "Svensson" måttade ett kraftig slag mot offret. Hon föll då baklänge och slog huvudet i golvet. GM såg att det rann blod hur hennes mun.

Ingen kan säga om hon redan var död eller inte, men vilket fall som helst så fortsatte "Svensson" att misshandla henne. När hon helt säkert var död så släpade han iväg hennes kropp och gömde denna bakom en byrå.

Till råga på allt så hade parets 3-årige son varit vittne till hur fadern slog ihjäl mordern.

Efter dådet tog fadern med sig sonen till Västerås. Bekanta till fadern skulle se efter sonen.

Sedan röjde "Svensson" undan alla spår efter sitt brott. Han grävde ner offrets kropp. GM upptädde som om ingenting hade hänt. Var hans fästmö befann sig visste han inte. Hon hade rymt och lämnat honom ensam med sonen. Ingen betvivlade GM ord och om någon undrade var hon var, så sade han att hon troligtvis befann sig i Avesta.

GM skickade också brev och telegram till hennes anhöriga för att "bevisa" att hon var i livet. "Svensson" bodde även kvar i mordlägenheten men han beklagade sig för att andra att han inte trivdes längre i denna.

Detta mord hade kunnat bli det "perfekta" brottet om inte myndigheterna hade börjat att diskutera om offret hade hemortsrätt i Västerås eller Avesta. Myndigheterna fann att hon hade försvunnit utan ett spår i december 1944. Därefter var hon försvunnen. P.g.a. detta vände man sig till polisen för att få reda på var hon befann sig.

Polisen misstänkte ganska omgående att "Svensson" hade med hennes försvinnande att göra. Även den 3-årige sonen hade sagt till sina morföräldrar i Avesta att "mamma är död" samt att "mamma kröp på golvet sen pappa slagit henne". Den stackars sonen hade också sett hur fadern hade torkat upp blod.

Pojken ville inte berätta vad som hade hänt, men sedan myndigheterna hade hotat den numera 4-årige sonen, att han skulle få flytta ifrån sin mormor så berättade han. Det hade då förflutit 14 månader sedan modern mördades.

"Svensson" greps omgående och avlade fullständig bekännelse. Han dömdes till långvarig internering på säkerhetsanstallt.

Det egendomliga med GM var att han var känd som en stor djurvän.

Är det någon annan som känner till detta tragiska fall som gjorde en liten pojk både moder och faderslös?

Artikel i Hemmets Veckotidning nr. 40/1965 (4-10/10) sidorna 22, 23 och 64. Artikeln skriven av Bernhardsson.

Rubrik:
"BORTREST" KVINNA VAR MÖRDAD."

"En kvinna försvann från sitt hem. Hennes föräldrar, vänner och grannar trodde att hon levde. Hon hade ju skickat telegram till far och mor, och hennes fästman hade träffat henne......Först när mantalsmyndigheterna började forska efter den försvunna började man misstänka, att allt inte stod rätt till. Fjorton månader efter försvinnandet klarlades det efter långa polisförhör att kvinnan bragts om livet. Den skyldige avslöjades - tack vare det svenska folkhemmets välordnade bokföring."

Följande hämtat från en artikel i Skaraborgs Läns Tidning måndagen den 4 februari 1946 som återfinns på sidan 9.

Endast rubriken återgiven ordagrant. Det övriga ett mycket kort sammandrag.

"Liten pojke vittnar om mordet på modern."

Den 2 november 1944 kom den 26-åriga Sonja Elisabeth Karlsson som bodde i en stuga i Hubbo socken en bit utanför Västerås att bli mördad. Hon bodde där tillsammans med en 36-årig lantarbetare och deras då 3-årige son.

GM kom till sist att erkänna mordet på sin fästmö samt att han stoppade den döda i ett bolstervar och grävde sedan ned detta med innehåll i skogen.

GM nekade dock till en början envist att han hade något med hennes försvinnande att göra. För att komma någon vart beslöt man att tala med deras son som var vittne till mordet på sin mor. Sonen hade sedan sommaren 1945 vistats hos sina morföräldrar i Avesta.

Pojken kunde, trots sin ringa ålder, ge en mycket sammanhängande och detaljrik redogörelse om vad som hade inträffat.

Under tiden satt fadern i förhör i Västerås. Fem minuter efter att pojken hade avgivit sin berättelse kom det ett telefonsamtal från landsfogden i Västerås. Fadern hade erkänt.

Pojkens mormor hade in i det längsta inte velat tro det. Nu bröt hon samman.

Verkligen tragiskt det hela.

En person som måste ha hört talats om detta mord är följande person:


Han var 10 år då mordet begicks och skulle fylla 12 samma år som GM erkände att han hade mördat sin fästmö.

Från SVENSKA MORDFALL.

Citat:

"2 december 1944. Sonja Karlsson (1920.05.18) misshandlades till döds av sin sambo i Hubbo i Västmanland. Parets treåriga son blev vittne till dådet. Gärningsmannen grävde sedan ned Sonjas kropp i skogen och mordet uppdagades först 14 månader senare. Harry Nygren (1910.04.20-1990.05.?) dömdes till rättspsykiatrisk vård."

Från nya SVENSKA MORDFALL.

Citat:

"Brottsoffer: Sonja Karlsson, född 1920-05-18
Gärningsman: Harry Nygren, född 1910-04-20, död 1990-05-?
Datum: 1944-12-02
Adress/ort: Tillberga
Län: Västmanland
Modus: Kniv, hammare
Brottsrubricering:
Dom: Straffriförklarades och intogs för vård på sinnessjukhus
Händelse: Harry Nygren knivhögg och misshandlade sin fästmö Sonja Karlsson till döds med en hammare inför ögonen på parets treårige son. Dådet uppdagades först den 2 februari 1946 när Karlssons kropp hittades nergrävd i ett skogsområde i Hubbo socken. Sonen ska vid flera tillfällen efter dådet ha yttrat ”mamma är död, pappa slog henne så att hon kröp på golvet” men det avfärdades som fantasier. Under polisutredningen framkom att Nygren efter mordet utsatt sonen för svår misshandel i syfte att han skulle tiga om vad han sett."

Sonen hade verkligen som överlevde sin våldsamme far under detta dryga år som gick. Första gången jag ser det här fotot på fröken Karlson.

Väldigt tragiskt fall.
Tack för all info Skaraborg2.

Har inte hört om detta tidigare
Man undrar hur det gick för sonen i livet.

Ja väldigt tragiskt fall.

Sonen var bara tre 1944 år så han kan ännu vara i livet. Har inte en aning om vad som kom att hända med honom. Vi får hoppas att anhöriga på hans mors sida kom att ta hand om honom.

felpost