Air’s texter

systemarkitekturen i mina ögon lyser som en sol


Åh ja, systemarkitekturen i mina ögon lyser som en sol. Paradigmskiftet en realitet, ska vi förbli strömlösa och orealiserade. Snälla, låt statsideologin lysa upp vägen genom skogen. Snälla statsideologin, din gloria av ljus över min bondska själ. Jag som krälar som en mask i den danska gyttjan, låt ditt ljus strömma genom journalisterna och regimmedia. Snälla operera ut min hjärna och ersätt den med ett transplantat; en svart låda med ett dockhus där könen är utsuddade. Åh livet; en megafon som ljuder skönt om morgonen när jag dricker kaffe och tittar ut över det betonggrå. Jag vore så vilsen utan dina kartor och din kompass; en ensam, ängslig och borttappad man utan det statliga ljuset som emanerar från Stockholm. Gör att jag känner mig delaktig. All den här mysiga gemenskapen, snälla låt mig förbli vaken, förbli vaken. Haha ja, precis så. Snälla låt mig förbi ett ideologiskt tjackluder som får den nedkörd i halsen i utbyte mot den fantastiska sjukvården och gängkriminaliteten. Ja precis, ett ideologiskt tjackluder, tar den i alla hål och vrår i utbyte mot känslan av godhet. Men än är inte stjärnorna märkta av systemet, de svävar fritt och är inte doppade i samtidens trögflytande sirap av doktriner. Åh det finns så mycket att älska, systemarkitekturen, gemenskapen, montrarna där våra lungor respirerar när vi är små, de stående ovationerna när vi gör rätt, alla medaljer. Åh att vara en nyttig idiot och älska varje ögonblick av det.

Jag är mållös. Något så fantastiskt banbrytande!
Likt kantareller mögar de kanten, bara kanten, av rellerna! Verbala sjökor (inte skökor) med värdegrund på korint-nivå (svt text s 199). Filter "lätt svenska bra"

On topic: skönt att diskussionen äntligen kör igång, men vad handlar den om?

Haha det är väl rätt uppenbart vad den handlar om

jag samlar på Magdalena Anderssons gula tänder, jag kan se henne ibland där bakom kulisserna, hur hon ligger i sin gummidräkt och svarta läderstövlar, hon inhalerar världen djupt ner i lungorna, i hennes väska flyter den dyra honungen, det ljusa fläsket bär hon innanför linningen, jag vet inte om hon var sexig en gång i tiden,en avstjälpningsplats för formalin på hennes bakgård, där barnen leker några timmar om dagen innan de går tillbaka till kontoret, socialdemokratin och dess middagar, den vita maten som luktar formalin, ja alla dessa socialdemokrater runt borden, de droppar sitt ansiktsfett på bordet så att fåglarna inte kan flyga, ett milt eftermiddagsljus lägger sig över deras händer, Magdalena Andersson ser ut som en skolflicka från 60-talet. allting är så praktiskt ordnat, fenomenen, konsekvenstänkandet, framtidsvisionerna, som optiska änglar som öppnar sina kön och droppar sekret över tallrikarna,nej vi lever i ett annat land, någon har målat om väggarna, på skolgården ligger de små pojkarna med sönderskjutna ansikten, den kurdiska mamman på bänken existerar inte längre, Magdalena Andersson uttalar sina djupaste sympatier, hon bär en hatt av inälvsmat, lever, njure, ibland luktar hon urin när hon kommer till riksdagen, om det kan vara meskalinet, de intravenösa hallucinogena drogerna om kvällarna, vacker och lysande sitter hon vid fönstret, de katatoniska stjärnbilderna svävar majestätiskt i skyn, som doktriner klädda i struthattar mjölkar den heliga kon på blod, allt medan giftet verkar, detta sköna gift, alltid detta sköna gift,