Hur pass vanebildande är psykofarmaka?

Ska man tro inläggen här inne skrivs det ut en hel del tabletter som påverkar hjärnan. Många tycks ha en hel del biverkningar. Fast många av exemplaren här på flashback känns extrema.

Hur illa är det för gemene man att äta psykofarmaka? Hur pass vanebildande är det?

Om din läkare rekommenderar att du ska äta tabletter, ska du då lita på det och göra så? Kan du bli tvingad till medicinsk behandling med läkemedel?

Om du syftar på (SSRI) t.ex Sertralin och (SNRI) t.ex Duloxetine så är det mesta du läst här extrem-fall. I samband med att du sätter in dem mår du illa i en vecka, kan ha lätt huvudvärk, lite dålig i magen m.m.

I övrigt är det individuellt vad du får för biverkningar men ofta inte mer än så. Enstaka personer får problem i sexlivet. Det är frivilligt att äta skiten så du får ju isåfall be om att avsluta behandlingen, men för de allra flesta får man inte sexuella problem alls.

Jag har tagit både sertralin och duloxetine. Individuellt vad som passar en. Den förstnämnda var totalt värdelös, för svag för min del. Den andra hjälpte lite. Ångest kvar konstant men antar att "norardrenalinet" gjorde mig mer "på hugget" / "positiv aggresivitet" så att man funkade i vardagen som vanligt, lite "nu jävlar" fast mer för vanliga grejer. Men symptom kvar trots att jag var på en relativt hög dos.

Ingen "wow-känsla" man får av medicinerna. Du får räkna med att inte bli botad, men att du får en medskjuts mot en bättre vardag. Har du tur försvinner alla symptom.

Många beskriver att sluta med medicinerna som ett helvete. Pga illamåendet m.m är betydligt värre än vid insättningen. Så har du möjlighet att prova psykologhjälp och sånt så testa det i första hand. De här medicinerna är om man tagit de i flera år som att sluta röka.

Det är alltså inga lyckopiller utan mer an skjuts i rätt riktning i livet. Biverkningarna inte så allvarliga som man tror men jobbigt att sluta med skiten.

Vanebildande är det inte nödvändigtvis särskilt många som är. Då menar jag som i "Jag gillar effekten och vill inte sluta"-vanebildande.

Men en del kan medföra problem den dagen man ska sluta med dem. Rekommenderar att kolla upp lite (om andras erfarenheter, inte läsa listan över biverkningar i fass och oroa sig) om förslagen medicin innan man börjar använda den då det ofta tar lång tid för läkemedelsverket etc. att komma ikapp om nya rön gällande sådant och läkarna därför saknar information om det.

Syftar inte på någon särskild medicin, jag vet för lite för att ens göra det. Därför jag frågar. Vill bara få lite praktisk insikt om det blir aktuellt.

Försvinner alla symptom? Vad är det för symptom som de botar? Jag förstår inte alls det där...

Jag mår inte dåligt. Går hos en professionell eftersom det är skoj och de vill att jag kommer. Har inte varit tal om några mediciner. Men vill veta om frågan kommer upp.

Om det är som att sluta röka så låter det ju som att man ska låta bli att börja om det inte är absolut nödvändigt?

Jag är generellt sett dålig på att ta mediciner som man ska. Jag är slarvig med den biten av mitt liv tyvärr.

Hur stort problem är en sådan sak i sammanhanget?

Man trappar ner, för att slippa utsättningssymptom.

Det är inte som att sluta röka, att du vaknar på morgonen och är supersugen på en tablett.

Okej! Då hänger jag med.
SSRI är ofta ”första steget” i behandling mot ångestsjukdomar eller depression. SNRI är de grövre medicinerna om SSRI inte fungerar.

Låt bli dessa om du mår bra eller okej utan att ta dem. Pga att de är svåra att sluta med på grund av biverkningar som uppstår när man ska sluta. Inte på grund av att man saknar medicinens effekt.

De påstås minska depression och ångest samt vid SNRI att nordardrenalitet ökar initiativförmågan (att ”acceptera att man mår piss men fortsätta livet som vanligt”)

Min ångest har jag kvar konstant nästan dygnet runt trots att jag har SNRI på den högsta dos min läkare har rätt att ge mig. Så dessa antidepressiva är inte en ”wow-lösning” som tagit bort mina symptom. Jag tar bara för att jag behöver dessa för att klara av min vardag trots att symptomen ligger där.

Hade KBT (en psykologbehandling) m.m hjälpt mig hade jag alla dar i veckan struntat i dessa mediciner.

Men återigen, all skräckpropaganda här på FB om att man blir impotent osv av medicinerna är ren överdrift.

Det är ett problem. Under 1 år glömde jag en dag att ta medicinen och då mådde jag illa och hade ont i huvudet samt hade yrsel m.m.

Om du kommer glömma ta medicinen typ 1 gång i veckan blir det ett problem i ditt liv då du inte vill ha de symptomen när du t.ex är på jobbet så pass ofta

Okej, käka en medicin som gör en impotent vill man ju inte. Livet utan sex skulle ge mig en depression på riktigt.

Nä, jag är dålig på att ta mediciner rent generellt. Samt att jag inte mår dåligt. Det är för att doktorn tycker att jag ska sluta med en del ovanor som de vill att jag kommer på behandling. Annars är allt rätt okej.

Låter som att jag ska låta bli om det kommer som ett förslag. Det hade jag nog tyckt ändå utan kunskap. Jag är skeptisk till psykofarmaka. Tror att frid ska komma inifrån.

Okej! Hoppas att du får bra hjälp med de sk. ovanorna.

Klokt val av dig att avstå från medicinerna om du känner att det inte är värt insättning och utsättnings-perioderna samt ev. biverkningar under den medicinska behandlingen.

Jag vill rätta mig själv. Jag använde ordet impotens lite hastigt. Det som jag syftade på är erektions- och ejakulationsproblem vissa får medan de tar dessa mediciner.

Om du inte mår dåligt ska du låta bli skiten för det är både jobbigt vid insättning och sen extremt jobbigt när man väl ska sluta (pga abstinensbesvär som diarré, huvudvärk, yrsel och illamående).

De problem du har, löser sig inte av denna medicin. Den s.k profesionella, som du går hos (psykolog) kommer göra betydligt mer nytta i ditt liv än dessa mediciner kan.

Skulle säga att SSRI är extremt vanebildande. Tar man i flera år så är det svårt att sluta. De jag vet som slutat har tagit i mindre än två år.