Jag är hatad av mina svärföräldrar

Varning för jävligt lång text.

Skiten började för lite mer än ett år sedan.
Jag har varit tillsammans med min nuvarande sambo i över 5 år och hade fram tills för ett år sen en helt normal och fungerande relation med mina svärföräldrar. Vi hade trevligt tillsammans, sågs någon gång i veckan/månaden tillsammans med min sambo, åt och drack, hade allmänt trevligt. Har även hjälpt hennes föräldrar med praktiska saker på egen hand när dem frågat.

Under en period av ca 1,5 år så hyrde vi en bostad av dom, stundvis var det förbannat jobbigt för att det kändes som att de kom dit oannonserade flertalet gånger för att "kontrollera" hur saker och ting såg ut, skall tilläggas att både jag och min sambo närmas oss 30 år.
Hösten 2021 börjades det prata löst om att huset skulle säljas och vi skulle börja titta efter lägenhet, sagt och gjort så började vi med det.

I april förra året blir jag väckt av en glad sambo som meddelar att vi fått ett kontrakt på en bra lägenhet på min hemort (ca 1 timme från där vi hyrde huset, lika långt till svärföräldrarna, 10 minuter med bil till mina föräldrar).
Hon ringer och berättar för sin mamma, och min svärmor blir fullkomligt vansinnig och börjar ifrågasätta hur fan vi kan välja att flytta dit, för att sedan lägga på telefonen i örat på min sambo.
Bekymmersamt minst sagt men vi tänkte inte mer på det än att det var en konstig reaktion, vi hade trots allt gjort precis som dom bett oss om, att hitta en ny plats att bo på.
Ett par timmar senare ringer jag upp mina svärföräldrar och frågar lugnt och sansat varför de blev så arga och ifall någonting är fel, och det är väl här någonstans det brakar loss på riktigt.

Jag får då höra att det är mitt fel att vi valt att flytta dit, jag har manipulerat min sambo och hon kommer aldrig att klara av att bo så långt ifrån sitt arbete för hon kommer inte orka pendla. (Detta är och har aldrig varit ett problem enligt henne sen vi flyttade hit för ett år sedan, det rör sig om 45 minuter enkel resa med bil), sedan dess har jag inte pratat med dom för dem gjorde det klart och tydligt att vi hade inget mer att säga till varandra där och då.

Efter detta så fick min sambo diverse utskällningar och övertalningsförsök att inte flytta av sina föräldrar, men hon såg fram emot flytten, så vi flyttade och vi båda konstaterar i efterhand att vi aldrig har mått bättre än vad vi gör nu när vi bor här.

I dagsläget är relationen kylig, min sambo känner inget behov att ha någon kontakt med sina föräldrar p.g.a. allting som har hänt det senaste året, dels p.g.a. hur dem betedde sig mot mig och dels p.g.a. hur hela situationen med flytten hanterades.
Blir i veckan uppring av en annan släkting till min sambo som undrar vad fan jag håller på med, mitt svar är ungefär "Va? Vad menar du nu?", får då höra att mina svärföräldrar har påstått i flera år (alltså fortfarande under den tid då jag trodde vi hade en bra relation och de verkade tycka om mig) att jag är manipulativ, att jag inte tjänar några egna pengar och endast lever på min sambo.
Faktum är att de första två åren av vårat förhållande pluggade jag och fick 11k i månaden av CSN, men har sedan examen arbetat och drar in ca 28-32k rent i månaden beroende på övertid, något som dom dessutom vet om. Jag har aldrig varit fysisk mot min sambo eller någon annan, någonsin. Hon har inte ens hört mig skrika under de år vi har varit tillsammans.

I grund och botten vill väl alla ha en bra relation till sina svärföräldrar och föräldrar, men jag vet inte hur man skall reparera det här, dem lär aldrig bli nöjda så länge vi är tillsammans och ingen av oss har några planer på att lämna varandra. Känns ju som att framtiden blir otroligt krystad när det närmar sig bröllop, barn osv.. för risken är överhängande att man kommer springa på dom förr eller senare.
Jag stöttar min sambo till 100% oavsett vad hon väljer att göra med det här och det är min prioritet, att hon mår bra, men samtidigt kan jag inte ignorera hur jag själv känner kring allt.

Hur i helvete skall jag hantera detta? Jag försöker att inte tänka på det men det känns piss rent ut sagt, att vara hatad helt till synes utan anledning för att vi valt att leva och starta ett liv tillsammans.

Låter som att de har någon form av problem personligen. Luktar som att de tröttnat på att ni bott hos dom men dom vill samtidigt inte att ni flyttar från stan? AKA Anledningen till kontakt är inte för att de gillar er utan mer för någon social fördel för dem?

Men samtidigt har de snackat skit om dig innan relationen gick utför så min gissning är dåliga individer/personligheter.

Personligen hade jag rakt av brutit kontakten med individer som dessa. Spelar ingen roll vem dom är, dom har ingen rätt att behandla någon såhär.

