Är det bara jag som är så förbannat trött på kalibern 5,56?
Alla befäl jag träffade under lumpen som hade varit utomlands klagade på den. I teorin så är 5,56 en aldeles utmärkt kaliber, man får stor vävnadsförstörelse av den. I
praktiken är det inte så. Jag har hört flera exempel på hur någon som träffats i överkroppen av en 5,56 fortfarande varit i stridbart skick. Kanske inte helt välmående, men fortfarande levande, springande och skjutande. De större kalibrarna såsom
6,5mm klassen och 7,62 har en helt oersättlig verkan i form av
knockback (i brist på ett bra svenskt ord just nu). Som ett befäl jag pratade med som hade varit i strid utomlands sa;
"Träffas du i axeln av en 5,56 får du ont, men du dör inte av det. Träffas du i axeln av en 7,62, då reser du dig inte." Han hade då precis haft ett långt utlägg om chocken som en större kaliber ger upphov till i det den träffar. Den verkanstypen kanske inte kan uppnås mha 5.56 spräng, men jag har svårt att se FMV tilldena alla svenska soldater 5,56 spräng i stället får våra vanliga stålkärnor.
Även jägare (djurjägare) jag pratat med har noterat liknande saker. Små kalibrar (5mm klassen) kanske ger likvärdig mängd förstörd vävnad jämfört med en större kaliber, men skjuter du ett djur med en 5,56 så har du inte alls samma
omkullslående effekt som om du skjuter ett djur i samma storlek med en patron i kaliber 6mm-7mm.
Någon fler som har liknande upplevelser?
Förhoppningsvis tar sig FMV samman och köper något större den här gången, ska jag i strid så bär jag gärna något kilo större vapen om det betyder att jag får ha ett något kilo större vapen att verka med.