Försöka göra nåt åt det, eller respektera hennes beslut?

Jag funderar mycket. Det har jag alltid gjort. En gammal flickvän tittade mig djupt i ögonen en gång och sa till mig att jag funderar alldeles för mycket.

- Ibland är det som att du inte har tid att bara vara, sa hon.

Jag går i samma klass som en tjej. Jag la märke till henne vid skolstarten. Under den här tiden hade jag det struligt med min dåvarande flickvän, och hon hade det kämpigt med sin pojkvän. Allt eftersom tog båda våra förhållanden slut. Hon har en historia med den här killen sedan 3 år tillbaka men hon har aldrig haft riktiga känslor för honom. Enligt henne tog deras förhållande, i hennes huvud, slut långt innan det blev officiellt.

Innan sommaren så började vi maila med varandra under en tentaperiod. Enbart skolrelaterat men med tiden så mynnade det ut i känslor. Längtan, pirr i magen. Vi började dejta varandra men kom överrens om att ta det något långsamt i början. För att lära känna varandra.

Jag föll för den här tjejen pladask. Ner på mina bara knän fick hon mig och jag såg en framtid hos oss. Hon är allt det jag vill ha utav en partner och mer därtill.

Enda problemet är att hon har väldigt svårt att lita på folk. Låta någon komma riktigt tätt inpå henne. Om det beror på hennes förra förhållande, vet jag faktiskt inte. Men hon har inte öppnat sig för mig så som jag har velat att hon skulle göra, såsom jag har gjort för henne. Jag vet att hon är mer än intresserad, att hon har en längtan efter mig, men jag har i princip tvingat fram ett sådant erkännande.

Jag är student och bor i en lägenhet som jag bara inte kan ge upp. Jag har därför ordnat en inneboende för att klara av det ekonomiskt. Efter att ha pratat med tjejen i fråga så kom vi överrens om att hon behövdes mer hemma hos sig, än med mig. Och hon verkade inte ha nåt emot vem som flyttade in. Vid min annons efter inneboende, var det flest tjejer som hörde av sig och en tjej fick flytta in.

Pga detta så vill inte tjejen i fråga, ta det vi har, nåt längre. Hon kan inte tänka sig att vara med en kille som bor ihop med en annan tjej.

Bristen på kommunikation är den stora faktorn i det hela. Men den här tjejen är den underbaraste människan jag har stött på och jag vill verkligen att det ska funka mellan oss. Jag har under 3 månaders tid byggt upp en sån enorm förälskelse att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Ska jag vara otrevlig mot den tjejen som jag har lovat få flytta in hos mig, för att rädda ett ev. förhållande eller ska jag låta min drömtjej glida ur händerna på mig.

Jag ber om ursäkt ifall ni inte får ut något vettigt ur texten, men jag ville hålla det kortfattat. Finns det frågor, svarar jag gärna på dem.

Jag hade inte vänt mig hit om jag inte hade behövt nån form av vägledning, uppmuntran, vad som.

Det där verkar inte vara någon drömtjej enligt mig.

Hon verkar vara osäker på sig själv.

Det enda sättet för tjejer att bli säkra på sig själv är att bli uppmärksammad av killar. Och då menar jag typ krogen osv.

I ett förhållande får du räkna med några år

Nej, kan mycket väl vara så. Men jag är inte världens självsäkraste person jag heller. Men det som jag bla finner attraktivt hos henne är att hon har samma syn på ett förhållande, på kärlek, som jag.

Sen skiljer sig tankarna kring vad ''det'' är i ett förhållande och hur man når dit, mycket åt. Hon letar efter ''det'' hos en kille, självklart letar jag efter dito hos en tjej. Men för att nå dit så vill jag åtminstone försöka. Ge det en chans, inte ta en dag i taget och ''se hur det går''. Det är det enda planet där våra åsikter går isär.

Men samtidigt, så vet jag ju att hon är lite tillbakadragen. Därför vill ju inte jag vara för på henne heller. Hon är van vid att om en kille är intresserad av henne, så visar han det. Och det har jag gjort, men med måtta. Jag är mer rädd för att om jag visar henne för mycket, så gör det mer skada än nytta. Att det trycker bort henne, just för att hon är på sin vakt. Lite rädd kanske, för att bli sårad.

Men hon sa att det var lungt innan du lät den nya tjejen flytta in eller? Verkar vara osoft brud, sätt lite avstånd mellan er. Typ säga till henne att hon faktiskt ville bo hemma sj, sen att om hon nu vill flytta in med dig istället så får hon göra det. Men att du inte klarar av att bo själv pga ekonomin, så därför måste du ha ngåon som bor med dig.

Jag skrev tidigare om att vi hade ett kommunikationsproblem. Jag var utomlands under juli månad och hade därför endast sms som redskap. vi smsade lite, men sen hörde hon inte av sig på en vecka, så tog vi upp det igen, likadant denna gång - det dröjde en vecka.
När jag sedan kom hem och frågade varför det var så, så sa hon att hon varit beredd med mobilen, och redo att kanske skriva hur mycket hon saknade mig, längtade och så, men att hon i sista stund vek ner sig. Och att hon därför inte hörde av sig.

Under denna tid så löste det sig med en inneboende för mig. Och innan dess, så hade vi pratat om det och hon sa aldrig rakt ut att ''nej, en tjej kanske inte är det bästa. det vill jag inte'' utan hon var mer att hela grejen var upp till mig. Sen när jag väl fattade ett beslut, så visade det sig vara fel. Fast jag uppfattade det som att, det ändå var okej, till en viss gräns. Jag trodde hon skulle förstå min situation. Även om jag förmodligen hade reagerat på om hon nu hade flyttat in med en random kille, så tror jag nog att jag hade kunnat förstå henne. Omöjligt att veta, men det är vad jag tror.

Tycker du svarar själv. vad är viktigast?
Och senbehöver du väl inte vara otrevlig? Vzrför kan du inte säga som det är? Är det bli lättare att bli ihågkommen för man var en jävla idiot som helt plötsligt ändrar sin personlighet eller att bli ihågkommen för man var ärlig?