Jävla knepigt det här, med livet i största allmänhet…

När du lämnar tonåren så är det helt plötsligt mer som ska till än att få ffingerpulla, föräldrar, syskon, husdjur, ja, det är inte bara bruden du gängar du med…

Objektivt så kan jag inte dra någon annan slutsats än att dina svärföräldrar är sjuka i huvudet och ska undvikas, din tes om att dom både vill och oannonserade besök verkar bara sann då dom lackar ur…

Denna diskussion kan till en början vara din sambos, om det inte biter kanske du gemensamt, eller ensam ska ta en diskussion med idioterna, gamla människor är lite som barn, du måste vara direkt och jävligt tydlig, metaforer och ivägsvävningar håller inte, var så direkt och tydlig att en blind skulle kunna hänga med i undertexterna…

Om inte detta biter, grattis! Ni har lyckats utmanövrera ett par riktiga idioter som kommer suga energi och livslust ur på ett sätt som ni inte trodde var möjligt, föreställ er vad som händer när storken kommer, det går att hålla relationen på ett kyligt minimum tills det biter, låt inte dom komma hem till er, besök dom, spårar det är det bara att resa sig och gå..

Kom ihåg, hård och direkt mot svullna prostator och människor som slutat knulla!

Wow. Dina svärföräldrar verkar trasiga på riktigt.

Vad finns det att reparera egentligen?
De kommer som du säger aldrig bli nöjda så länge du är med i bilden, det är klart och tydligt.
Du kan väl försöka reparera med släktingarna men tänk på att de nu under en längre tid blivit intalade att du är en kvinnobankare osv, det blir svårt för dom att vända den uppfattningen.

Hur blir det med barn och bröllop? Ja det blir som det blir.
Mitt barn har bara en farfar.
Min mor (farmor) har jag ingen kontakt med.
Frugans far är totalt dum i huvudet.
Frugans mor ligger för döden i en fruktansvärd sjukdom som aldrig dödar dig tyvärr, typ som ALS fast värre.
Så mitt barn har enbart en farfar. Och det går suveränt ändå. Vi har fantastiskt folk omkring oss som exempelvis våra grannar som nästan är som mormor och morfar för honom.
Det ordnar sig, så länge ett barn har er så kvittar det andra egentligen.

Låter ju mer som om svärföräldrarna projicerar all sin skit på er. Bara att undvika dessa tills bättring sker.

Utifrån din beskrivning så är skulden helt och hållet på svärföräldrarna.

Hade varit väldigt intressant att få höra deras version av detta också.


Det du kan göra utifrån hur det ser ut nu är att bete dig moget och fortsätta som vanligt. Du skriver att relationen mellan din sambo och hennes föräldrar blivit kylig och det är förståeligt, men inte bra eftersom det kan ytterligare elda på svärföräldrarnas idéer om att du manipulerar henne.

En bra sak vore om din sambo kunde prata med föräldrarna och försöka tina upp relationen dem emellan.

Skit i dom, det är dom som har problem. Du behöver ju inte ha något med dom att göra ändå.

Sådant där är jättevanligt tyvärr. Om det finns något som kan sumpa ett förhållande out of the blue, så är det svärföräldrar, samt annat kreti och pleti med anknytning och som tycker sig ha rätt i att styra andras liv.
Det är ert liv och ni som ska trivas tillsammans, i vardagen och övrigt.
De talar enbart från sin sida i vad som de tycker vore bäst för dem, inte er.
De hade inte heller gillat att ni skulle försökt att styra i deras liv.
Ni är vuxna människor med egen vilja och rätt, det ska de acceptera. De kan komma med råd och med sakliga argument om varför de tycker ni inte ska flytta, men den tonen de har är verkligen inte ok.
Nej, det blir nog bara till att klippa banden med dem om det ska fungera, men hoppas att de inte saboterar ert förhållande. Det hade inte heller fungerat bättre om din tjej hade haft någon annan, detta är människor som letar fel och vill ha 100% kontroll alltid, resten av livet.

Tack för alla svar så här långt, ni bekräftar i stort sett vad alla i vår omgivningar har sagt det senaste året.

Hon gav ett försök förra sommaren att besöka dom utan mig och försöka tina upp allting litegrann, det slutade med att hon fick en utskällning av sina pappa för att hon inte ville bo i deras hus i en hel vecka och passa huset för de skulle resa bort en vecka den sommaren, något som de alltid har gjort.
Hon har sedan hon varit barn helt enkelt ställt upp på sånt där de gånger hon inte velat följa med, men med en trasig relation till sina föräldrar, vårt liv med nytt boende, fyra katter osv så kände hon ju att "Nej, det tänker jag inte göra".
Då vrålade pappan bara att hon skulle aldrig be honom om hjälp igen, någonsin.

Sedan dess har de inte hört av förutom att han skrev "Grattis" på hennes tidslinje på Facebook när hon fyllde år, mamman försöker ringa henne på udda tider om kvällarna då och då, oftast helger då vi vet att hon antagligen är på fyllan, min sambo svarar aldrig.

Precis. Svärföräldrarna har tyckt illa om ts från första början , men skådespelat motsatsen och så händer det här och de visar sina sanna fula trynen.

Uiihh !

Fullständig brytning.

Ett råd: Go no contact.
Det här ska ingen behöva ta.

Det är förståeligt att det kommer vara mycket känslor från deras sida, det är ju lite väntat med tanke på hur situationen ser ut. Har din sambo provat att ringa sin mamma och prata, dagtid då hon inte misstänker att det dricks alkohol?