Dubbade filmer - bra eller anus? (Sammanfogad & ändrad rubrik)

Just gällande spaghetti-filmer, övriga italienska galenskaper och HongKong-action så brukar jag oftast vilja se båda versionerna, även dom dubbade, eftersom det mycket hör till som du säger.

Problemet brukar antingen vara att hitta båda versionerna av en film, eller att välja vilken man ska se först. Versionen med originalspråket är ju den som släpptes först i Italien resp. Hong Kong, men den dubbade är oftast den som kom först till västvärlden. Således brukar jag landa i att vilja se den engelskdubbade först, och sen originalet. men jag är inte alltid helt bekväm med den ordningen heller.

Ändå fascinerande att man vill se dubbade versioner från dom två regionerna, med tanke på det förakt man känner mot den nutida fördummande dubbningen av animerat och mainstream(som i Tyskland osv).

Å andra sidan är talet i originalversionen också "dubbad" (pålagd i efterhand) när det gäller såna här filmer. Alltså man hade ingen mikrofon som spelade in replikerna direkt när man sköt filmen. Det kan även ha rört sig om ett internationellt cast där inte alla talade italienska, så likförbannat kan en del av skådespelarnas röster gjorts av voice actors i efterhand, även i den italienska versionen.

Man kan alltså inte riktigt jämföra detta med hur man idag dubbar en amerikansk film (med direktinspelat tal) till tyska exempelvis.

Det finns inget originalspråk per se i de flesta italienska filmer från den perioden. I princip alla filmer i Italien dubbades oavsett språk. Man spelade in filmerna utan ljudupptagning och dubbade filmerna när allt var klart för resp. marknad. Det var ofta samproduktioner mellan flera europeiska länder med skådespelare som pratade och förstod olika språk.

Det var t.o.m. vanligt att de italienska skådespelarna inte ens dubbade sig själva på sitt egna språk. Mer än ofta så hör man faktiskt flest "rätta" röster i de engelska versionerna.

Det finns två varianter av dubbning också, skådisen sade sina repliker på sitt eget språk men dubbades till ett annat språk av en voice actor. Eller att man sköt filmen på engelska, men i efterhand synkades talet av en voice actor som hade en mer passande röst utan brytning (eller nåt annat som ansågs negativt).

I Bondfilmerna på 60-talet förekommer flera exempel där man eftersynkade talet, alltså skådisen säger replikerna på engelska men det är en voice actor man hör.

Det fanns lite olika varianter. Fast man "sköt" aldrig några filmer med engelsk ljudupptagning i Italien. De mimade sina dialoger på engelska, sedan gick processen till som du beskriver ovan.

Jag menade att man talade engelska när man spelade in (men utan ljudupptagning), kanske uttryckte mig lite otydligt.

Mimade gjorde man ju inte dock, alltså bara rörde på läpparna utan nåt ljud.

Jag misstänkte att du kanske menade det. Ville bara förtydliga.

Nä, de mimade inte i ordets rätta bemärkelse. Helt riktigt. Jag kom inte på något bättre ord eller förklaring. Talade engelska, bra, dåligt eller fonetiskt, utan ljudupptagning.

Även när skådespelaren säger sina repliker på sitt eget språk och det är dubbat till engelska kan det funka ganska bra i dessa gamla filmer. Det är väl lite olika hur noggranna man har varit under dubbningsprocessen att få talet att stämma överens med munrörelserna. Det kan inte bli lika perfekt som när talet är eftersynkat (alltså när skådisen talade samma språk vid inspelningen), men det behöver inte nödvändigtvis vara helt galet fel.

Gamla Hong Kong-filmer där man talade mandarin eller kantonesiska vid inspelningen, och som sedan dubbades till engelska, är dock kända för att ha dåligt dubbad dialog. Dels var man kanske inte så noggranna och dels är det väl svårt att få kinesiska att passa ihop med engelska. Hong Kong var ju engelskt 70-talet också så det kan bli lite lustigt ibland när de kinesiska karaktärerna pratar på det engelska ljudspåret med typisk engelsk accent.

(Man hade voice actors i Hong Kong som inte pratade med utpräglat engelsk accent också. Man dubbade dessutom även engelska tv-serier till kinesiska när de visades på tv i Hong Kong. Dubbningen gick åt båda hållen alltså. Spelfilmer med dialog på engelska verkar dock ha visats med kinesiska undertexter när de gick på bio).

Det händer ju fortsatt att det dubbas uselt. Béla Tarrs The Man from London (2007) är nästintill i klass med de gamla Hongkong rullarna. Synd på en annars så bra film.

NRK har en högintressant artikel om dubbning av filmer.

https://www.nrk.no/kultur/tysklands-...rio-1.17100909

Bland annat har man intervjuat Gerrit Schmidt-Foß, karlen får läsa alla repliker av Leonardo DiCaprio när dessa dubbas till tyska. Man får en inblick i relationen mellan filmaktörer och typerna som läser deras repliker.

Det er nemlig ofte sånn at store Hollywood-skuespillere får én fast stemme i hvert dubbeland. I tyskernes tilfelle vil det si at de ikke kan se for seg at noen andre enn akkurat Gerrit skal høres når DiCaprio åpner munnen. Mange av dem vet ikke hvordan den ekte filmstjernen høres ut engang.

I snart 30 år har det vært de to. De har aldri møttes – selv om det har vært nære på.

– Jeg skulle treffe ham i Berlin i forbindelse med «Titanic», men så kunne han ikke komme likevel, sier Gerrit.

Samme kan det være.

– Da jeg var i 20-årene, hadde det vært stort for meg å møte ham. Men nå ... Altså, hva i all verden skal jeg si? Jeg tror verken han eller jeg ville fått noe som helst ut av å snakke med hverandre.

Likevel er det få mennesker Gerrit Schmidt-Foß kjenner så godt som Leonardo DiCaprio. I hvert fall på jobb.

– Jeg vet hvordan han beveger seg og hvordan han snakker. Jeg kjenner kroppsspråket hans. Jeg vet hvordan han spiller. Hva han føler. Jeg vet hvordan han puster.

Och man får veta hur de utländska rösterna numera måste få klartecken från Hollywood.

Da «Ringenes herre» skulle dubbes verden over, satt regissør Peter Jackson personlig på New Zealand og ga tommel opp eller ned for de ulike stemmene som rant inn fra hele verden – selv om han ikke skjønte et ord av hva de tyrkiske Gandalfene eller kinesiske Gollumene sa.

Efterblivet, vidrig och ett mord på konst och kultur. Hatar idén så jävla mycket, tacka Gud att det inte är något som slagit igenom i Sverige